Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Gotlands läns miljömål?

I 2017 års regionala uppföljning av miljökvalitetsmålen bedöms att två av målen är nära att nås på Gotland till år 2020, medan övriga mål inte kommer att nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. För tre mål går utvecklingen i miljön i positiv riktning, medan tre mål utvecklas negativt.

Det görs många viktiga insatser för miljön på Gotland av myndigheter, region, företag, organisationer och allmänhet. Även om positiva trender syns, är bara två av de mål som Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen bedömer nära att nås till 2020 - Frisk luft och Bara naturlig försurning. För dessa mål går utvecklingen i positiv riktning – utsläppen av kväve och svavel minskar på grund av bland annat EU-direktiv.

För målen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö görs endast bedömning på nationell nivå. Energiomställnings- och energieffektiviseringsarbetet har fått en stark skjuts i och med statliga medel för klimatinvesteringar och företagsnätverk.

Gotlands unika kulturmiljöer utgör en viktig resurs för förståelsen och upplevelsen av vårt landskap och kulturmiljöaspekter är viktiga för uppfyllandet av flertalet miljömål.

De mål som inkluderar biologisk mångfald; Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv utvecklas negativt, mycket beroende på storskalighet i jord- och skogsbruk. Skogsstyrelsen gör stora satsningar på miljöhänsyn i skogsbruket, trots detta kommer inte Levande skogar att nås.

Allt större kemikalie- och varuproduktion ökar spridningen av farliga ämnen och mer kunskap om ämnen och dess effekter behövs för att kunna  bedöma utvecklingen för Giftfri miljö.

Grundvattenfrågan, som länge varit viktig på Gotland, har fått större fokus nationellt, eftersom kvantitetsproblem uppstått även i andra län. Ytterligare kunskap och anpassning behövs.

Ökad miljöhänsyn är en viktig åtgärd  för att nå målet Levande sjöar och vattendrag.

Övergödning är den främsta orsaken till att Hav i balans, samt levande kust och skärgård inte uppfylls, trots att miljömålet Ingen övergödning utvecklas positivt.

Arbetet med planeringsunderlag och styrdokument går fortsatt framåt, vilket bidrar till God bebyggd miljö.

Offentlig upphandling och privat  konsumtion har enorma miljö- och hälsoeffekter i produktionsländerna. Omställning till en mer hållbar konsumtion är avgörande för att vi ska kunna nå generationsmålet.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Målet är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före år 2020. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Försurning orsakas främst av svaveldioxider, kväveoxider och ammoniak. De stora förändringarna ses i halter av svaveldioxider och kväveoxider, medan halterna av ammoniak i stort inte visar på någon förändring på Gotland.

Till skillnad från större delen av Sverige så ger Gotlands kalkrika berggrund möjligheter att neutralisera effekterna av det försurande nedfallet, vilket gör att det inte finns några försurade naturmiljöer. Utvecklingar i ovannämnda föroreningarna redovisas nedan. Gotland har höga natur- och kulturmiljövärden. Såväl kalkhällmarker som byggnader, kyrkor och ornament är viktiga att värna.

Kväveoxider   

För kväveoxider på Gotland har utsläppen i länet minskat med ungefär 23 procent mellan år 1990 och 2015, inklusive utsläpp från internationell luftfart och sjöfart på svenskt vatten samt inrikes civil sjöfart och flygtrafik. På Gotland är minskningen under perioden mindre än nationellt. De största minskningarna har skett inom industri (energi och processer) och transporter med 63 procent och 53 procent respektive.  

Ammoniak

Utsläppen av ammoniak på Gotland har varit relativt konstant mellan år 2000 och 2015. Jordbruk är den största källan för utsläppen på Gotland med 97 procent av totala utsläppen år 2015 där kogödsel är dominerande orsak med 57 procent av totala utsläppen på Gotland. Den kväverika gasen avges från träck och urin i djurstallarna och vid spridning av stallgödsel. Också gödsel och urin från djur på bete avger ammoniak till luften. En annan källa är vägtrafiken. Orsaken är att ämnet bildas i bilarnas katalysatorer.

Ammoniakutsläpp från jordbruk på Gotland har inte nämnvärt förändrats under de senaste åren. Projektet Greppa Näringen som funnit på Gotland sedan 2003 genomför kurser och rådgivning till lantbrukare. Målen är minskad övergödning, säker användning av växtskyddsmedel och minskade utsläpp av klimatgaser. Ett stort fokus är just minskningen av kväveförluster, bland annat kväveoxider (framförallt lustgas) samt ammoniak. (Se även miljömålet Ingen övergödning) 

Svaveldioxider

Utsläppen av svaveldioxider kommer till största delen från förbränning av svavelhaltiga bränslen som kol och olja. Utsläppen av svaveldioxider på Gotland har minskat med ungefär 97 procent mellan år 1990 och 2015, inklusive utsläpp från internationell luftfart och sjöfart på svenskt vatten samt inrikes civil sjöfart och flygtrafik. Denna minskning är större än den genomsnittliga minskningen av utsläppen i Sverige under perioden. De största minskningarna har skett från arbetsmaskiner och nationell sjöfart inklusive fiske.

 

Analys och bedömning

Med tanke på nedåtgående trender för utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider, och med hänsyn till naturliga egenskaper på Gotland, bedömer Länsstyrelsen att det är möjligt att de försurande effekterna av nedfall och markanvändning kan vara nära att underskrida gränsen för vad mark och vatten tål år 2020. Dock sker betydande vittring på historiska byggnader. Utvecklingen i miljön är positiv.

Gotland belastades länge av höga svavelutsläpp, men dessa har de senaste 20 åren minskat kraftigt. Detta i stort beror på att halterna av svavel har minskat i bränsle i de senaste decennierna.  Ett bra styrmedel har varit det nya svaveldirektivet, vilket innebär att från och med 1 januari 2015 gäller nya krav på svavelhalt i marina bränslen, med maximal svavelhalt på 0,1 procent svavel per kg bränsle inom SECA-området[1]. Direktivet  har redan börjat ge effekt.

Utsläppen av kväveoxider kommer från förbränning vid hög temperatur, oberoende av bränslets kemiska sammansättning. Utsläpp av kväveoxider bidrar till övergödning av naturmiljöer på land och i kustnära hav. Vidare bidrar kväveoxidutsläppen till bildandet av marknära ozon som skadar grödor och annan växtlighet. Utsläppen påverkar också människors hälsa, dels för att höga halter av kväveoxidhalter förekommer i våra tätorter och dels genom att marknära ozon har allvarliga hälsoeffekter. Minskning av kväveutsläppen beror på energieffektivisering inom olika sektorer. Transport utgör den största nationella utsläppskällan till kväveoxider. På Gotland har utsläppen från personbilar, tunga lastbilar och bussar minskat, medan utsläppen från lätta lastbilar har ökat. Enligt Trafikanalys[2], är antalet lätta lastbilar cirka sex gånger fler än tunga lastbilar nationellt och ökar stadigt.



[1] SECA området omfattar Östersjön, Kattegatt, Skagerack, Nordsjön och Engelska kanalen, samt Nordamerikas kustområden.