Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Regionala miljömål

3. Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Blekinge län

Nedfallet av försurande ämnen över Blekinge har minskat de senaste decennierna, men mark och vatten är fortfarande försurade. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och fortsatt kalkning är nödvändig. Fortsatta åtgärder krävs för att minska utsläppen av försurande ämnen och skogsbrukets påverkan.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Dalarnas län

Den atmosfäriska depositionen har avtagit och flera vatten som tidigare varit försurade har återhämtat sig. Kalkningen har kunnat minskas i delar av länet. Men den positiva utvecklingen med återhämtning från försurningen har avtagit och framtida påverkan från transporter och skogsbruk är osäker.
Målet är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före år 2020.

Gotlands län

Utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider minskar. Kalkhällmarker, kyrkor och ornament vittrar av försurande nedfall.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Gävleborgs län

I delar av länets märks försurningsproblemet tydligt medan andra delar har återhämtat sig relativt väl. I de försurade vattendragen faller pH markant under högflöden och återhämtningen går långsamt, dessa vatten kalkas.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Hallands län

Försurningssituationen i länet visar i vissa avseenden en positiv trend med bland annat minskande nedfall av svavel och svagt ökande pH-värden i ytvatten. Länet har ändå den största andelen försurade sjöar i landet och mycket tyder på att det mesta av den naturliga återhämtningen redan skett.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Jämtlands län

Försurande nedfall har en effekt framförallt i fjällmiljö med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten växtlighet. Utvecklingen är oklar, nedfallet har minskat, men effekterna i miljön är kvar. För att mildra effekterna av försurning behöver kalkning av sjöar och vattendrag fortsätta.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Jönköpings län

Försurning är fortfarande ett stort miljöproblem i Jönköpings län, särskilt i de västra delarna. Det blir svårt att nå målet till år 2020. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och det krävs att kalkning av sjöar och vattendrag fortsätter för att inte negativa effekter på biologin ska uppstå.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Kalmar län

Delar av Kalmar län är försurningspåverkat, främst genom svavel- och kvävenedfall, vilket drabbar yt- och grundvatten, skog, tekniska konstruktioner och arkeologiskt material. För att nå miljökvalitetsmålet krävs nationella strategier och styrmedel samt skärpta krav i internationella miljöregelverk
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Kronobergs län

Försurningen är fortfarande ett stort miljöproblem. Trots minskat nedfall och vissa tecken på återhämtning i mark och vatten är 56% av sjöarna försurade. Mycket tyder på att kalkning kommer att behövas i många år framöver för att bibehålla biologiska värden i länets sjöar och vattendrag.
Målet är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före år 2020.

Norrbottens län

I Norrbotten bedöms försurning orsakad av människan främst påverka länets kustnära miljöer. Denna påverkan orsakas av markanvändning i områden med sura sulfatjordar. För surt nedfall finns tillräckliga beslutade styrmedel. Det saknas riktlinjer för markanvändning i områden med sura sulfatjordar.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Skåne län

Sjöar, vattendrag, skogsmark samt växter och djur skadas av den försurning som drabbar landskapet. Svavel- och kväveutsläpp samt skogsavverkning är drivkrafter i försurningsprocessen. Utvecklingen är överlag positiv, men drabbade ekosystem uppvisar ännu starka, negativa effekter.
Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020.

Stockholms län

Målet är uppnått för länets sjöar, vattendrag och skogsmark. Nedfallet av försurande ämnen, till exempel från biltrafiken, behöver fortsätta att minska för att underlätta skogsmarkens fortsatta återhämtning.
Målet är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före år 2020.

Södermanlands län

Mark och vatten i Södermanland är inte särskilt påverkat av försurning. Nedfallet av svavel har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Även kvävenedfallet har minskat signifikant men i mindre utsträckning. För att nå målet måste kvävenedfallet minska ytterligare och skogsbrukets försurningspåverkan får inte öka.
Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020.

Uppsala län

Uppsala län har mindre problem med försurning än landet i övrigt. Det beror på att de kalkrika jordarna som täcker länet ger marken, sjöar och vattendrag ett naturligt gott skydd mot effekten av försurande nedfall. Mer än 80 procent av länets skogsmark har låg eller måttlig surhetsgrad.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Värmlands län

Försurningen är fortfarande ett problem och återhämtningen är långsam. Kalkning och reducering av utsläpp, i synnerhet från skogsbruk, sjöfart och transporter på kontinenten, är av stor vikt. Åtgärder inom skogsbruket, såsom askåterföring, är nödvändiga.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Västerbottens län

Trots att det skett en avsevärd förbättring utgör försurningen alltjämt ett av de största hoten mot länets sjöar och vattendrag. Inom länets östra del finns områden där upp mot hälften av vattnen fortfarande är så påverkade att det medför betydande problem för fisk och andra vattenlevande djur.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Västernorrlands län

Nedfallstrend och försurningsutveckling i sjöar och vattendrag är positiv men skogsbrukets biomassauttag kan motverka återhämtning. Kalkning behövs ännu i många vatten. Underlag och verktyg för bedömning är delvis osäkra och effekt på tekniskt material och arkeologiska föremål är dåligt känd.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Västmanlands län

Miljökvalitetsmålet nås sannolikt inte till 2020. Det kommer ta tid för marken och vattenmiljön att återhämta sig från försurning. I flera av länets sjöar och vattendrag behöver kalkningen fortgå under lång tid för att negativa effekter på biologin inte ska uppstå.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Västra Götalands län

Vissa tecken på återhämtning syns även om de försurande effekterna från nedfall och skogsbruk fortfarande överskrider gränsen för vad länets mark och vatten tål. Askåterföringen på skogsmark behöver öka, särskilt i de mest försurningskänsliga områdena.
Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

Örebro län

Tillståndet i länets vattenmiljöer förbättras långsamt främst på grund av minskat svavelnedfall. Länets egna utsläpp av försurande ämnen har i stort sett legat still sedan mitten av 2000-talet. I delar av länet bedöms skogsbruket ha betydande försurningspåverkan.
Målet är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före år 2020.

Östergötlands län

Östergötland är ett län med ett mycket begränsade försurningsproblem. Nederbördsmängderna är relativt små och det finns stora områden med kalkhaltiga jordar. Försurningen av skogsmark riskerar att öka på grund av ökat uttag av biomassa som till exempel grenar och toppar vid avverkning.

Når vi målet i ditt län?