Skyddande ozonskikt. Bild: Tobias Flygar.

Skyddande ozonskikt

Når vi Norrbottens läns miljömål?

I Norrbotten bedöms fyra av miljökvalitetsmålen vara nära att nås till år 2020. Nio mål kommer inte att nås till 2020 med idag beslutade styrmedel. Tre miljökvalitetsmål bedöms nationellt.

De flesta av miljökvalitetsmålen är inte möjliga att nå till år 2020. Frisk luft, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Storslagen fjällmiljö anses vara nära att nås. En positiv trend med minskade luftföroreningar har förbättrat förutsättningarna att nå miljökvalitetsmålet Frisk luft.

I Norrbottens skogs- och kustland samt i Bottenviken är naturen påverkad av en intensiv mark- och vattenanvändning. I fjällen och i det fjällnära området bedöms situationen för naturmiljön vara mer positiv.

Det moderna skogsbruket påverkar skogen, vatten och våtmarker negativt. En stor andel av det som avverkas idag i länet är skog som har lång kontinuitet. Insatser för bättre miljöhänsyn vid avverkning pågår men miljöhänsynen har fortfarande brister. Stora projekt för vattendragsrestaurering pågår i länet men ändå är en mycket stor andel av sjöarna och vattendragen fysiskt påverkade av bland annat vägtrummor och gamla flottledsrensningar. De övergödningsproblem som finns är främst lokala. Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är viktig för bevarandet av ett stort antal naturtyper och arter. Antalet individer av fåglar har sedan 2002 minskat i Norrbotten.

Inom jordbruket har nedläggningar skett och pågår fortfarande; något som leder till att kulturmiljöer och hävdgynnade arter försvinner. Minskande befolkning i glesbygden påverkar boendemiljön bland annat genom försämrad tillgång till service. I många av länets tätorter råder å andra sidan bostadsbrist och stort bebyggelsetryck, vilket ofta påverkar kulturmiljövärden och övriga stadsbyggnadsvärden negativt. Länet är industritungt och har relativt höga utsläpp till luften. Utsläppen av växthusgaser har minskat mellan 1990 och 2015. Luftkvaliteten är i stora delar av länet god men är lokalt, stundtals dålig.

Längs länets kust finns sulfidjordar som i samband med markanvändning kan orsaka kraftig försurning och höga metallhalter. Miljögifter är ett stort problem i många vattenmiljöer, som exempelvis kvicksilver i insjöar och dioxin i havet.

Renskötseln är nödvändig för att upprätthålla naturbetesmarkerna i fjällen. De pågående klimatförändringarna påverkar naturmiljöerna, inte minst fjällen.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock även regionalt.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Skyddande ozonskikt

Resultat

Uttunning av ozonskiktet

I början och mitten av 1990-talet minskade ozonskiktets genomsnittliga tjocklek globalt med cirka 3 procent. Mycket tyder nu på att ozonskiktet inte längre minskar och att en återhämtning är på väg tack vare internationella överenskommelser att sluta producera och använda ozonnedbrytande ämnen (1). Det går dock inte att med statistisk säkerhet säga att vändpunkten för uttunningen är nådd. Det beror på ozonskiktets naturliga variationer och på andra parametrar som påverkar tjockleken.

Ozonskiktet är allra tunnast över Antarktis. "Ozonhålet" uppstår på våren, då solen sätter fart på ozonnedbrytningen med hjälp av det klor och brom som har samlats under vinterhalvåret. Orsaken till uttunningen är att ämnen som bryter ned ozon har släppts ut i atmosfären. Även över Arktis har man sett en förtunning av ozonskiktet. Mindre uttunningar som även påverkat ozonskiktet över Sverige har flera gånger noterats, främst på våren (1).

Ämnen som bryter ned ozonskiktet är till exempel vissa klorerade lösningsmedel, klorfluorkarboner (CFC) och klorfluorkolväten (HCFC). CFC och HCFC finns som köldmedium i bland annat kylskåp och anläggningar för luftkonditionering men även i skumplast. Ozonskiktets tjocklek påverkas även av faktorer som klimatet och halten av vissa växthusgaser i atmosfären. CFC finns i en del isoleringsmaterial, både i byggnader och i isolering runt fjärrvärme- och industrirör. Därför är det viktigt att dessa tas omhand på rätt sätt vid rivning. CFC byggdes in i isolermaterial i väggar och tak från 1950-talet fram till mitten av 1990-talet då denna användning av CFC förbjöds och fasades ut.

Åtgärder för att minska utsläpp

Mycket har gjorts när det gäller tydligare regler och information kring hur avfallet ska omhändertas men det som brister är den praktiska hanteringen vid rivning av byggnader. En huvudorsak är att det är svårt att identifiera CFC vid rivning samt att det är dyrt att transportera och destruera stora rivningsmassor.

