Ett rikt växt- och djurliv. Bild: Tobias Flygar.

Ett rikt växt- och djurliv

Når vi Norrbottens läns miljömål?

I Norrbotten bedöms fyra av miljökvalitetsmålen vara nära att nås till år 2020. Nio mål kommer inte att nås till 2020 med idag beslutade styrmedel. Tre miljökvalitetsmål bedöms nationellt.

De flesta av miljökvalitetsmålen är inte möjliga att nå till år 2020. Frisk luft, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Storslagen fjällmiljö anses vara nära att nås. En positiv trend med minskade luftföroreningar har förbättrat förutsättningarna att nå miljökvalitetsmålet Frisk luft.

I Norrbottens skogs- och kustland samt i Bottenviken är naturen påverkad av en intensiv mark- och vattenanvändning. I fjällen och i det fjällnära området bedöms situationen för naturmiljön vara mer positiv.

Det moderna skogsbruket påverkar skogen, vatten och våtmarker negativt. En stor andel av det som avverkas idag i länet är skog som har lång kontinuitet. Insatser för bättre miljöhänsyn vid avverkning pågår men miljöhänsynen har fortfarande brister. Stora projekt för vattendragsrestaurering pågår i länet men ändå är en mycket stor andel av sjöarna och vattendragen fysiskt påverkade av bland annat vägtrummor och gamla flottledsrensningar. De övergödningsproblem som finns är främst lokala. Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är viktig för bevarandet av ett stort antal naturtyper och arter. Antalet individer av fåglar har sedan 2002 minskat i Norrbotten.

Inom jordbruket har nedläggningar skett och pågår fortfarande; något som leder till att kulturmiljöer och hävdgynnade arter försvinner. Minskande befolkning i glesbygden påverkar boendemiljön bland annat genom försämrad tillgång till service. I många av länets tätorter råder å andra sidan bostadsbrist och stort bebyggelsetryck, vilket ofta påverkar kulturmiljövärden och övriga stadsbyggnadsvärden negativt. Länet är industritungt och har relativt höga utsläpp till luften. Utsläppen av växthusgaser har minskat mellan 1990 och 2015. Luftkvaliteten är i stora delar av länet god men är lokalt, stundtals dålig.

Längs länets kust finns sulfidjordar som i samband med markanvändning kan orsaka kraftig försurning och höga metallhalter. Miljögifter är ett stort problem i många vattenmiljöer, som exempelvis kvicksilver i insjöar och dioxin i havet.

Renskötseln är nödvändig för att upprätthålla naturbetesmarkerna i fjällen. De pågående klimatförändringarna påverkar naturmiljöerna, inte minst fjällen.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock även regionalt.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Ett rikt växt- och djurliv

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Negativ utvecklingsriktning

Resultat

Bevarandestatus, ekosystemtjänster, klimatförändringar, grön infrastruktur

Många av de arter och naturtyper som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektiv bedöms inte vara livskraftiga på lång sikt (1). I den alpina regionen med sin lågintensiva markanvändning är situationen betydligt mer gynnsam än i den boreala regionen där markanvändningen är intensiv. Trots bättre naturvårdshänsyn och skötselmetoder innebär skogsbruket en fortsatt fragmentering av skogslandskapet som på sikt kan leda till utdöende av en del arter.

Länsstyrelsen arbetar med att ta fram ett handlingsprogram för grön infrastruktur där en kombination av skydd, återställning och hållbart nyttjande som gör att viktiga livsmiljöer finns kvar samt att djur och växter kan sprida sig. Särskilt fokus ligger på den boreala regionen. Det omfattande naturskyddet i den alpina regionen och ett mindre fragmenterat landskap innebär att det där finns bättre förutsättningar för en fungerande grön infrastruktur.

Länsstyrelsen tillsammans med andra aktörer driver för närvarande flera projekt som ska åtgärda vandringshinder i vattendrag och även restaurera vattendrag som påverkats av skogsbruk och flottning. Åtgärdsprojekt ReBorN har fått 130 miljoner kronor och är i full gång med återställa flottledsrensade vattendrag till ett mer ursprungligt skick (2).

I dagsläget finns nu 393 naturreservat och 7 nationalparker i länet. Hitintills har det bildats 5 nya naturreservat och 8 reservat har utökats under 2017. Ytterligare några lär tillkomma. För närvarande pågår 35 lokala naturvårdsprojekt (LONA) med varierande innehåll ute i länets kommuner.

Hotade arter

Enligt rödlistan för 2015 finns i länet 356 hotade arter (Akut hotad, Starkt hotad, Sårbar). De flesta finns i skogslandskapet. För landskapstypen fjäll så anses 70 arter vara hotade men många av dem är naturligt sällsynta. Arter som är anpassade till den kärva fjällmiljön som till exempel fjällräv och fjällämmel kommer att missgynnas av det allt varmare klimatet (3).

