Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Västra Götalands läns miljömål?

Skyddande ozonskikt kommer att nås till år 2020. Två miljökvalitetsmål, Grundvatten av god kvalitet och Säker strålmiljö, har delvis uppnåtts eller kommer delvis att kunna nås. Övriga tolv miljökvalitetsmål bedöms inte kunna nås till år 2020.

Utsläppen av växthusgaser i länet minskar, men behöver minska ännu mer för att trenden ska kunna vändas. Under 2017 har Länsstyrelsen och Västra Götalandsregionen tagit beslut om ett gemensamt handlingsprogram, Klimat 2030 – Västra Götaland ställer om. Här prioriteras satsningar med tydlig regional rådighet inom transporter, mat, produkter, tjänster samt bostäder och lokaler.

Det är angeläget med fler åtgärder för att minska halterna av kvävedioxid och partiklar i gatumiljö. På grund av att vi behöver förtäta så behöver större hänsyn tas till luftkvaliteten. Det finns behov av regionala överenskommelser om en hållbar bebyggelsestruktur.

Den biologiska mångfalden hotas av nuvarande markanvändning på land och i vatten. Många av hoten mot biologisk mångfald påverkar även kulturhistoriska värden. Både företag, kommuner och markägare behöver ta hänsyn till natur- och kulturvärden i ett landskapsperspektiv.

För att värna den biologiska mångfalden behöver vi ha ett aktivt jordbruk med ökad hänsyn och förbättrad miljöhänsyn inom skogsbruket. Fortsatt åtgärdsarbete behövs för att minska påverkan från försurning och övergödning.

Under 2017 har Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen i samverkan med Västra Götalandsregionen tagit fram ett nytt regionalt åtgärdsprogram för miljömålen, Utmaningar för ett hållbart Västra Götaland. Åtgärdsprogrammet ger vägledning och stöd för prioriteringar av åtgärder och ökad samverkan mellan miljömålsaktörerna i Västra Götaland län.

Flertalet av miljökvalitetsmålen i Västra Götalands län kommer inte kunna nås till år 2020. Takten och samverkan i åtgärdsarbetet behöver öka och fler styrmedel krävs. Åtgärdsprogrammet Utmaningar för ett hållbart Västra Götaland som inkluderar handlingsprogrammet Klimat 2030 – Västra Götaland ställer om är avgörande för att höja tempot i aktörernas fortsatta arbete.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.  

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Andelen försurade sjöar i länet uppgår till 47 procent baserat på data från omdrevs-inventeringen 2007–2012[1]. Av de sjöar som bedömts i vattenförvaltningen (större än 1 km2) har 42 procent försurningsproblem och är beroende av fortsatt kalkning för att god ekologisk status ska kunna upprätthållas eller uppnås. Motsvarande siffra för vattendragen är 36 procent.

I våra suraste referenssjöar har pH-värdena ökat, men de är fortfarande så sura att de flesta fiskarter inte överlever. För växtplankton kan man dock se tecken på biologisk återhämtning då antalet arter ökat signifikant[2].

Trots att det sura nedfallet minskat kraftigt de senaste åren är försurningstillståndet i våra skogsmarker oförändrat. Svavelnedfallet i länet har sedan 1997 minskat med cirka 70 procent i nedfall till skog och med cirka 50 procent på öppna fält[3]. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve (N) beräknas till mellan 10 och 15 kg N/ha/år (inklusive våt- och torrdeposition). Den kritiska belastningen för kvävenedfall har överskridits både i löv- och barrskog (5 kg N/ha/år för lövskog och 10 kg N/ha/år för gran- och tallskog)[4]. Överskridandet har ackumulerats i skogsmarken, vilket medför en risk för framtida utlakning av kväve som kan bidra till ökad försurning.

