Myllrande våtmarker. Bild: Tobias Flygar.

Myllrande våtmarker

Når vi Västernorrlands läns miljömål?

Den centrala slutsatsen utifrån miljömålsbedömningen 2017 är att inget av de tolv miljökvalitetsmålen, som länsstyrelsen bedömt på regional nivå, har uppnåtts. Två av miljökvalitetsmålen - Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet – bedöms vara nära att nås medan övriga tio miljökvalitetsmål inte nås i länet.

Trots att länet i dagsläget inte uppfyller något av miljömålen finns det ljusglimtar, exempelvis en allt större energiomsättning baserad på förnybar energi, att vi över en längre tid kan se att olika utsläpp minskar, liksom att nödvändig regional samverkan ökar.

Uppföljningen av miljökvalitetsmålen påvisar några särskilda utmaningar: behov av ett mer strategiskt arbete med tillsyn, tillämpning av befintliga styrmedel, och samarbete mellan olika aktörer. Förbättrade kunskapsunderlag respektive utbildningsinsatser behövs för ökad medvetenhet om hur olika förhållanden påverkar miljön, vilket förväntas bidra till bättre utformade insatser och beteendeförändringar till gagn för både hälsa och miljö. I vissa fall saknas resurser vilket försvårar genomförandet av olika åtgärder. Det är fortsatt viktigt med ett aktivt omställningsarbete i bred samverkan mellan alla berörda parter.

Utsläppen av växthusgaser fortsätter att minska i Västernorrland tack vare att stor del av energiomsättningen baseras på förnybar energi, samtidigt som en stor utmaning ligger i att minska klimatpåverkan från transportsektorn. Generellt är utvecklingen negativ för de mål och preciseringar som rör biologisk mångfald. Potentiella målkonflikter behöver hanteras mer strategiskt så att god balans och samförstånd uppnås mellan naturvärden och berörda näringar. Inom vattenmålen behövs bättre kunskapsunderlag samtidigt som befintlig vattenskyddslagstiftning kan nyttjas mer. Arbetet med att lyfta strategin om Giftfri vardag till kommunerna är prioriterat. Utvecklingen för Ett rikt odlingslandskap är negativ med minskande jordbruksverksamhet och arealanvändning, främst beroende på svag lönsamhet för länets jordbruk. Trenden för God bebyggd miljö är positiv och ett aktivt arbete pågår inom översiktsplanering vilket skapar bättre förutsättningar för ett tvärsektoriellt arbete och en mer sammanhängande planering.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Myllrande våtmarker

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Negativ utvecklingsriktning

Resultat

Västernorrland är ett våtmarksrikt län. Cirka 400 000 hektar, nästan 20 % av länets yta, täcks av våtmarker. Våtmarkerna i länet har historiskt nyttjats för odling och uttag av djurfoder, bränsle, skogsråvara med mera.

Idag är det åtgärder i samband med skogsbruk som har störst negativ påverkan på länets våtmarker. Även i samband med byggandet av större vindkraftsparker finns en risk för påverkan i samband med byggnation av nya vägar och kraftledningar. Samtidigt är takten vad gäller restaurering låg. 

Ekosystemtjänster, främmande arter samt påverkan på våtmarker

Dikesrensning, skyddsdikning, utbyggnad av skogsbilvägar, avverkningar, markberedning samt markskador i samband med skogsbruksåtgärder är idag de vanligaste orsakerna till ny hydrologisk påverkan på våtmarker. Dikesrensning och skyddsdikning har åter hamnat i fokus på grund av växande behov av skogsråvara och kan leda till ökad påverkan på våtmarker. Behovet av permanenta skogsbilvägar över våtmarker kan öka om klimatförändringar försvårar brukandet av tillfälliga vintervägar. Det leder till större hydrologisk påverkan samt fragmentering av habitat.

I dagsläget bryts torv i länet enbart i liten omfattning. Intresset för nybrytning och för utökning av befintliga täkter varierar men har legat på en låg nivå de senaste två åren. Gödsling och kalkning kan förekomma i eller i anslutning till värdefulla våtmarker.

Främmande arter i form av contortatall förekommer inom myrskyddsplaneobjekt. Under 2009–2016 har länsstyrelsen genomfört avverkning av cirka 85 hektar contortatall inom våtmarker.

