Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Jönköpings läns miljömål?

I länet pågår ett aktivt åtgärdsarbete som ska bidra till att nå miljömålen. Trots det så är det endast ett mål, Grundvatten av god kvalitet, av de mål som bedöms på regional nivå som är nära att nås till år 2020. Övriga miljömål bedöms inte kunna nås till år 2020 med befintliga och beslutade styrmedel.

Ett av de största miljöproblemen i Jönköpings län är försurningen. För att begränsa försurningens påverkan på biologisk mångfald bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länets sydvästra delar. Även fast målen inte nås bedöms utvecklingstrenden som positiv för Bara naturlig försurning och Ingen övergödning. Detta på grund av ett minskat försurande nedfall, tillsammans med utförda insatser för att minska orsakerna till övergödning. Återhämtning sker långsamt och ytterligare internationella beslut krävs för att nå Bara naturlig försurning och Ingen övergödning. Det samma gäller även Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft och Giftfri miljö.

Utvecklingen i miljön är neutral för Frisk luft, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, God bebyggd miljö, Levande skogar och Myllrande våtmarker. Den ökade byggtakten ställer krav på kommunernas planarbete och att miljömålen beaktas när olika intressen ställs mot varandra.

För Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt och djurliv bedöms utvecklingen som negativ, framförallt med anledning av att livsmiljöer fragmenteras och arter försvinner. Positivt är dock den stora naturvårdssatsning som pågår.

Åtgärder finns samlade i fem åtgärdsprogram; Minskad klimatpåverkan 2015–2019, Anpassning till ett förändrat klimat 2015–2019 (reviderat år 2017), Hälsans miljömål 2016–2020, Vattnets miljömål 2017–2021 samt Djurens och växternas miljömål 2018–2022, som är under framtagande.

Det sker mycket positivt för miljön i länet och ambitiösa planer tas fram i god samverkan, men samhällsutvecklingen är inte tillräcklig för att målen ska nås. Miljöarbetet integreras inte tillräckligt i övrigt arbete, i politiken och hos allmänheten. Det krävs engagemang och ledarskap från myndigheter, privatpersoner, näringsliv och kommuner i det fortsatta arbetet för att öka genomslagskraften och nå en bättre miljö. 

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Däremot så redovisar Jönköpings län resultat och analys på regional nivå för dessa mål.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Åtgärder på regional nivå

  • Skogsstyrelsen genomför projekt för att öka askåterföringen.
  • Länsstyrelsen tar fram planer för markkalkning i två markkalkningsområden.

Åtgärder på kommunal nivå

  • Kalkning genomförs i flertalet sjöar.

Försurning är ett av länets största miljöproblem. Orsakerna är att länet har tagit emot mycket nedfall av försurande ämnen som förts hit med vindarna från Europa, samt att delar av länet har en kalkfattig berggrund. Länets västra och sydvästra delar är värst utsatta. Delar av länet klassas som mycket kraftigt försurningspåverkat. Nedfallen av försurande ämnen har minskat de senaste åren och trenden för pH och alkalinitet (buffertförmågan) är svagt ökande i ytvatten i länet.

Förutom nedfallet kan skogsbruket vara en orsak till försurning. I Jönköpings län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 procent beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (grot) och stubbar skördas. Grot används som biobränslen.

Försurning orsakad av skogsbruket kan motverkas genom att aska från förbränning av biobränslen återförs till skogen. År 2016 återfördes aska på cirka 2 200 hektar i länet, vilket är en mycket kraftig ökning jämfört med tidigare år. En stor anledning till ökningen är att askan från Torsviks nya biobränslepanna, som öppnade år 2015, har börjat spridas i länet1.

Inom arbetet med EU:s vattendirektiv bedöms en tredjedel av alla vattenförekomster i länet inte uppnå god status avseende försurning. Under år 2017 har en informationsrapport publicerats och skickats till bland annat länets högstadie- och gymnasieskolor. Rapporten lyfter fram att försurningen fortfarande är ett problem i länet.

