Skyddande ozonskikt. Bild: Tobias Flygar.

Skyddande ozonskikt

Når vi Västmanlands läns miljömål?

Länsstyrelsen har under året tydligt stärkt sin roll kring aktiviteter som bidrar till att uppnå generationsmålet samt flera av miljökvalitetsmålen. Till år 2020 bedömer vi att miljökvalitetsmålen Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet är nära att nås.

Miljömålen är riktmärken för vad som behöver uppnås för att skapa ett hållbart samhälle. Till år 2020 bedömer vi att miljökvalitetsmålen Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet är nära att nås. Det är samma bedömning som gjordes 2016. Bland de miljökvalitetsmål som endast bedöms på nationell nivå gjorde Naturvårdsverket tidigare i år bedömningen att målet Skyddande ozonskikt kommer att nås och Strålsäkerhetsmyndigheten bedömde att Säker strålmiljö är nära att nås. Det innebär att 4 av de 14 miljökvalitetsmål som berör länet har goda förutsättningar att nås. Övriga miljökvalitetsmål bedöms vara svårare att nå. Det är av vikt att ytterligare åtgärder vidtas för att vända trenden för dessa mål.

Sammanfattning för samtliga miljömål

I årets uppföljning av miljömålen presenterar vi hur miljön mår och hur miljöarbetet går. En stor del av möjligheterna att nå miljömålen hänger på insatser från kommuner och näringsliv. Den här sammanställningen har dock fokus på Länsstyrelsens insatser. Nytt för i år är att generationsmålet ingår i redovisningen.

För att ställa om till ett hållbart samhälle och närma oss målen måste vi ta itu med existerande miljöproblem och samtidigt förebygga att nya miljöproblem uppstår. Vi vill framhäva att det på Länsstyrelsen genomförs många arbetsinsatser som påverkar miljömålen i positiv riktning. Detta arbete sker både som enskilda arbetsinsatser och i det ordinarie arbetet. Dessutom har Länsstyrelsen tagit initiativ till och startat upp ett väl fungerande Miljö- och Klimatråd, med bred representation från länets högskolor, näringsliv, organisationer och offentlig sektor. Totalt ingår ca 70 personer i rådet och dess grupperingar. Länsstyrelsen har även stärkt miljömålen i miljöledningsarbetet och ökat ambitionerna att nå de globala hållbarhetsmålen, vilka är centrala i miljömålsarbetet.

Trots detta avsätts i dagsläget inte tillräckliga resurser för att det ska vara möjligt att nå samtliga miljökvalitetsmål. För vissa miljökvalitetsmål är trenden dessutom negativ, vi kommer allt längre ifrån att nå de målen. Genom ökade statliga anslag skulle möjligheterna till ett strategiskt arbete som leder till konkreta insatser på olika nivåer i samhället stärkas. Exempel på insatser är tillsyn, utvecklingsarbete, kunskapsuppbyggnad och särskilda åtgärder.

Ökad kunskap och medvetandegrad bidrar till att olika aktörer ändrar beteende till fördel för en bättre miljö. Inom flera områden finns behov av sådana kunskapshöjande åtgärder, t.ex. kring kemikaliers miljö- och hälsoskadliga egenskaper samt var dessa förekommer.

Några andra strategiska frågor som pekas ut i uppföljningen är att saneringstakten av förorenade områden måste öka. Anpassade styrmedel och skärpt lagstiftning behövs för att minska övergödningen av ytvatten i länet. Återställande och skötsel av dikningsskadade våtmarker i skyddade områden behöver prioriteras högre för att miljömålet ska nås. Även skyddet av tätortsnära natur av stor betydelse för friluftslivet behöver växlas upp.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Skyddande ozonskikt

Resultat

Ozonskiktet varierar mycket i tjocklek men är i genomsnitt tunnare idag än vad det var före det att man började använda ozonnedbrytande ämnen och produkter. För att miljökvalitetsmålet ska anses vara uppnått, ska återväxten av ozonskiktet ha påbörjats och den ska dessutom kunna härledas till minskningen av halter av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären. De senaste 20 åren visar en positiv trend i minskning av utsläpp av dessa ämnen. På global nivå bedömer man att förtunningen av ozonskiktet inte har fortsatt efter 1996. För perioden 1983–2011 kan man inte fastställa någon säker trend i utvecklingen av ozonskiktet över Sverige, då det varken minskar eller ökar (SMHI 2012).

