Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Örebro läns miljömål?

Fler åtgärder och styrmedel behövs för att nå ett hållbart samhälle. Trenden i miljön och miljöarbetet är positiv för endast två miljömål, Bara naturlig försurning och Myllrande våtmarker och negativ för två. För övriga mål är utvecklingen neutral eller oklar.

Samhället behöver tydligare styras i en riktning som styr mot miljömålen och ett hållbart samhälle. Produktion och konsumtion behöver styras om till mer långlivade produkter som i högre grad är ekonomiskt lönsamma att reparera. Transporterna behöver i ökad grad ske utan klimat och hälsoskadliga utsläpp och livsmedlen bör produceras med hållbara metoder som i ökad grad gynnar Sveriges odlingslandskap och miljö.

Trenden i Örebro läns miljö och av det åtgärdsarbete som påverkar miljön i länet är positiv för endast två miljömål, Bara naturlig försurning och Myllrande våtmarker, neutral för fyra och negativ för två. För två mål är trenden oklar. Tre mål bedöms inte på länsnivå.

Utsläppen av försurande ämnen minskar i Europa och Sverige vilket påverkar försurningsmålet i positiv riktning. Omfattande restaureringsprojekt med offentliga medel innebär att trenden för Myllrande våtmarker fortfarande är positiv.

Begränsad klimatpåverkan

Utsläppen av växthusgaser minskar kontinuerligt i Örebro län och arbetet med energieffektivisering och förnybar energi utvecklas positivt. Länet tar omhand och omsätter nya bidrag för energi och klimatåtgärder. Utsläppsminskningarna sker i alla sektorer utom transporter och arbetsmaskiner. Transportsektorn står nu för 43 procent av länets utsläpp. Tillväxt- och samhällsplaneringsarbetet behöver utvecklas för att skapa strukturer som bidrar till att klimatmålen uppnås.

Utsläppen från länets befolkning ur ett konsumtionsperspektiv, där även utlandsresor och utsläpp i andra länder från produktion av varor som importeras till länet räknas in, ökar dock.

Giftfri miljö

Ca hälften av länets kommuner arbetar med styrdokument för en giftfri skola och samverkansrådet för kemikaliefrågor har börjat sitt arbete. Region Örebro län är mycket aktiva i kemikaliearbetet och Örebro kommun har tagit fram strategier för giftfri kommun och miljöanpassat byggande. Det senare är viktigt mot bakgrund av att nybyggnadstakten är mycket hög i kommunen för närvarande.

Biologisk mångfald

Avverkningar i skogar med lång kontinuitet, hög ålder och med stora biologiska värden sker fortfarande vilket missgynnar den biologiska mångfalden. Nya styrmedel behövs för att flera av miljömålen ska nås. Länsstyrelsens nya uppdrag om handlingsplan för grön infrastruktur innebär att bättre kunskapsunderlag tas fram för naturvårdsarbetet och utgör en yta för ökat samarbete med de areella näringarna.

Lönsamheten inom jordbrukssektorn behöver öka på ett sätt som stimulerar till ökad användning av naturbetesmarker och ökad anläggning och hävd av våtmarker och småbiotoper. Anslutningen till miljöstöden är för låg. Det är av största vikt att ersättningsnivåerna inom miljöstöden höjs och att övriga stöd till jordbrukssektorn riktas mot ökad miljönytta. Den successiva minskningen av antalet nötdjur och småbrukare i länet är ett hot mot det viktiga arbetet att beta fler naturbetesmarker.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.  

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Inga stora förändringar av länets arbete mot försurning har skett under året. En tredjedel av länets sjöar och vattendrag är försurade. Från och med 2014 har kalkningsverksamheten avsevärt fördyrats på grund av minskad konkurrens inom kalkning från helikopter. Beräkningar tyder på att skogsbruket har stor försurningspåverkan. Redan vid uttag av enbart stamved bidrar skogsbruket till ökad försurning i vissa delar av länet.

Styrmedel som använts och genomförda åtgärder

Genom statsbidrag och bl.a. kommunala bidrag har kalkning utförts i 272 sjöar (sjöar nedströms och mellanliggande vattendrag påverkas även positivt) för ca 3,9 miljoner kronor under 2017.

Nedfall av försurande ämnen

Det totala kvävenedfallet till skogen i Örebro län ligger sannolikt fortfarande över den kritiska belastningsgränsen för kväve, 5 kg/ha i skogsmark. Kväveemissionerna från Europa har sedan 1990 minskat med 47 procent. För kvävenedfall finns inga tydliga trender. Det beräknade nedfallet av oorganiskt kväve till skogen vid två platser i länet har dock minskat sedan slutet av 1990-talet. Det summerade årliga nedfallet av kväve till skogen i länet beräknas i nuläget till ca 5 kg/ha som våtdeposition. Till det kommer torrdepositionen av kväve.

