Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Värmlands läns miljömål?

I Värmlands län bedöms delar av målet Grundvatten av god kvalitet vara möjligt att uppnå. De övriga målen bedöms inte kunna nås till år 2020 med befintliga och beslutade styrmedel. För att nå målen krävs en ökad takt på åtgärdsarbetet, en ökad samverkan och effektiva styrmedel.

I Värmlands län ses ingen tydlig utveckling av miljötillståndet i 8 av de 11 miljökvalitetsmål som ska bedömas och den dominerande utvecklinsgtrenden är därmed neutral. Tre av målen bedöms ha en negativ utveckling – Giftfri miljö, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv.

Värmland är ett skogs- och glesbygdslän, ett uttag av biobränsle och skogsråvaror är gynnsamt för Begränsad klimatpåverkan. Samtidigt kan ett ökat uttag bidra till försurning, förlorad biologisk mångfald, näringsförluster, skador på våtmarker och ett begränsat friluftsliv. Balans och samförstånd mellan skogsnäringen och naturvärden är viktigt.

En stor del av länets vattendrag är påverkade av dammar, reglering och jordbruk. För vattenanknutna mål finns förväntningar på att åtgärdsprogrammen i vattenförvaltningen ska leda till en positiv utveckling i miljön.

Möjligheten att leva och verka på landsbygden är en förutsättning för Ett rikt odlingslandskap, som i sin tur är viktigt för bland annat biologisk mångfald och kulturmiljöer.

Länet har ett regionalt mål om Ett klimatneutralt Värmland 2030. Länets utsläpp av växthusgaser har totalt sett minskat de senaste 25 åren, vilket är positivt även för Frisk luft.

Det är viktigt att konstatera att det krävs allas engagemang och insatser av myndigheter, privatpersoner, näringsliv och kommuner för att nå resultat och uppnå målen. Mot den bakgrunden har ett regionalt åtgärdsprogram för miljömålen beslutats och fem regionala fokusområden har tagits fram tillsammans med lokala och regionala aktörer och ska genomföras 2018-2020. Åtgärdsprogrammet ska öka förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålen och därmed förbättra miljötillståndet i länet.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Nedfallet av försurande ämnen har minskat i länet. Nedfallsminskningarna sker inte längre i lika stor omfattning som i slutet av 1990-talet. Det sura nedfallet har tömt marken på buffringskapacitet och det tar lång tid för mark och vatten att återhämta sig. Skogsbrukets försurningspåverkan har ökat och andelen försurade sjöar i Värmland ligger avsevärt över medelvärdet i Sverige.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Svavelnedfallet i länets södra delar har sedan början på 1990-talet minskat med ca 90 %. I de mellersta och norra delarna är minskningen inte lika stor, 40–60 %. Under 2015/16 var svavelnedfallet under 1 kg per hektar på samtliga mätplatser i länet och ligger därmed inom ramen för vad marken beräknas tåla på sikt (3 kg per ha). De låga nivåerna beror till stor del på att nederbörden var ovanligt låg under perioden. I januari 2015 skärptes gränsvärdena för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla från tidigare 1 % till 0,1 %. Detta kan också ha påverkat svavelnedfallet i mellersta Sverige.

Den kritiska belastningen för kvävenedfall är 5 kg per hektar och år. Under 2015/16 överskreds den kritiska belastningen i hela länet, med högre överskridande ju längre västerut man kommer.

Försurad mark

Nedgångarna i svavelhalter i markvattnet är statistiskt säkerställda vid samtliga av de tre mätplatserna i Värmland. Vad gäller försurning av markvatten ser utvecklingen lite olika ut i länet. Mätplatserna i norra och södra Värmland uppvisar minskande svavelhalter i markvattnet vilket visar på en återhämtning från försurningen. I de mellersta delarna av länet däremot har både pH och den syraneutraliserande förmågan minskat vilket visar att dessa delar inte har återhämtat sig.

