Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Östergötlands läns miljömål?

Ett intensivt miljöarbete pågår i Östergötland och vi ser resultat av genomförda åtgärder. Samtidigt motverkas åtgärderna till del av samhällsutvecklingen och för flera av målen saknas resurser och styrmedel för att de ska uppnås. Av tolv mål som bedöms på regional nivå kommer tio inte att nås.

Inom miljömålen Frisk luft och Bara naturlig försurning finns positiva trender och miljökvalitetsmålen bedöms båda som nära att nås. Det beror bland annat på att utsläppen av luftburet svavel har minskat kraftigt tack vare nationell och internationell lagstiftning. Inom Frisk luft finns stor regional rådighet och halterna av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen har minskat.

Arbetet med vattendirektivet och miljöövervakningen fortsätter och intensifieras vilket påverkar flera vattenrelaterade mål positivt. Inom Grundvatten av god kvalitet, Hav i balans och levande kust och skärgård samt Levande sjöar och vattendrag kvarstår behov av bättre kunskapsunderlag och utökade resurser för att sätta in effektiva åtgärder där de gör bäst nytta. Övergödning är fortfarande ett av de största miljöproblemen i länet.

Inom Ett rikt odlingslandskap och Levande skogar behövs tydliga styrmedel och ökade resurser för skydd av jordbruksmark och skog samt bevarande av kulturmiljön. Landsbygdsprogrammet utgör en viktig del för utvecklingen av ett rikt odlingslandskap i länet. Om hävden av betesmarker skall kunna säkerställas behövs förenklade regler som främjar långsiktiga satsningar hos djurhållare.

För miljömålet Giftfri miljö ligger de största möjligheterna att påverka måluppfyllelse på EU-nivå. Inom länet har vi satsat på olika projekt som kunskap om kemikalier, hållbar dagvattenhantering, giftfri förskola, läkemedel i vattenmiljön samt åtgärder av förorenade områden.

Vad gäller den biologiska mångfalden ses generellt ingen positiv utveckling för uppsatta mål och preciseringar. Det är bland annat viktigt att ett ökat uttag av biomassa i skogen görs på ett hållbart sätt. Även mål och preciseringar som rör kulturmiljö nås generellt inte i tid. Här behövs ökade resurser till kunskapsunderlag och åtgärder.

Ett förändrat klimat förväntas ge konsekvenser på sikt för samtliga miljökvalitetsmål. Det är viktigt att dessa aspekter vägs in vid samhällsplanering och genomförande av åtgärder.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.  

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Målet är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före år 2020. Positiv utvecklingsriktning

 

Resultat

 

Försurning orsakas främst av utsläpp av svavel och kväve. De stora åtgärderna gjorda under 70- och 80-talen har gett kraftigt minskade utsläpp av luftburet svavel. Markarealen som överskrider den kritiska belastningsgränsen bedöms ha minskat. Återhämtningen i marken är dock relativt långsam. Nedfall lagrat i marken läcker ut och ger en fortsatt belastning på sjöar och vattendrag.

 

Även utsläppen av oxiderat och reducerat kväve har minskat avsevärt under de senaste 20 åren. Lufthalterna av NO2 minskar i länet, medan halterna av ammoniak i stort inte visar på någon förändring. Det totala kvävenedfallet till skogen ligger mellan 7,5-10 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgränsen för skogsmarken i Sverige på 5 kg N/ha /år. Skogsekosystemen förmår ännu ta upp det kväve som deponeras.

 

Kvävenedfallet kan på sikt leda till en upplagring av kväve i skogsmarken vilket kan medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Där det förekommer innebär det negativa effekter både för övergödning och för försurning.

 

Behovet av kalkning minskar

 

Allt färre av länets sjöar och vattendrag är försurade och antalet vatten som kalkas minskar. Trots detta finns det ett flertal vatten som fortsatt behöver kalkas. I dagsläget har Östergötland 62 målområden (sjöar och vattendrag) som kalkas, av dessa är 51 sjöar. Det genomförs biologisk återställning för att förbättra möjligheterna för försurningskänsliga arter att återetablera sig i områden där de försvunnit eller minskat kraftigt.

 
  

 

 

 

 

Mätvärden visar förändring i vatten

 

I länets trendstationer i sjöar kan man se en tydlig minskning av sulfathalter i ytvattnet. Dessa trender stämmer överens med nationella sammanställningar av svavelnedfallet över landet.

