Trots ett på flera håll gediget arbete ser det ut som om flertalet av miljökvalitetsmålen i Västra Götalands län inte kommer att kunna nås till år 2020. Det är tydligt att fler styrmedel krävs och att takten i åtgärdsarbetet behöver öka.
Endast ett miljökvalitetsmål, Skyddande ozonskikt, kommer att nås till år 2020. Två miljökvalitetsmål, Grundvatten av god kvalitet och Säker strålmiljö, är nära att nås sett utifrån beslutade och planerade styrmedel, medan övriga tolv miljökvalitetsmål inte bedöms kunna nås. Länsstyrelsen har inte bedömt måluppfyllelse för Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö, utan för dessa tre mål gäller den nationella bedömningen.
Begränsad klimatpåverkan kommer inte att nås. Det medför att uppfyllelsen av andra miljökvalitetsmål, såsom Levande sjöar och vattendrag och Grundvatten av god kvalitet, försämras genom risk för sämre dricksvattenkvalitet, påverkan på allmänna värden för vattennära boende, fiske och badliv samt försämrade möjligheter att nå god status för vattenförekomster. Även Myllrande våtmarker påverkas genom igenväxning samt genom att fler våtmarker måste anläggas för att åstadkomma klimatanpassning.
Mildare klimat leder till längre växtsäsong och gör de allt blötare markerna svårskötta. För miljökvalitetsmålet Ett rikt växt och djurliv förväntas klimatförändringarna minska artrikedomen då specialiserade arter missgynnas och generalister tar över. Det finns även risk att det blir större problem med främmande arter framöver med tanke på klimatförändringarna.
Luftkvaliten orsakar fortfarande hälsoproblem i form av förhöjda partikelhalter och kvävedioxidhalter. För God bebyggd miljö består hälsoproblemen främst av problem med inomhusluft och bullernivåer. Avseende Giftfri miljö finns det flera kemikalier i insjöfisk i bl.a. Vänern som inte bör ätas regelbundet.
Det sker en bristande hushållning med mark och vatten i Västra Götalands län. Ett ökat bebyggelsestryck i länets kustzon utmanar en hållbar utveckling av kust och skärgård. Planerad utbyggnad av infrastruktur kan inte kompensera de ökade utsläppen från biltrafiken.
Kan vi komma till rätta med problemen? Ja, men det krävs stora förändringar genom nationella överenskommelser, lagstiftning, styrmedel och åtgärdsprogram med frivilliga överenskommelser. Låt oss arbeta tillsammans! Det är dags att ta upp kampen för miljön!
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Bara naturlig försurning
Svaga tecken på återhämtning syns även om de försurande effekterna av nedfall och skogsbruk fortfarande överskrider gränsen för vad länets mark och vatten tål. Det behövs ett ökat fokus på ekosystemanpassning och askåterföring i skogsbruket.
Resultat
Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids kraftigt i länet. Även om svavelemissionerna i Europa har minskat med över 80 procent sedan 1990 och nedfallet av svavel i länet minskat rejält, är markens buffringskapacitet alltjämt kraftigt försämrad. För nedfallet av kväve syns ingen minskning i länet. Markvattenmätningar visar ännu inte på något generellt begynnande läckage av nitrat från skogsmark. Viss återhämtning från försurning hos länets sjöar har skett men 50 % av sjöarna bedöms fortfarande som försurade (IVL).
Från 2015 sänks den tillåtna halten av svavel i fartygsbränsle till 0.1 % för Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen (ROD), vilket är positivt för måluppfyllnaden. Det reviderade Göteborgsprotokollet inom FN:s luftkonvention som antogs i maj 2012 innebär inga nya åtaganden för Västeuropa (Regeringskansliet).