Ozonskiktet i stratosfären absorberar delar av den inkommande solstrålningen och skyddar mot skadlig ultraviolett strålning (UVB-strålning). Denna kan bland annat orsaka hudcancer, nedsatt immunförsvar och starr. Ekosystem på land och i vatten kan skadas, liksom jordbruksgrödor och skog. De ämnen som bryter ner ozonskiktet är främst klorföreningar (CFC och HCFC, så kallade freoner), bromföreningar, haloner (som finns eldsläckare) och metylkloroform (ett lösningsmedel). Dessa ämnen kan lätt nå atmosfären.

Utsläppen av ozonnedbrytande ämnen i världen har minskat kraftigt sedan slutet av 1980-talet. Då upprättades det så kallade Montrealprotokollet som var den första internationella överenskommelsen om att minska produktionen och användningen av sådana ämnen. Efter 2015 ska HCFC vara helt avvecklade i industriländerna och i utvecklingsländerna ska de vara avvecklade efter 2030. I EU finns en förordning (2009/1005) som innebär att ämnena fasas ut snabbare än vad som krävs enligt protokollet. Dock så har dessa ämnen lång livslängd i atmosfären och det kommer ta lång tid innan minskade utsläpp ger resultat.

I Sverige har CFC i nya produkter fasats ut sedan länge. Även HCFC är helt förbjudet sedan 2015. Ozonnedbrytande ämnen finns idag kvar i äldre isoleringsmaterial, värmepumpar och gamla kyl- och frysskåp. Utsläppen sker främst som läckage från varor och produkter. Utsläppen från isoleringsmaterial är diffusa och svåra att mäta och det är därför svårt att veta hur stora utsläppen av ozonnedbrytande ämnen. Det är viktigt med tydlig information till företag och allmänhet om hur man bäst tar hand om produkter och avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen.

Analys och bedömning

Bedömningen av möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet till 2020 görs inte på regional nivå. Den senaste nationella bedömningen gjordes i samband med att en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen rapporterades till regeringen i mars 2017. Bedömningen var att miljökvalitetsmålet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.

Avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen i kyl-, klimat- och värmepumps-anläggningar går framåt och ämnena har stadigt minskat sedan användningsförbud för klorfluorkarboner (CFC) trädde i kraft 1999 och sedan förbud mot påfyllning av klorfluorväten (HCFC) började gälla 2002. Endast en mindre del av dessa anläggningar innehåller idag HCFC och omhändertagandet sker reglerat. Utsläppen av ozonnedbrytande ämnen har därför till största delen upphört till 2020.

En av huvudfrågorna som återstår på vägen mot att nå miljökvalitetsmålet är hur vi, på ett miljövänligt sätt, kan hantera de stora upplagrade mängderna ozonnedbrytande ämnen som för närvarande finns inbyggda i system och i produkter. Ozonnedbrytande ämnen kan finnas i till exempel isoleringsmaterial i skummande plaster, kyl- och luftkonditioneringsutrustningar, byggnader, fjärrvärmerör samt inom försvaret. Utbyte av sådant material kan ta lång tid.

Kunskap om var de ozonnedbrytande ämnena finns samt i vilka mängder, är viktigt för att förhindra utsläpp. Ett miljöriktigt omhändertagande av uttjänta material är en viktig del i detta arbete liksom insatser för att undersöka och förhindra illegal handel och införsel/utförsel av ämnena. Det är viktigt att hindra export av kyl- och frysmöbler, som innehåller ozonnedbrytande ämnen, till utvecklingsländer i Asien och Afrika. Länsstyrelsen arbetar med att förhindra illegal export av farligt avfall bland annat gamla kylar och frysar med freon