Utvecklingen i miljön är positiv och miljökvalitetsmålet är nära att nås. Dalarna är inte lika drabbat av försurande nedfall som sydvästra Sverige och nedfallet avtar. Flera tidigare försurade vatten har återhämtat sig och kalkningen minskar. Uttag av skogsbränsle ökar markförsurningen.
Resultat
Dalarna är inte lika drabbat av nedfall av försurande ämnen som sydvästra Sverige, den mest utsatta delen av landet. Flera sjöar och vattendrag i länet har återhämtat sig från försurningen och antalet vatten som kalkas minskar. Men vissa sjöar och vattendrag kommer sannolikt inte att nå god status utan kalkning på flera decennier. Prognosen är därför att kalkningen behöver fortsätta under överskådlig tid.
Idag behandlas cirka fyra procent av länets 6 000 sjöar med kalk. Nio procent eller 750 km av de lite större vattendragen kalkas. Det statliga bidraget till kalkning gör detta möjligt.
Under senare år har en viss ökning av andelen sura marker konstaterats i norra och mellersta Sverige. Utvecklingen tyder på att återhämtningen kommer att ta mycket lång tid. Den viktigaste faktorn för markens återhämtning är vittringen som är en långsam process. Detta tillsammans med att kvävenedfallet inte uppvisar någon tydligt avtagande trend utan tycks plana ut under senare år (IVL 2012) och att trafiken, både på land och till sjöss, ökar innebär en viss osäkerhet i bedömningen av om miljökvalitetsmålet kommer att uppnås.
På uppdrag av länsstyrelser och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet mätningar av nedfallet av svavel och kväve i landet. I Dalarnas län mäts nedfallet vid Fulufjället i norra Dalarna som är en höghöjdsstation. Den är därmed inte representativ för situationen i hela länet. I samband med rapporteringen av de senaste mätresultaten redovisade IVL även beräkningar av nedfallet av svavel och kväve i länets kommuner (IVL 2012). För svavel visade beräkningarna betydligt högre värden än vad som uppmätts vid Fulufjället. Beräkningsresultat redovisades för 2009 och 2010. Dessutom gjordes en prognos för 2020 utifrån ett scenario baserat på dagens beslut om minskade utsläpp i Europa. I fem kommuner i den sydvästra delen av länet beräknades nedfallet av svavel i barrskog 2010 ligga på eller strax över 3 kg per hektar och år, en nivå som vid förenklade beskrivningar har angivits som en kritisk gräns för svavel. Året före var det ingen kommun som låg över denna nivå. Enligt prognosen för 2020 kommer ingen kommun att ha ett nedfall över 2 kg per hektar och år.
Skogsbruk bidrar till försurning av mark och vatten. Beräkningar visar att i större delen av Dalarna beror 40-60 procent av försurningen i granskog på skogsbruk. Om toppar och grenar tas ut kan bidraget uppgå till 70 procent (Akselsson m.fl. 2012).
Analys och bedömning
Målet är nära att nås med idag planerade styrmedel som beslutas före 2020.
Bedömningen är förändrad jämfört med föregående år då målet med viss osäkerhet bedömdes vara möjligt att nå till 2020. Den förändrade bedömningen beror på att miljökvalitetsmålet har skärpts genom preciseringen att sjöar och vattendrag ska uppnå god status med avseende på försurning oberoende av kalkning. Detta kommer inte att uppnås till 2020 men bedömningen är att tillräckliga åtgärder kommer att vidtas så att miljökvalitetsmålet kommer att uppnås senare om inte utsläppen från transporter tillåts öka för mycket.
Utvecklingen i miljön är fortsatt positiv men går i långsammare takt än tidigare.
Det finns starka kopplingar till miljökvalitetsmålen Frisk luft, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är beroende av att målet för Bara naturlig försurning uppnås.
För att målet ska kunna nås måste nedfallet av försurande ämnen fortsätta att minska. Att svavelnedfallet minskat kraftigt är väl belagt, men minskningen planar nu ut. Även kvävenedfallet har avtagit, men planar också ut. De ökade transporterna på land och tillhavs är sannolikt en bidragande orsak till detta.
För att målet ska nås förutsätts också att ett intensivare uttag av biomassa sker på ett sådant sätt att skogsmarkens förmåga att motstå försurning inte försämras. Idag finns tydliga brister i hänsynen vilket behöver förändras. Här finns också en målkonflikt med målsättningen inom klimat- och energiarbetet att öka användningen av skogsbränsle. Konflikten kan minskas om skogsägarna följer Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd när det gäller skogsbränsleuttag och näringskompensation genom återföring av aska från skogsbränsle. Det förutsätter i sin tur att Skogsstyrelsen uppmärksammar frågan i sin rådgivning och tillsyn.
Energi- och klimatarbetet i länet påverkar målet också i positiv riktning genom att det bidrar till minskade utsläpp av försurande ämnen. I Länsstyrelsens eget arbete kommer energihushållning att vara ett prioriterat område inom ramen för tillsyn och prövning av miljöfarlig verksamhet. Även inom arbetet med näringslivsstöd kommer aktiviteter och projekt som aktivt bidrar till länets energiomställning att prioriteras
Försurningens påverkan på markförlagda tekniska material och arkeologiska föremål har veterligen hittills inte undersökts i Dalarnas län. Därför saknas underlag för att bedöma miljökvalitetsmålet i det avseendet.
Referenser
Akselsson C., Hellsten S., Belyazid S. 2012. Underlag till FU Bara naturlig försurning 2012 - Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan.
IVL 2012. Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige - Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011. IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport B 2046.