Det totala svavelnedfallet till skogen i Örebro län ligger nu något under den kritiska belastningsgränsen för svavel, 2 kg/ha i skogsmark. Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 procent sedan 1990. Svavelnedfallet uppmätt som krondropp och på öppet fält har minskat kontinuerligt sedan mätningarna i länet startades 1997, från 4–5 kg/ha till 1-2 kg/ha 2014.

Skogsbruket orsakar försurning

Genom bortforslingen av biomassa som innehåller baskatjoner bidrar skogsbruket till en utarmning av baskatjonerna (kalcium, magnesium, kalium, natrium) i skogsmarkerna. Redan vid avverkning med enbart stamvedsuttag bidrar skogsbruket till försurningen i vissa områden, särskilt i de norra delarna av länet. Om även GROT tas ut vid avverkning riskerar uttaget av baskatjoner att bli avsevärt större. Länsstyrelsens åtgärdsprogram för arbetet mot försurning visar ett behov av anpassat skogsbruk inom utpekade avrinningsområden. Mätningarna av markvattenkemi vid två platser i länet indikerar att det fortfarande föreligger betydande problem med försurning. Mätningarna visar relativt höga halter av svavel, toxiskt aluminium och markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) fortsatt runt noll eller negativ.

Försurningsstatus för sjöar och vattendrag

Andelen försurade sjöar i Örebro län beräknas till 33 procent. Detta är avsevärt över medelvärdet för Sverige, tio procent, och över regionala mål för länet. De försurade sjöarna och vattendragen utgör 91 av 346 vattenförekomster i länet. Kalkning har genomförts sedan 1977 i länets sjöar. De sjöar och de vattendrag som kalkas har sämre än god status, men kalkning gör att pH och vattenlevande djur kan hållas på en för sjön/vattendraget naturlig nivå.

Analys och bedömning

Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är dock svagt positiv, vilket främst beror på minskade svavelutsläpp vilket har lett till kontinuerligt minskat svavelnedfall. Kvävenedfallet är fortfarande över den kritiska belastningsgränsen.

De viktigaste åtgärderna i länet för att nå miljömålet är att minska kväveutsläppen och att anpassa skogsbruksmetoderna i försurningskänsliga områden så att skogsbrukets bidrag till försurningen minskar. Det är också viktigt att samverkan sker internationellt för att minska kväveutsläppen. För att minska utsläppen av kväveföreningar från energiförsörjningen samt bilåkningen behövs bland annat ytterligare regionala tillsyns- och informationskampanjer.

Nedfallet av försurande ämnen har minskat drastiskt sedan slutet av 90-talet och för svavel är nedfallet nu under den kritiska belastningsgränsen. Men även om det sura nedfallet har minskat på kort sikt så har det påverkat markförsurningen negativt under flera decennier. Det har medfört att marken tömts på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig.

Utöka kalkningen något och vila kalkning för några sjöar

Länsstyrelsen minskade enligt Naturvårdsverkets riktlinjer kalkningsverksamheten 2010. Uppföljningen visar dock att minskningen var för stor och att kalkbehovet behöver ökas något för de mest försurningsdrabbade sjöarna, dock inte till samma nivå som före 2010, för optimal effekt. Positivt är att flera sjöar under senare år har visat att de återhämtat sig från försurningen, vilket medför att de är ”vilande” från kalkning tills vidare.

Anpassa skogsbruket till försurningskänsligheten

Länsstyrelsen tog fram underlag 2012 till åtgärdsprogram för Länsstyrelsens arbete mot försurning av sjöar och vattendrag. I underlaget till åtgärdsprogram framgår att i avrinningsområdet för 40 av 383 vattenförekomster bör skogsbruket anpassas så att biomassauttaget minskar samtidigt som aska från förbränning av biobränsle återförs så att förlusten av basiska ämnen minskar. Dessutom föreslås ett anpassat skogsbruk med askåterföring som berör ytterligare 94 vattenförekomster för att de inte ska få sämre status än god i framtiden. För att detta ska genomföras behövs nya tydliga styrmedel från staten. Behovet av anpassat skogsbruk står i konflikt med klimatarbetets behov av biobränsle från skogssektorn.

Risk att vi inte når god status

Om inte kvävenedfallet minskar och att ett bättre anpassat skogsbruk med askåterföring genomförs riskerar de 91 försurade vattenförekomsterna fortsätta ha en status som är sämre än god. Havs- och vattenmyndigheten lämnade 2012 synpunkter på de senaste årens kalkningsverksamhet och Länsstyrelsen har därför genomfört revidering av länets kalkningsplan för att verksamheten ska optimeras.