Markvattnet, under rotzonen ovanför grundvattnet, kan i viss mån återspegla markens försurningsminne. På tre platser i länet har mätningar av pH-värde, ANC (syraneutraliserande förmåga) och halt av oorganiskt aluminium i markvatten pågått sedan 1990-talet. Resultaten visar att det pågår en viss återhämtning från försurningen på alla tre stationer. Resultat från norra Halland tyder dock på att ingen återhämtning sker på platser i länets sydvästra delar där nedfallet varit som störst. 40

Försurningspåverkan från skogsbruket har ökat då efterfrågan på förnybar energi ökat helträdsuttaget (grenar och toppar används som biobränsle) under de senaste tio åren. Skogsbruket beräknas stå för 30–70 procent av den totala försurningspåverkan på skogsmark sett över en skogsgeneration[5]. All slutavverkning i Västra Götalands län är nettoförsurande[6].

Åtgärder på kommunal nivå
I vattenförvaltningens åtgärdsprogram[7] föreslås återföring av ren bioaska (aska från värmeverk som eldar med biobränsle) som åtgärd för 384 vattenförekomster[8]. År 2016 återfördes 8 853 ton aska på 2 614 ha i länet. Samtidigt togs det ut 7 155 ha GROT (Grenar och Toppar)[9]. Om askåterföringen har genomförts på de platser där behovet är som störst kan inte verifieras.

Västra Götaland är det län som återför mest aska i Sverige. Aska från kommunala värmeverk återförs i 13 kommuner.

Göteborgs Stad har tagit fram ett miljöprogram där fyra av åtgärderna har direkt bäring på miljömålet[10]. Tre av dessa åtgärder syftar till att minska utsläpp från fartyg och en åtgärd syftar till att minska utsläpp från skogsbruk.

För att motverka effekterna av försurningen på vattenmiljön kalkades det 974 sjöar, 1504 våtmarker och två vattendrag under 2017 med ca 15 000 ton kalk i länet. Västra Götalands län är det län som kalkar näst mest i Sverige.

Åtgärder inom näringslivet
Mindre kvantiteter aska har återförts från industrin, bland annat från Billingsfors bruk.

Analys och bedömning


Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön bedöms som neutral, till skillnad från bedömningen 2016 som visade positiv utveckling. Ändringen beror på att återhämtningen i skogsmarken går mycket långsamt och att återhämtningen i sjöar och vattendrag förutses avstanna framöver[1].

Återhämtning från försurningen tar lång tid och att reparera påverkade ekosystem kommer att kräva fler och bättre styrmedel. Skogsbruket och potentiellt även klimatförändringarna ger effekter i negativ riktning.

Skogsbruket bidrar långsiktigt till skogsmarkens försurning genom att näringsämnen i träden förs bort i samband med avverkning och gallring. Skogsbrukets anpassning till markens försurningskänslighet behöver utvecklas och skogsnäringen behöver fortsätta ta större ansvar för problematiken.

Naturvårdsverket har genomfört ett projekt tillsammans med Skogsstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning för att identifiera de mest försurningskänsliga avrinningsområdena i Sverige[11]. Skogsstyrelsen ska nu arbeta för att kanalisera askåterföring till de avrinningsområden där behovet är som störst och där den gör mest nytta.

Bidraget till depositionen av svavel i länet kommer till största delen från övriga Europa och internationell sjöfart medan de största kvävekällorna är Sverige och övriga Europa[12]. Nya regler om maximala svavelhalter i marint bränsle trädde i kraft år 2015 för sjöfart i bland annat Nordsjön genom IMO/MARPOL-protokollet, vilket beräknas minska utsläppen av svaveldioxid med 95 procent från år 2005 till år 2020. Svavelnedfallet i Västra Götalands län var dock under 2014/2015 betydligt högre, jämfört med åren innan. Detta beror på det stora vulkanutbrottet på Island (31 augusti 2014–27 februari 2015) som släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår än hela Europas årliga samlade utsläpp. Även för kväveoxider pågår ett arbete för att inrätta begränsningar, detta görs inom samma havsområden som för svaveldioxid.

Okunskapen är stor när det gäller problem med korrosion av arkeologiska föremål i marken till följd av det sura nedfallet. Nationella projekt med syfte att undersöka förhållandena behövs.



[6] Källa: Skogsstyrelsen, Stefan Anderson

[9] Källa: Skogsstyrelsen, Stefan Anderson

[11] Maxe och Lång 2017. Utpekande och analys av försurningskänsliga områden. SGU