Skogsbrukets betydelse för försurningen i länet har ökat i takt med minskande svavelnedfall och ökat uttag av biomassa (SKS). Skogsbrukets försurningsbidrag har beräknats till mellan 50 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut (IVL). 2011 återfördes aska på uppskattningsvis 50 % av den mark där uttag av GROT gjorts i länet. Skogsföretaget Södra skog införde under 2012 näringsåterföring med aska i samband med uttag av GROT på sina medlemmars fastigheter (Sodra), vilket är en positiv insats för miljömålet.
För att länets försurade sjöar och vattendrag ska kunna återhämta sig behöver först marken återhämta sig. Återföring av aska till avverkade områden är en mycket viktig åtgärd men den klarar inte att kompensera 150 år av påverkan från försurande luftnedfall. Skogsmarkskalkning är idag ingen aktuell fråga och en ökad skogstillväxt till följd av ett varmare klimat kan i framtiden innebära sämre möjligheter för markens försurningsåterhämtning.
Problem med korrosion av arkeologiska föremål har minskat tack vare minskade utsläpp och lägre deposition av svavel men försurningen bidrar fortfarande till nedbrytningen. Den biologiska mångfalden i vatten har tagit stor skada av försurningen och återhämtningen är mycket svag i alla organismgrupper. Återhämtningen av vattenkemin är en förutsättning för den biologiska återhämtningen. pH i länets markvatten är fortfarande så lågt och halten oorganiskt aluminium så hög att det finns risk för betydande skador på ekosystemet (IVL).
Analys och bedömning
Målet är inte möjligt att nå med idag beslutade eller planerade styrmedel. Utvecklingen i länets miljö bedöms vara positiv. Under de senaste åren har betydelsefulla insatser i samhället skett som bedöms gynna miljötillståndet, men det är svårt att se någon tydlig miljöförbättring. Skogsbruket och potentiellt även klimatförändringarna ger effekter i negativ riktning. Skogsbrukets anpassning till markens försurningskänslighet behöver utvecklas och skogsnäringen behöver fortsätta ta större ansvar för problematiken.
Återhämtningen från försurning tar lång tid och återställningen av påverkade ekosystem kommer att kräva ekonomiska styrmedel. Återhämtningen är starkt beroende av storleken på det kvarvarande sura nedfallet (IVL). Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken har återhämtats. Nedfallet av svavel har reducerats starkt men för kväve syns ännu ingen trend. I slutänden kan ett högt kvävenedfall medföra att nitrat läcker ut till grund- och ytvatten, vilket i så fall också kan bidra till övergödning. Flera skogsbruksåtgärder har potential att minska kväveutlakning till ytvatten, exempelvis kvarlämnande av trädskärm utmed vattendrag vid avverkning eller hyggesfritt skogsbruk (IVL).
EU direktivet för minskad svavelmängd i fartygsbränsle 2015 är exempel på styrmedel som bidrar till minskad försurning och åtgärder behövs även för att minska kväveemissionerna. För detta krävs insatser lokalt och regionalt såväl nationellt som internationellt.
Det är också mycket viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Näringskompensationen för uttag av GROT genom askåterföring till skogsmark behöver öka och för att detta ska komma till stånd behövs fler verksamma styrmedel. Behovet av askåterföring kan komma att aktualiseras än mer till följd av ökad tillväxt som en effekt av ett varmare klimat (Lst VG). En ökad skogstillväxt kan annars komma att innebära försämrade förutsättningar för marken att återhämta sin buffringskapacitet mot försurning. Skogsföretaget Södra skogs initiativ till näringsåterföring i samband med GROT uttag är mycket positivt och kan förhoppningsvis inspirera andra branschaktörer.
För det framtida uppföljningsarbetet är det viktigt att mätstationer för våt-, torrdeposition och markvatten finns kvar i länet i tillräcklig omfattning för att ge en bra regional bild av situationen för försurningsutvecklingen.
Bedömningen har gjorts av Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen i november 2012.
Bara naturlig försurning i Västra Götalands län
Indikatorer som följer upp målet