Nedfall av luftburna svavel- och kväveföreningar

Det sura nedfallet av svavel- och kväveföreningar är den största orsaken till försurningen i länet. Sedan 1980-talet har svavelnedfallet minskat med 90 procent. Nedfallet till skogsmarken i länet ligger nu på 1–2 kg per hektar och år, vilket är inom ramarna för vad marken beräknas tåla på sikt. Nedfallet av kväve visar inte en lika positiv utveckling som svavel2. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och det går ännu inte att se någon återhämtning i markvatten. Det syns inte heller någon ökning av pH på någon av de platser i länet där markvattenkemi mäts, vilket tyder på att återhämtningen av försurningen är mycket liten. Sjöar och vattendrag kan inte väntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats.

Försurningen påverkar biologisk mångfald

I länet finns cirka 400 vattenkemilokaler med syfte att följa upp kalkning och försurning. En parameter som mäts på några av lokalerna är oorganiskt aluminium,  den giftigaste formen av aluminium som kan bildas när pH understiger 6,0. Ämnet kan bland annat orsaka skador på gälarna hos vissa vattenlevande djur. År 2016 utfördes 83 analyser, där inget vattenprov innehöll skadligt höga halter av oorganiskt aluminium. Det genomförs även biologiska undersökningar, bland annat elfisken och bottenfaunaundersökningar.  Under år 2016 var kalkningsverksamhetens mål uppnått i 98 procent av längden vattendrag i länet. Den höga måluppfyllelsen beror sannolikt på att vattenflödena har varit låga under större delen av året och påverkat både bottenfauna och elfiske positivt3.

Analys och bedömning

Bedömningen att målet inte kommer att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder är samma som föregående år. Utvecklingen i miljön är positiv. För att målet ska nås på sikt måste det sura nedfallet minska ytterligare då den kritiska belastningen av nedfallet i länet fortfarande överskrids.

Marker med mycket utarmade förråd av baskatjoner (buffrande ämnen) kommer sannolikt inte att återhämta sig på naturlig väg och därmed inte heller sjöar och vattendrag i området. De största källorna till de sura svavel- och kväveföreningarna är energiproduktion och trafik då de främst bildas genom förbränning av fossila bränslen. Därför finns det starka kopplingar till klimatarbetet och det regionala åtgärdsprogrammet för Minskad klimatpåverkan4.

Majoriteten av det nedfall som faller över Sverige kommer från utlandet. Därför är internationella avtal och överenskommelser viktiga för att målet ska kunna nås i länet. Särskilt två avtal har varit viktiga för minskade utsläpp; EU:s takdirektiv och Göteborgsprotokollet. De senaste åren har utsläppsbegränsningar införts för den internationella sjöfarten. Det är viktigt att detta arbete fortsätter och att reglerna skärps ytterligare.

Den största regionala orsaken till försurning är skogsbruket. Grenar och toppar (grot) som förr lämnades i skogen, används nu ofta som biobränslen. Det leder till att näringsämnen inte återförs till skogsmarken. Askåterföring motverkar detta, men sker, trots ökningen år 2016, i alldeles för liten skala. Skogsstyrelsen informerar om askåterföring i sin rådgivning.

För att förhindra att försurningen slår ut växt- och djurliv i vattendrag och sjöar kalkas ett flertal av dem. Kalkning är en konstgjord andning och fungerar livsuppehållande för många arter i försurade sjöar och vattendrag. Länets behov av kalkningsinsatser är fortsatt stora och idag åtgärdas avrinningsområden motsvarande 40 procent av länets yta. De senaste åren har medelstilldelningen till kalkningen minskat. Det är osäkert om det går att spara mer utan att negativa effekter i försurade sjöar och vattendrag uppstår och att möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet försämras.

 

Referenser

1. Arbetsmaterial, Skogsstyrelsen

2. IVL Svenska miljöinstitutet, 2017, rapport C236, Krondroppsnätet i södra Sverige – övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön, resultat t.o.m. september 2016

3. Länsstyrelsen i Jönköpings län, Verksamhetsberättelse för kalkningsverksamheten i Jönköpings län 2016, dnr 581-564-2017.

4. Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande nr 2014:30. Minskad klimatpåverkan, Åtgärdsprogram 2015–2019 Jönköpings län