Åtgärder på regional nivå

Askåterföring

Värmland består till 74 % av produktiv skogsmark. Skogsbrukets bidrag till försurningen beror på hur mycket material som tas ut ur skogen men kan beräknas till 40–70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut.

Försurning orsakad av skogsbruk kan motverkas genom att aska från förbränning av biobränslen återförs till skogen. Skogsstyrelsen arbetar aktivt med att öka askåterföringen både regionalt och nationellt. På många håll är det vanligt att askan sprids nära askproducenternas anläggningar för att inte få så långa transporter men idag arbetar man aktivt med att askan ska komma de försurningsdrabbade områdena till godo. 2016 spreds 3 367 ton aska på 665 ha mark i Värmland.

Kalkning av försurade sjöar och vattendrag

Försurningsbedömningarna inom vattenförvaltningens statusklassning visar att 66 % av sjöarna och 70 % av vattendragen i Värmland är försurade. Bedömningarna baseras på uppmätta kemiska och biologiska värden. Under 2016 spreds 22 400 ton kalk i länet med en måluppfyllelse på 99 % i sjöar (yta) och i 83 % av vattendragssträckan.

Analys och bedömning 

Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer att nås till 2020 med beslutade styrmedel och åtgärder. Sammantaget bedöms utvecklingsriktningen som neutral på grund av att länets vatten fortsätter att påverkas av försurning, och även om försurningen skulle upphöra tar återhämtningen lång tid. Fortsatt minskande utsläpp samt ett hållbart skogsbruk är nödvändigt för att vända utvecklingen. 

Orsaker till Värmlands försurningssituation

Svavelnedfallen har minskat kraftigt, men kvävenedfallen minskar inte i lika stor utsträckning. Att andelen försurade sjöar i Värmland ligger avsevärt högre än medelvärdet i Sverige beror på stort historiskt nedfall av försurande ämnen i kombination med svag buffringsförmåga i marken. I Värmland består berggrunden till stor del av svårvittrade bergarter, vilket gör vittringsprocessen långsam och återställandet av baskatjoner (buffrande ämnen) tar därför lång tid.

Skogsbrukets påverkan en betydelsefull faktor

Skogsbruket påverkar försurningen genom uttag av skogsråvara. Detta sker framför allt vid uttag av GROT. Eftersom svavelnedfallet har minskat har den försurande inverkan av skogsbruket relativt sett ökat. Sannolikt påverkar skogsbruket försurningssituationen i länet i ungefär samma storleksordning som nedfallet.

Behov av ytterligare åtgärder

Även om nedfallen av försurande ämnen har minskat kraftigt under senare år måste ytterligare minskning ske. Stora delar av de försurande nedfallen härrör från internationell fartygstrafik och utsläppskällor på kontinenten. Här räcker inte regionala och nationella åtgärder, utan avtal och åtgärder måste ske internationellt.

Återföring av aska är en viktig åtgärd då det motverkar försurning av mark och vatten genom att baskatjoner returneras. Andelen aska som återförs till skogsmark behöver öka betydligt och det är viktigt att askan återförs till försurade områden. I väntan på att naturens buffringsförmåga återuppbyggs är det därför av största vikt att åtgärder som kalkning och askåterföring fortsätter.

Behov av ytterligare åtgärder

Även om nedfallen av försurande ämnen har minskat kraftigt under senare år måste ytterligare minskning ske. Stora delar av de försurande nedfallen härrör från internationell fartygstrafik och utsläppskällor på kontinenten. Här räcker det inte med att minska de regionala och nationella utsläppen, utan avtal och åtgärder måste ske internationellt.

I takt med att uttag av biomassa och GROT från skog ökar är en viktig åtgärd att återföra aska till skogen. Återföring av aska motverkar försurning av mark och vatten genom att baskatjoner returneras. Andelen aska som återförs till skogsmark behöver öka betydligt och det är viktigt att askan återförs till försurade områden. I väntan på att naturens buffringsförmåga återuppbyggs är det av största vikt att åtgärder som kalkning och askåterföring fortsätter.