 

Försurningen har bidragit till ett underskott av baskatjoner (exempelvis kalcium, magnesium och kalium) i sjöar. Trots att det sura nedfallet har minskat ser man fortfarande en svag minskning av jonerna, eftersom återhämtningen tar lång tid.

 

Skogsbruket påverkar försurningen

 

Minskad lönsamhet inom jordbruket har lett till rationalisering och omläggning. En konsekvens av detta är att stora arealer jordbruksmark omvandlats till skog. Uttaget av grenar och toppar ökar och görs ofta utan att barren hunnit falla av. Det påverkar näringsbalansen i skogsmarken vilket kan öka försurningen.

 

I Östergötland har skogsbrukets andel av försurningen av skogsmark beräknats till mellan 50 och 70 procent. Siffran varierar beroende på om enbart stam tas ut eller även grenar, toppar och stubbar. (IVL, rapport B2045, Tillståndet i skogsmiljön i Östergötland)

 

Analys och bedömning                                                     

 

Målet är nära att nås med idag beslutade styrmedel. Utvecklingen i miljön är positiv. Försurningen i Östergötland är ett litet problem jämfört med andra delar av Sverige, och Östergötland är ett av de län som har minst kalkningsbehov i landet. Länet ligger i en region där försurningen av markvatten är liten. Det beror främst på grund av förhållandevis små nederbördsmängder och att det i stora delar av länet finns kalkhaltiga jordar.

 

Trenderna bedöms som positiva

 

År 2020 bedöms de positiva förändringarna synas även i uppmätta halter och inte bara i lägre utsläppsmängder. För markförsurningen samt tillståndet i sjöar och vattendrag bedöms trenden vara positiv genom det minskade sura nedfallet, även om återhämtningen går långsamt. Cirka tre procent av länets sjöar större än ett hektar bedöms dock fortfarande vara försurade genom mänsklig påverkan. När det gäller påverkan på den biologiska mångfalden tros försurningen även 2020 göra skada för bland annat fiskbeståndet och det kan fortfarande vara nödvändigt med biologisk återställning.

 

Genom ny teknik kan utsläppen fortsätta minska. Utsläppstrenden bedöms som positiv men något osäker. Gränsvärdena för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla skärptes den 1 januari 2015, från tidigare 1% till nya 0,1% svavel. Mätresultaten från bland annat Krondroppsnätet indikerar att detta ser ut att ha gett resultat i form av minskat nedfall.

 

För att minska utsläppen av försurande luftföroreningar bör regeringen även fortsatt verka för ett stringent takdirektiv i EU-förhandlingen, i syfte att minska utsläppen av försurande luftföroreningar i närliggande länder. Vidare bör regeringen verka för minskade utsläpp av kväveoxider från sjöfarten genom införande av kvävekontrollområde i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. Främst krävs internationella insatser för att ytterligare minska utsläppen av försurande ämnen.

 

Idag finns nationell och internationell lagstiftning samt internationella konventioner som minskar nedfallet i Sverige. Det finns även ekonomiska styrmedel som avgifter för utsläpp av kväveoxider och skatt på svavel i bränslen. Generellt är det viktigt att även utvärdera huruvida sjöfartens konkurrenskraft minskar i förhållande till vägtrafik utifrån sådana styrmedel, för att inte riskera en styrning åt mer energikrävande transporter.

 

Skogsbrukets andel ökar

På nationell nivå måste skogsbrukets försurande påverkan minska. Minskat nedfall och ökat uttag av biomassa har ökat skogsbrukets andel av försurningen. Nationellt förväntas skogsbrukets försurningspåverkan öka ytterligare genom ett ökat uttag av avverkningsrester. Detta kan således bli en naturlig följd av åtgärder för att minska klimatpåverkan genom att till exempel ersätta fossila bränslen med biomassa. Även i Östergötland kan uttaget av biomassa öka påtagligt då nya förbränningsanläggningar planeras. Återföring av aska från förbränning av skogsbränslen till skogsmarken kan motverka de negativa effekterna av biomassauttagen. Uttag av Grot (grenar och toppar) görs på ca 7 000 ha/år. Återföring av skogsbränsleaska görs på ca 5-10 % av den arealen.  Det är angeläget att de åtgärder kopplade till askåterföring som förslagits av Skogsstyrelsens aktörsråd genomförs.