Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Stockholms läns miljömål?

Länets största utmaning i miljömålsarbetet är att nå miljömålen samtidigt som befolkningen växer och behovet av bostäder och infrastruktur ökar. Viktiga åtgärdsområden är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Endast miljömålet Bara naturlig försurning bedöms kunna nås i tid.

 

Länets största utmaning i miljömålsarbetet är att nå miljömålen samtidigt som befolkningen växer och behovet av bostäder och infrastruktur ökar. Viktiga åtgärdsområden är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Endast miljömålet Bara naturlig försurning bedöms kunna nås i tid.

Länets snabba befolkningstillväxt leder till ökad trafik, ökade avloppsvolymer och en stor efterfrågan på mark för bland annat bostadsbyggande. När miljömålsuppföljningen sätts i relation till tillväxten utmärker sig några stora områden som särskilt viktiga att arbeta med för att kunna nå miljökvalitetsmålen i länet. Dessa är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Åtgärder behöver göras inom samhällsplanering, rådgivning, tillsyn med mera.

För att kunna nå miljökvalitetsmålen krävs fler styrmedel och att takten i åtgärdsarbetet ökar; internationellt, i landet och i länet. I länet är sex mål prioriterade i åtgärdsarbetet inom ramen för den Regionala miljö- och samhällsbyggnadsdialogen; Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Ett rikt växt- och djurliv samt God bebyggd miljö som en övergripande vision.

Endast ett mål, Bara naturlig försurning, bedöms kunna nås till år 2020 enligt de data som finns tillgängliga. Övriga miljökvalitetsmål bedöms inte möjliga att nå till år 2020 med i dag beslutade eller planerade åtgärder.

Bedömningarna som gjorts i länet överensstämmer med dem som gjorts på nationell nivå för alla mål utom för Bara naturlig försurning, där är läget i länet mer positivt än på nationell nivå.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Nedfallet av svavel har minskat kraftigt i länet sedan 1980-talet. Kvävenedfallet bedöms vara på en för hög nivå, men det är svårare att påvisa tydliga trender. En hög belastning av kväve kan leda till förändringar hos vegetationen och till att övergödningen och försurningen ökar. Markvatten-mätningar visar på återhämtning av skogsmarkens surhetstillstånd. Inget tyder ännu på läckage av nitrat från skogsmarken i Stockholms län. I takt med att nedfallet av svavel har minskat och att biomassauttaget ur skogen ökat så har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. Svaveldirektivet om skärpta svavelhalter från 1 januari 2015 i fartygsbränsle för fartyg som trafikerar Östersjön har sannolikt inneburit att depositionen av svavel kommer att minska. Indikationer på att det sker finns men det behövs längre dataserie för få statistisk säkerhet.

Eftersom en stor del av trafiken sker internationellt och med fartyg som inte är kopplade till vårt land eller våra grannländer är det svårt att från svenskt håll åtgärda problemen. En nödvändig nyckel till framgång i detta perspektiv är att länderna kring Östersjön och Västerhavet enas om hur de ska agera för att reducera påverkan på havsmiljön. Enhetliga regleringar gör att sjöfarten utvecklar sin verksamhet och nya regler för sjöfarten inom Östersjön hanteras av såväl FN:s sjöfartsorgan IMO, International Maritime Organization, som av EU.

Den första januari 2015 skärptes kravet på svavelhalten i marint bränsle från 1,0 till 0,1 viktprocent i Östersjön, Engelska kanalen och Nordsjön då Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/33/EU trädde i kraft.

Kalkningen av sjöar och vattendrag har upphört i länet sedan ett par år tillbaka då försurningen har minskat och ph-värdet har ökat i känsliga sjöar och vattendrag.

Analys och bedömning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Bedömningen överensstämmer med tidigare års bedömningar. Målet har en mer positiv utveckling i länet jämfört med andra regioner i Götaland och Svealand.

Mindre än två procent av länets sjöar är försurade och den framtida utvecklingen bedöms som positiv. Analyser för perioden 1996–2014 tyder på att det skett en återhämtning i länet. Ytterligare en indikation på minskad kvävebelastning är att halterna av nitrat minskat i sjöar och vattendrag.

Att en så liten andel av länets sjöar är försurningsskadade beror delvis på att nederbörden i östra Svealand är relativt liten och att marken mestadels har god förmåga att motstå nedfall av försurande ämnen. Minskad deposition av kväve, och eventuellt även av svavel, är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden.

Länets produktiva skogsmark har i viss mån återhämtat sig från försurning och den kritiska belastningen av försurande ämnen underskrids. Det tar dock lång tid innan markens buffringskapacitet helt återhämtar sig.

Skogsbrukets bidrag till försurningen bör inte öka. Skogsbruket beräknas i dag stå för mellan 50–70 procent av försurningen i länet. Tillståndet i improduktiv skogsmark (impediment) är okänd och kan behöva utredas.