Storslagen fjällmiljö. Bild: Tobias Flygar.

Storslagen fjällmiljö

Häckande fåglar i fjällen

Förstoring
Diagram

Populationsutveckling (index) för häckande fåglar i kalfjälls- och fjällskogsmiljö.

Förstoring
  • 0 - 0.5
  • 0.5 - 0.75
  • 0.75 - 1
  • 1 - 1.25
  • 1.25 - 1.5

Populationsstorlek (index) för häckande fåglar i kalfjällsmiljö år 2013 (i förhållande till år 2002).

Antalet fåglar i fjällskogen minskar

Detaljerade inventeringar av häckande fåglar i fjällmiljö som genomförts över många årtionden visar att bestånden i dessa områden i stort har varit mycket stabila, om än med betydande variation mellan olika kortare tidsperioder. Detta innebär att fjällmiljön så här långt är en av de få miljöer som uppvisar mycket liten mänsklig påverkan.

Indexet innehåller två grupper av fåglar typiska för dels kalfjäll och fjällhed; fjällripa (-), ljungpipare, fjällabb, ängspiplärka (-), stenskvätta, lappsparv (-),och snösparv, och dels för fjällnära skog; dalripa (-), blåhake, rödstjärt, rödvingetrast (-), lövsångare (-), svartvit flugsnappare, bergfink (-) och gråsiska (-). 

Plus- eller minustecken visar på statistiskt säkerställda ökningar (+) eller minskningar (-) för de enskilda arterna i fjällområdet. För arter utan efterföljande tecken finns ingen säkerställd förändring under perioden.

Dessa gruppers populationsutveckling har sedan analyserats baserat på data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter för åren 2002–2013 (www.zoo.ekol.lu.se/birdmonitoring).

För den analyserade perioden uppvisas totalt sett ingen statistiskt säkerställd förändring för gruppen med kalfjällsfåglar. Den negativa trenden (- 3,4 procent per år) för gruppen med fjällskogsfåglar är däremot statistiskt säkerställd. Index för 2013 låg 21 procent (kalfjäll) resp. 19 procent (fjällskog) under startårets värde (1). I båda fallen var index 2013 statistiskt skilda från startårets index.

 

 

Ansvarig myndighet

Följer främst upp

Är även viktig i uppföljningen