Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Hallands läns miljömål?

Den regionala uppföljningen 2017 uppvisar bara mindre förändringar. Liksom tidigare bedöms inget av målen kunna nås i sin helhet i Halland. Antalet mål med negativ trend har minskat något de senaste åren.

För Hallands del är utmaningarna fortfarande stora vad gäller exempelvis försurningstillstånd, antalet hudcancerfall, exploatering av jordbruksmark, fysisk påverkan i vatten, tillståndet i de marina miljöerna och utsläpp från transporter. Ytterligare ett område som hamnat i fokus i länet under året är tillgången till grundvatten.

För målet Ingen övergödning ses en fortsatt positiv utveckling i länet där det långsiktiga arbetet med minskat näringsläckage ger resultat. 

Den förbättring från negativ till neutral trend för Hav i balans som bedömdes i fjol består, och målet har nu även fått sällskap av Ett rikt odlingslandskap där den negativa trendpilen i år ersatts av en neutral.

Liksom tidigare uppvisar miljömålet Bara naturlig försurning en positiv trend vad gäller preciseringen om försurande nedfall. Här bedöms dock den sammantagna trenden för målet som helhet vara neutral, mycket baserat på osäkerheter kring återhämtningen i mark och vatten. Neutral trend bedöms även för Frisk luft, Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Levande skogar (Skogsstyrelsens bedömning) samt God bebyggd miljö.

De två mål som ännu uppvisar en negativ trend är Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv. Att det går sämst för just dessa mål visar på behovet av en ökad hänsyn från alla sektorer när det gäller ekosystemtjänster och biologisk mångfald.
För Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö görs ingen regional bedömning av måluppfyllelsen.

Att majoriteten av målen uppvisar en neutral trend återspeglar att det finns både positiva och negativa utvecklingar i miljön. Det visar också att takten i miljömålsarbetet skulle behöva växlas upp ytterligare för att målen ska nås.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

RESULTAT

Utvecklingen är i vissa delar positiv men långt ifrån tillräcklig. Det försurande nedfallet har minskat kraftigt men fortfarande är ca 75 procent av länets sjöar försurade. Återhämtningen i skogsmarken går mycket långsamt. Skogsbrukets bidrag till försurningspåverkan ökar och är idag ungefär lika stort som det atmosfäriska nedfallets.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Svavelnedfallet i länet har minskat med ca 90 procent sedan mitten av 1980-talet medan nedfallet av kväve bara visar små förändringar (1). Totalt har nedfallet närmat sig den kritiska belastningsnivån och inom vissa områden är det sannolikt att den underskrids (2). Beräkningarna är dock osäkra och påverkas i stor utsträckning av kvaliteten på indata, till exempel när det gäller markvittring. Den internationella sjöfartens svavelutsläpp har minskat med ca 73 procent sedan 2005 (8) men effekten kan ännu inte ses i mätningarna av nedfallet.

Påverkan genom skogsbruk

Tillväxt av biomassa är en försurande process som påverkar mark och markvatten. I en naturskog kompenseras denna försurning under en omloppstid genom vittring av marken och återförsel av näringsämnen när träden dör och bryts ned. Ett konventionellt skogsbruk med enbart uttag av stammar medför en påtaglig försurningseffekt. Denna förstärks dock vid ett ökat uttag av skogsbiobränsle i form av grenar och toppar (GROT) och ytterligare när även stubbar tas ut.

I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat har skogsbrukets bidrag fått allt större betydelse. För granskog i Halland beräknas skogsbruket idag svara för 40–50 procent av försurningen med bara stamuttag (3). När även GROT tas ut ökar bidraget till 50–60 procent och med stubbuttag till mer än 60 procent.

Försurade sjöar och vattendrag

Beräkningar av antalet försurade sjöar i Sverige har genom åren gjorts med olika underlag och metoder. Den senaste baseras på data från den nationella och regionala Omdrevsinventeringen 2007–2012 och visar att andelen försurade sjöar i Halland uppgår till cirka 75 procent (4). Det innebär att Halland har störst andel försurade sjöar i landet. För vattendragen saknas underlag för att göra motsvarande beräkningar men situationen är troligen liknande.

Försurad mark

Data visar på en tilltagande försurning av skogsmarken i sydvästra Sverige fram till omkring år 2005. Då klassades 60 procent av skogsmarken som sur eller mycket sur enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (5). Därefter tycks en förbättring ha skett men förändringarna är svårtolkade beroende på att metodiken varierat.

Försurningstillståndet i marken speglas också av vattenkvaliteten i markvattnet. De lokaler som undersöks i Halland visar på fortsatt sura förhållanden även om en viss återhämtning kan ses även här (6). Höga nitrathalter i vissa områden är oroande eftersom läckage av nitrat samtidigt medför en försurningseffekt.

