God bebyggd miljö. Bild: Tobias Flygar.

God bebyggd miljö

Fördjupning - Radon i flerbostadshus

Vad är radon?

Källan till radonproblemen i våra bostäder är radioaktiva grundämnen som finns naturligt i berggrunden och i stenbaserade jordarter. Det radon som är en hälsorisk i våra bostäder är radon-222. Radon är en ädelgas vars atomkärnor sönderfaller till så kallade radondöttrar (radioaktiva metalljoner).

Man kan inte se, känna smak eller lukt av radon, men det är enkelt att mäta halten.

Radonhalter i luft mäts oftast i enheten Bq/m3 (becquerel per kubikmeter). En koncentration av 1 Bq radon per kubikmeter luft innebär att det sker ett sönderfall av en radonatom per sekund i varje kubikmeter luft. I svenska bostäder är radonhaltens medelvärde cirka 110 Bq/m3, något högre i småhus och något lägre i bostäder i flerbostadshus. Radonhalter i vatten mäts i Bq/l.

Varifrån kommer radon?

Radon i byggnader kommer antingen direkt från marken eller från byggnadsmaterial som är tillverkade av mineral från marken. Det kan också komma in i huset via hushållsvattnet. Radium, från vilket radon närmast bildas, har en halveringstid på 1 600 år och nybildas ständigt. Produktionen av radon är därför så gott som konstant.

Berggrundens sammansättning är avgörande för hur mycket radon som bildas. Graniter, apliter och pegmatiter har ofta betydligt högre halt av uran, radium och torium än andra bergarter. Riktigt höga halter av uran och radium kan förekomma i vissa typer av graniter och pegmatiter samt lokalt där uran koncentrerats, till exempel i uranmineraliseringar och uranmalmer. Alunskiffer är en svart skiffer med höga uranhalter men låga toriumhalter. Alla andra skifferbergarter har låga till normala uranhalter.

Ur radonsynpunkt är sedimentära bergarter generellt sett bättre: kalksten, sandsten och kvartsit samt basiska bergarter som till exempel gabbro, diabas eller så kallade grönstenar.

Den så kallade ”blåbetongen” (alunskifferbaserade lättbetong) är den största radonkällan bland byggnadsmaterialen. Blåbetong har tillverkats under tiden från 1929 fram till 1975 på en rad platser i landet. Det bästa sättet att konstatera om det finns blåbetong i en byggnad är att mäta gammastrålningen från väggar och bjälklag. Det görs med ett gammainstrument, som direkt visar resultatet på en display eller med visare.

Radonhalten i grundvattnet bestäms av radiumhalten i den omgivande jorden och berggrunden. Radonhalten i vattnet från grävda brunnar är vanligen betydligt lägre än i grundvattnet. Detta beror dels på att vattnet har stått i brunnen så länge att en del av radonet har hunnit sönderfalla, dels på att regnvatten tillförts brunnen genom direkt tillrinning.

För vatten som tas från brunnar som borrats i berg är radonhalten normalt betydligt högre än i vatten från grävda brunnar. Detta beror på att radonet avgår från radium som utfällts på ytorna av de sprickor grundvattnet cirkulerar i. Radonet kan därigenom avgå direkt till vattnet och radonkoncentrationen kan bli mycket hög. Särskilt hög är den ofta i vatten som tas från brunnar som borrats i bergarter med förhöjd uranhalt. Sådana bergarter är t.ex. graniter, pegmatiter, syeniter och porfyr.

Radon avgår från vattnet till rumsluften då vattnet används i hushållet.

Mätning av radonhalter

För mätning av radon i bostäder finns metodbeskrivning på Strålsäkerhetsmyndighetens webbplats. Den vanligaste mätmetoden för radonhalter i inomhusluft är att använda spårfilm. Spårfilmen fungerar så att alfapartiklar från radon och radondöttrar träffar filmens ytskikt och ger upphov till skador (spår). Genom kemisk behandling blir spåren synliga och kan räknas i mikroskop. Antalet träffar står i proportion till radonhalten och den tid spårfilmen stått framme. Det finns också olika typer av elektroniska mätare.

För att bestämma radonhalten i vatten tas ett vattenprov. Vattenprovet sänds vanligtvis in till ett laboratorium som utför själva analysen.

Radon och folkhälsa

Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att omkring 500 lungcancerfall per år orsakas av radon i bostäder. Det finns en samverkanseffekt mellan tobaksrökning och radon. De flesta, närmare 90 %, av dem som drabbas av lungcancer från radon är rökare. Att dricka radonhaltigt vatten bedöms ge en genomsnittlig stråldos till den svenska befolkningen på 0,01 mSv per år vilket beräknas orsaka några få dödsfall i cancer per år. Den största hälsorisken med radon i hushållsvatten härrör från inandning av radon som avgår från vattnet till inomhusluften. När radonhaltigt vatten används i exempelvis tvätt- och diskmaskiner överförs mer än 90 % till luften. Radon som avgår från hushållsvatten till inomhusluften kan ge upphov till några tiotal av de dödsfall i lungcancer som årligen orsakas av radon i Sverige.

Åtgärder

En förhöjd radonhalt i inomhusluften kan åtgärdas på en rad olika sätt. Det finns både byggnadstekniska (till exempel förbättringar av grunden) och ventilationstekniska lösningar. För att minska radonhalten i hushållsvattnet kan man till exempel lufta vattnet med en så kallad radonavskiljare eller installera någon typ av ”filter” med aktivt kol eller semipermeabelt membran.

Indikatorn används i uppföljningen av miljökvalitetsmålet:

Indikatorn är även viktig för uppföljningen av: