Ett rikt växt- och djurliv. Bild: Tobias Flygar.

Ett rikt växt- och djurliv

Når vi Stockholms läns miljömål?

Länets största utmaning i miljömålsarbetet är att nå miljömålen samtidigt som befolkningen växer och behovet av bostäder och infrastruktur ökar. Viktiga åtgärdsområden är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Endast miljömålet Bara naturlig försurning bedöms kunna nås i tid.

 

Länets största utmaning i miljömålsarbetet är att nå miljömålen samtidigt som befolkningen växer och behovet av bostäder och infrastruktur ökar. Viktiga åtgärdsområden är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Endast miljömålet Bara naturlig försurning bedöms kunna nås i tid.

Länets snabba befolkningstillväxt leder till ökad trafik, ökade avloppsvolymer och en stor efterfrågan på mark för bland annat bostadsbyggande. När miljömålsuppföljningen sätts i relation till tillväxten utmärker sig några stora områden som särskilt viktiga att arbeta med för att kunna nå miljökvalitetsmålen i länet. Dessa är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Åtgärder behöver göras inom samhällsplanering, rådgivning, tillsyn med mera.

För att kunna nå miljökvalitetsmålen krävs fler styrmedel och att takten i åtgärdsarbetet ökar; internationellt, i landet och i länet. I länet är sex mål prioriterade i åtgärdsarbetet inom ramen för den Regionala miljö- och samhällsbyggnadsdialogen; Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Ett rikt växt- och djurliv samt God bebyggd miljö som en övergripande vision.

Endast ett mål, Bara naturlig försurning, bedöms kunna nås till år 2020 enligt de data som finns tillgängliga. Övriga miljökvalitetsmål bedöms inte möjliga att nå till år 2020 med i dag beslutade eller planerade åtgärder.

Bedömningarna som gjorts i länet överensstämmer med dem som gjorts på nationell nivå för alla mål utom för Bara naturlig försurning, där är läget i länet mer positivt än på nationell nivå.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Ett rikt växt- och djurliv

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Negativ utvecklingsriktning

Resultat

Åtgärder på regional nivå – myndigheter

Ett rikt växt- och djurliv har prioriterats inom Miljö- och samhällsbyggnadsdialogen, där länets alla kommuner, Landstinget, Trafikverket och Länsstyrelsen deltar. Inom dialogen har en strategi för miljömålet tagits fram, där åtgärder som är viktiga för länets aktörer föreslås. Länet har valt att särskilt fokusera på preciseringarna om ekosystemtjänster och resiliens, grön infrastruktur, biologiskt kulturarv samt tätortsnära natur. Den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen som remitterats 2017, och den regionala handlingsplanen för grön infrastruktur som länet tar fram till 2018, är viktiga underlag för hur kommuner och andra aktörer ska kunna vidta rätt åtgärder på rätt plats. I handlingsplanen kommer Länsstyrelsen bland annat att utgå från fördjupade underlag om ek- och ädellövmiljöernas regionala behov, samt underlag om äldre barr- och blandskogar.

Genom reservatsbildning kan de mest värdefulla naturkärnorna sparas. Samtidigt sker fortlöpande förändringar i landskapet däremellan, som gör att de värdefulla områdena blir alltmer isolerade. Vi måste bli bättre på att värna grönstrukturer i landskapet mellan värdekärnorna om vi ska kunna bryta trenden med en utarmad biologisk mångfald. Under året har arbetet med att skydda värdefull natur fortsatt. Sedan förra uppföljningen har tio nya naturreservat vunnit laga kraft i länet. Därmed har ytterligare totalt 978 hektar skyddad natur tillkommit i länet (två nya kommunala reservat ingår i summan). De medel som anslås för skydd och skötsel av skyddad natur har ökat de senaste åren, men motsvarar ännu inte behoven. En vanlig uppfattning är att fri utveckling är en möjlig och billig lösning för att bibehålla mångfald i exempelvis skyddad skog. Med tiden har det dock blivit tydligt att många hotade arter i skog behöver riktad skötsel för att finnas kvar. Åtgärder inom Landsbygdsprogrammet kan få stor betydelse för skötselkrävande naturtyper framöver. 

Precis som i landet i stort är det i länets kulturlandskap som de snabbaste förlusterna sker. Det pågår en översyn av länets riksintressen för kulturmiljövården, där problem med igenväxning och andra frågor kopplade till traditionell hävd i landskapet lyfts. Artdatabanken har gjort en beskrivning av trenderna för ett antal arter och naturtyper1. Den visar att det i synnerhet är gräsmarker med olika typer av hävd (slåtter eller bete) som drabbats hårt. Många dagfjärilar och skalbaggar uppvisar så kraftiga minskningar att regional eller nationell utrotning hotar flera arter. I april 2015 kom en ny rödlista2. Av de 4273 arter som ingår, har drygt en fjärdedel (1147 arter) förekomster i länet. Ett exempel på förbättringar för dessa är projektet Livslinjen i Upplands-Väsby, där slåtter utförs längs E4:an för att öka den biologiska mångfalden.

För de mest akut hotade arterna fortsätter arbetet med Naturvårdsverkets åtgärdsprogram (ÅGP). Inom ÅGP för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet och ÅGP för rikkärr har flera nya områden i länet restaurerats och skötts som ett resultat av programmen. Medelstilldelningen är inte tillräcklig för att vända trenden för många arter, men en nationell översyn av antalet program och fördelning av resurser pågår och kan få betydelse för arbetet i framtiden. För flertalet hotade arter som ingår i ÅGP-satsningen krävs ett enträget arbete under mycket lång tid. Detta beror på att många arter har låg populationsstorlek, fragmenterad förekomst, dålig spridningsförmåga, samt har livsmiljöer som tar lång tid att återskapa. Ibland kan bestånd redan vara så illa ute att åtgärder endast leder till en inbromsande effekt i minskningen/utdöendet. Sådana så kallade utdöendeskulder är svåra att mäta, men gäller sannolikt många av de hotade arterna i länet. 

Åtgärder på kommunal nivå

I länet pågår flera kommunala initiativ för att öka den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen betalar även under 2017 ut medel till kommunerna för lokala naturvårdsprojekt (LONA), varav många gynnar biologisk mångfald. Under året har hittills projekt för cirka 5,8 miljoner kronor beviljats medel. Projekten rör satsningar inom naturvård, tillgänglighet och lokal grön infrastruktur.

Analys och bedömning

Målet är inte möjligt att nå till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Utvecklingen för miljömålet är negativ. I länet fortsätter förlusten av biologisk mångfald. Utvecklingen beror bland annat på att vi lever i en expansiv region, där olika typer av exploatering isolerar naturområden med höga värden. Även nya och rationella brukningsformer i lant- och skogsbruk påverkar utvecklingen negativt. För att nå målet krävs ytterligare insatser inom till exempel skydd och skötsel av värdefull natur samt hänsyn i fysisk planering.

Till stor del är den förlust av biologisk mångfald som sker i länet en kvardröjande effekt av landskapsförändringar som skett tidigare. För att hejda förlusten behövs därför både minskning av nuvarande utarmning och kompensation för tidigare förändringar. Trots aktivt arbete med skydd av värdefull natur, restaurering och skötsel i de skyddade områdena, är nuvarande takt otillräcklig för att nå målet.

I länet finns ibland en konflikt mellan värdefull natur och ökad efterfrågan på nya bostäder, skolor, arbetsplatser, trafiklösningar med mera. Medvetenheten om planprocessens möjligheter att värna den biologiska mångfalden ökar. Grönstrukturfrågorna finns ofta med i miljökonsekvensbeskrivningar och andra beslutsunderlag, men än så länge ger de alltför otillräckliga avtryck i den realiserade bebyggelsen. 

Utvecklingen för många hotade arter visar fortfarande på en negativ trend. Värdefulla naturområden kommer för långt ifrån varandra för att kunna ha utbyte. Populationer kan bli isolerade och spridning försvåras av olika typer av barriärer, fysiska eller biotopmässiga. Ett landskapstänkande är viktigt för att på lång sikt säkerställa hotade arter och en robust mångfald. Insatser behövs även utanför de skyddade områdena.

Referenser

1. Wenche Eide red. 2014. Arter och naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige 2013. Artdatabanken SLU, Uppsala.

2. ArtDatabanken 2015, Rödlistade arter i Sverige 2015.