ANALYS OCH BEDÖMNING

Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade styrmedel. Tillståndet i ytvattnet har utvecklats i positiv riktning, men trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett. Utvecklingen i skogsmark är osäker. Sammantaget bedöms utvecklingen i miljön som neutral, det går inte att se en tydlig riktning.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Största delen av nedfallet i Halland beror på utsläpp i andra länder och från den internationella sjöfarten. För att nedfallet inte ska överskrida den kritiska belastningsgränsen är vi därför beroende av att de internationella överenskommelserna om utsläppsminskningar följs. Särskilt viktigt är att komma till rätta med den internationella sjöfartens utsläpp. Från och med 2015 sänktes den maximalt tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle i Östersjön och Nordsjön från 1,0 till 0,1 viktprocent. Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har under 2016 beslutat att svavelinnehållet i bränsle till fartyg ska minskas från 3,5 procent till 0,5 procent år 2020. IMO har även beslutat att Östersjön och Nordsjön ska bli kvävekontrollsområden vilket innebär strängare utsläppskrav för nya fartyg från och med 2021.

Påverkan genom skogsbruk

Ett ökat uttag av skogsbiobränsle motverkar de positiva effekterna av minskade utsläpp och innebär att skogsbruket kommer att svara för en större andel av försurningen i granskog än nedfallet av försurande ämnen. För att åtgärda detta måste aska från förbränning av biobränslet återföras till de avverkade områdena. Skogsbrukets försurningsbidrag bedöms då minska kraftigt eller försvinna helt. Utan askåterföring bör man i de mest försurade områdena överväga att förbjuda eller begränsa GROT-uttag. I Halland har uttag av GROT ökat från 1 500 hektar 2009 till drygt 1 900 hektar 2015. Under åren 2009–2015 återfördes aska endast på ca 17 procent av arealen där man tagit ut GROT.

Försurade sjöar och vattendrag

Data från miljöövervakningen visar en positiv utveckling i okalkade sjöar och vattendrag med sjunkande sulfathalter och stigande pH-värden och buffertförmåga (4, 7). Trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett och att den planar ut på en nivå som ligger betydligt under de förhållanden som rådde före försurningen. Detta stöds också av de modellberäkningar som gjorts av utvecklingen under olika utsläppsscenarier.

Försurad mark

Trots ett kraftigt minskat nedfall går återhämtningen långsamt och en stor del av skogsmarken i länet är fortfarande försurad. En anledning är att vittringen är för långsam för att kompensera för många decenniers ackumulerade nedfall. Återhämtningen motverkas dessutom av ett ökande uttag av biomassa. På längre sikt kan förväntade klimatförändringar påverka utvecklingen både positivt (ökad vittring) och negativt (högre tillväxt och ökad utlakning av kväve vilka båda ökar försurningen).

REFERENSER

1. Länsstyrelsen i Hallands län. Nedfall av svavel och kväve. www.lansstyrelsen.se/Halland/Sv/miljo-och-klimat/sa-mar-miljon/miljoovervakning/ luft/nedfall/Sidor/res_nedfall.aspx

2. Akselsson, C. & Westling, O. 2004. Kritisk belastning och baskatjonbalanser för skogsmark i Halland. IVL. Rapport B1577.

3. Akselsson, C., Hellsten, S. & Belyazid, S. 2012. Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan.  Underlag till fördjupad utvärdering av "Bara naturlig försurning" 2012.

4. Fölster, J., Valinia, S., Sandin, L. & Futter, M. N. 2014. ”För var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli”. Försurning i sjöar och vattendrag 2014. Institutionen för vatten och miljö, SLU. Rapport 2014:20.

5. Naturvårdsverket. 2015. Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljömålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Rapport 6662.

6. Akselsson, C., Hultberg, H., Karlsson, P. E., Pihl Karlsson, G. & Hellsten, S. 2013. Acidification trends in south Swedish forest soils 1986-2008 – Slow recovery and high sensitivity to sea-salt episodes. Science of the Total Environment 444:271–287.

7. Länsstyrelsen i Hallands län. Utveckling av vattenkvaliteten i referenssjöar. www.lansstyrelsen.se/Halland/Sv/miljo-och-klimat/sa-mar-miljon/miljoovervakning/sotvatten/trendsjo/Sidor/vkval_refsjo.aspx

8. Naturvårdsverket. Utsläpp av svaveldioxid till luft från internationellt flyg och sjöfart. www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/Svaveldioxid-utslapp-till-luft-internationellt-flyg-och-sjofart/