Under 90-talet gjordes en omfattande satsning för att få till stånd ett korrekt omhändertagande av CFC som köldmedium som lyckades väl i Sverige. Det finns fortfarande (dock i begränsad och alltmer minskande antal) en illegal export av CFC via de köldmedel som används för kylning. Idag bedöms dock en betydligt större mängd CFC finnas kvar i isoleringsmaterial än i form av köldmedier i Sverige. Utsläpp av CFC pågår idag alltså från andra materialtyper än köldmedier, till exempel cellplast som används i isolering. Informationssatsningen och tillsynen spred inte tillräcklig kunskap om förekomsten av dessa plaster. Enligt en rapport från IVL (2) verkar det bland annat som att stora delar av rivningsmaterial som innehåller CFC inte omhändertas på rätt sätt utan i stället hamnar på deponi eller förbränningsanläggningar.

Grovt uppskattat destrueras cirka 10 procent av det rivningsmaterial som innehåller CFC på ett miljöriktigt sätt. Resten destrueras utan omhändetagande av CFC (2).

Vad sker i Norrbotten?

Vid enkätsvar framkommer att få kommuner i Norrbotten utför åtgärdsarbete med bäring på farliga ämnen från bygg- och rivningssektorn, till exempel informationsinsatser eller ökade tillsynsinsatser. Det kan dock bero på att många kommuner i länet är små och har mycket få rivningar.

Naturvårdsverket har under 2016 tagit fram ett nytt faktablad för hantering av CFC-haltigt rivningsmaterial (3). Cirka hälften av länets kommuner använder Naturvårdsverkets vägledningsmaterial.

Analys

Bedömningen av möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet till 2020 görs inte på regional nivå.

Även om det ännu inte är helt säkerställt, visar många tecken att ozonskiktet är på väg att återhämtas. Både nationellt och globalt minskar utsläpp av de flesta ozonnedbrytande ämnen. Också arbetet inom Montrealprotokollet (4), som är det huvudsakliga styrmedlet, fortsätter fungera bra.

Den negativa påverkan på ozonskiktet av ozonnedbrytande ämnen har minskat till följd av åtgärder genom Montrealprotokollet som skrivits på av Sverige och andra länder. Utvecklingen är positiv.

Även den globala uppvärmningen kan på olika sätt påverka ozonskiktet (5).

Kortlivade ozonnedbrytande ämnen har tidigare inte ansetts påverka ozonlagret men kan under vissa väderförhållanden nå stratosfären snabbare och hinner därmed inte brytas ned. Dessutom krävs tillräckligt stora mängder hydroxylradikaler som bryter ned dem. Ljusförhållanden som exempelvis i norra Sverige under vintern kan eventuellt också påverka eftersom hydroxylradikaler är beroende av ljus för att bildas.

En återhämning av ozonskiktet borde vara på gång med tanke på de framgångsrika begränsningarna av produktion och utsläpp av de ozonnedbrytande ämnena. Men det krävs fler år med positiv utveckling för att säkerställa återhämtningen (5).

För att målet ska nås krävs att efterlevnaden av Montrealprotokollet är fortsatt god. Det krävs även ökad kunskap om hur den globala uppvärmningen kan komma att påverka ozonskiktet.

Regionala aspekter

Det bedrivs ingen regional miljöövervakning kring ozonnedbrytande ämnen. Vi vet dock att dessa ämnen finns kvar i produkter långt efter att de producerats. Utsläppen är därför starkt beroende av hur vi omhändertar vårt avfall. Inom länet är det därför viktigt att uppmärksamma frågan om hur isoleringsmaterial som innehåller ozonnedbrytande ämnen hanteras i samband med ombyggnads- och rivningsarbeten.

WSP (6) har på uppdrag till Naturvårdsverket listat förslag på förbättringar för att åtgärda brister i hanteringsprocessen med CFC-isolering.

Det krävs mer kunskap och större engagemang hos både tillsynsmyndigheter, fastighetsägare och rivningsentreprenörer. Med den ökade uppmärksamheten och Naturvårdsverkets arbete med att ta fram vägledning, finns nu bättre förutsättningar för bättre omhändertagande av CFC-haltigt rivningsmaterial.

Referenser

1. Naturvårdsverket http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Sveriges-miljomal/Miljokvalitetsmalen/Skyddande-ozonskikt/

2. IVL 2012. Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige. http://www.ivl.se/download/18.343dc99d14e8bb0f58b7613/1454339573821/B2016.pdf

3. Naturvårdsverket http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Avfall/Bygg--och-rivningsavfall/CFC-haltigt-byggisolermaterial/

4. Naturvårdsverket https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/EU-och-internationellt/Internationellt-miljoarbete/miljokonventioner/Ozonkonventionen/

5. SMHI http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/ozon-1.3824

6. WSP 2013. Utvärdering av återvinning av CFC i byggisoleringsmaterial. Alice Bocké, Anna Brunlöf, Karin Carlsson, Johanna Farelius, Åsa Westberg och Andreas Öman.