Analyser inom miljöövervakningen (Satellitdata för övervakning av våtmarker-slutrapport, Länsstyrelserna) visar att tidigare öppna myrar växer igen. Igenväxningen kan bero på flera faktorer men i många fall orsakas den av tidigare grävda diken som avvattnar myren eller av upphörd hävd.

Bevarade natur- och kulturmiljövärden

I myrskyddsplanen för länet ingår 23 områden, totalt 13 400 ha.  Av dessa är i dag cirka 77 % formellt skyddade som naturreservat, Natura 2000 eller både och. Under 2016 skyddades två områden som naturreservat Stor-Lomsjömyran - Björkbäcksmyran, ett stort varierat och botaniskt intressant myrområde samt Bengtsmyran - Billmyran, länets allra sydligaste belägna våtmarkskomplex. Länsstyrelsen har också under 2016 inom områdesskyddsarbetet slutit 27 intrångsavtal inom tre myrskyddsplaneobjekt.

Restaureringsåtgärder har genomförts inom Tvärmyrans naturreservat där cirka 800 meter diken har grävts igen och cirka 2,3 hektar rikkärr röjts från träd och sly för att skapa en mer öppen myr och en mer naturlig hydrologi. Igenläggning av cirka 700 meter diken har även genomförts inom Stensjöflons naturreservat.

Kulturhistoriska anläggningar och lämningar i anslutning till våtmarker vårdas i dagsläget främst i skyddade områden. Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet att söka pengar för att restaurera våtmarker och åtgärder för att förbättra vattenkvalitet.

Analys och bedömning

Länsstyrelsen bedömer även i år att målet inte kommer att nås till år 2020. Länets våtmarker fortsätter att påverkas negativt och hoten mot våtmarkerna är fortfarande många. För att nå målet behöver skogsbruket och andra verksamheter ta större hänsyn och det finns potential att förbättra rättstillämpningen. Positivt är arbetet med de nya målbilderna inom skogsbruket som på sikt kan vända den negativa trenden. Det krävs även ett fortsatt arbete med att sköta och restaurera våtmarker både inom och utanför skyddade områden. Sammanfattningsvis försämras tillståndet i miljön.

Skydd av myrskyddsplanen

Tack vare ESAB-paketet har arbetet med att skydda våtmarker inom myrskyddplanen skyndats på. För närvarande arbetar länsstyrelsen med 3 av de 5 områden som återstår att skydda inom myrskyddplanen. Länsstyrelsen bedömer att de myrar som återstår att skydda kommer att kunna skyddas till 2020 om tillräckliga medel anslås.

Hänsyn till våtmarker

Befintliga styrmedel räcker inte för att säkerställa tillräcklig hänsyn till våtmarker, inklusive sumpskogar, inom bland annat skogsbruket. Positivt är att det tagits fram målbilder för hänsyn till våtmarker i skogsbruket men det är viktigt att dessa förankras i alla led samt att kunskapen även kommer de privata skogsägarna till del.

Vägdragningar är ett stort problem. Här finns ett behov av skarpare regelverk. Framförallt i kombination med ekonomiska incitament för markägare att samverka för att skapa färre och gemensamma vägdragningar i anslutning till värdefulla våtmarker. Färre vägar minskar den direkta påverkan på våtmarkerna, samtidigt som fragmenteringen av landskapet begränsas.

Restaurering och skötsel

Att restaurera våtmarker, både genom att lägga igen diken och att genomföra slåtter, är ofta kostnadskrävande. Resurserna till skötsel och restaurering av våtmarker behöver därför förstärkas för att kunna genomföra åtgärder i redan skyddade våtmarker. EU-projektet Life to ad(d)mire ledde till ökad kunskap om dikesigenläggning och återställande av hydrologi i våtmarker och kommer att vara till stor nytta i framtida restaureringar.

Även utanför skyddade områden är det viktigt att det fortsatt finns möjlighet att söka bidrag från olika myndigheterna för att restaurera våtmarker. I ett landskapsperspektiv är våtmarkerna viktiga för biologisk mångfald samt för vattenhushållande och vattenregerande funktioner. Ansökningar och genomförda återställningar av våtmarker utanför skyddade områden ligger dock fortfarande på en låg nivå.

Det är även önskvärt med en enklare hantering för avveckling av markavvattningsföretag som inte längre fyller det ursprungliga syftet, många av dessa har fortfarande en negativ påverkan på naturvärdena. Det skulle också underlätta vid framtida restaureringar.