Arbetet med Åtgärdsprogram för hotade arter drivs i ett 10-tal program men där det finns ett tydligt fokus på de mest hotade arterna som fjällräv och fjällgås. Det är dock för tidigt att bedöma vilket resultat åtgärderna medfört.  Häckfågeltaxeringen visar att under tidsperioden 2002-2016 har fågelbestånden i länet generellt minskat och särskilt i fjällbjörkskogen (4).

Främmande arter

Antalet främmande invasiva arter ökar. Mårdhunden som invandrat i länet österifrån anses vara det största problemet. Ett nordiskt samarbetsprojekt försöker begränsa spridningen och helst utrota mårdhunden. Antalet mårdhundar i Norrbotten uppskattas till ca 100 djur.

Biologiskt kulturarv

Värdefulla ängs- och betesmarker har minskat men fortfarande hävdas ett antal våtslåttermarker. Många av fjällens naturtyper är präglade av renbete och därför en del av det biologiska kulturarvet.

Analys och bedömning

Länsstyrelsen bedömer att målet inte nås till 2020. Det finns starka drivkrafter för en fortsatt utveckling mot ett än mer intensivt nyttjande av mark och vatten och ytterligare fragmentering av landskapet.

Utvecklingen i miljön är negativ.

Starka motverkande drivkrafter

Skogsnäring, jordbruk och fiske nyttjar naturens ekosystemtjänster kommersiellt. Stora ekonomiska värden finns att hämta i den norrbottniska naturen. För skogsbolag och andra aktörer råder en konstant konkurrenssituation såväl nationellt som internationellt. Utvecklingen går mot ett allt intensivare användande av naturresurserna.

I den boreala regionen där markanvändningen är intensiv tar det tid innan man vet om bland annat utökad naturvårdshänsyn och förbättrade skötselmetoder kan hejda förlusten av biologisk mångfald. Det tar tid för arter att svara på de insatser som görs för att skydda samt förbättra deras livsmiljöer. Först om flera decennier går det att se om ekosystemens naturliga funktioner är säkrade samt om hotade naturtyper och arter är långsiktigt livskraftiga.

Ytterligare styrmedel måste skapas både i relation till bevarandearbetet och till arbetet med att nå ett hållbart nyttjande.

Ett fortsatt kunskapsuppbyggande arbete är nödvändigt

Kunskaperna har ökat avsevärt de senaste åren men det finns stora brister. Vi vet inte med säkerhet vilka åtgärder som måste genomföras för att säkerställa det långsiktiga bevarandet av arter och naturtyper i landskapet, särskilt i skenet av klimatförändringar. Arbete pågår när det gäller att definiera vad grön infrastruktur innebär och hur en sådan kan skapas för att naturtyper och arter ska vara livskraftiga på kort och lång sikt, samt att säkerställa att naturen kan leverera ekosystemtjänster även i framtiden. Vidare vet vi inte med säkerhet vilka åtgärder som måste vidtas i brukandet av naturresurser för att dessa ska nyttjas på ett hållbart sätt och utan negativa effekter på närliggande och angränsande miljö. Viss kunskap saknas om hur olika skötselmetoder påverkar mångfalden både lokalt och regionalt, och det saknas en gemensam samsyn när det gäller prioriteringar av åtgärder inom och mellan sektorer.  Landskapsanalyser behöver tas fram och åtgärder genomföras som leder mot en funktionell grön infrastruktur.

Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är av stor betydelse för bevarandet av ett stort antal arter, genom att erbjuda lämpliga livsmiljöer för såväl hotade som mer vanliga arter. För de mest hotade arterna är det viktigt med de riktade insatser som görs inom åtgärdsprogrammen. En betydande andel av programmen ger förslag till åtgärder som berör andra aktörer. Att få andra att genomföra åtgärder är ett arbete som måste ses på längre sikt.

Referenser

(1) Artdatabanken 2013. Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige 2013. https://www.artdatabanken.se/publikationer/bestall-publikationer/arter--naturtyper-i-habitatdirektivet--bevarandestatus-i-sverige-2013/

(2) Länsstyrelsen 2017. http://www.lansstyrelsen.se/Norrbotten/Sv/miljo-och-klimat/vatten-och-vattenanvandning/vattenforvaltning/Pages/ReBorN-Life.aspx

(3) Länsstyrelsen 2016. Nyckel- och ansvarsarter i Norrbottens fjällvärld. Resultatblad Regional miljöövervakning 2016.

(4) Länsstyrelsen 2017. http://www.lansstyrelsen.se/Norrbotten/Sv/miljo-och-klimat/sa-mar-miljon/landskap-strander/miljoovervakning/hackande-faglar/Pages/hackande-faglar-i-norrbotten.aspx  Resultat från Svensk fågeltaxering i Norrbottens län 1998-2016.