Bedömningen 2012 i Värmlands län visar att mycket arbete återstår för att nå riksdagens beslutade miljökvalitetsmål. Endast ett av miljömålen bedöms att uppnås till 2020 och det är Grundvatten av god kvalitet.
I Värmland pågår mycket miljöinriktat arbete men trots detta så är det inte tillräckligt då endast ett miljömål bedöms vara uppnått till 2020, Grundvatten av god kvalitet. Men även om tillgången på bra grundvatten är god så krävs det trots allt fler vattenskyddsområden för att säkra tillgången i framtiden.
Den dominerande utvecklingstrenden är neutral för miljömålen (8 av 14) på grund av att vissa tendenser är negativa och andra är positiva. Endast ett miljömål bedöms ha en negativ utveckling, Ett rikt växt- och djur liv, beroende bland annat på att arbetet med att skydda områden med höga naturvärden är otillräckligt. Målen om våtmarker, grundvatten och ozonskikt bedöms ha en positiv utveckling. Bedömningen är oklar för målen om försurning och miljögifter.
Värmland är ett skogs- och glesbygdslän med alla tillgångar och utmaningar som det medför. Skogsindustrin är en mycket viktigt sektor och ett stort uttag av biobränsle gynnar klimatmålet, samtidigt som det bidrar till försurning av vatten, förlorad biologisk mångfald, näringsförluster, skador på våtmarker och begränsat friluftsliv. Här är det viktigt att finna en balans och samförstånd mellan naturvärden och skogsnäringen.
Det återstår mycket arbete om målen ska nås. Utmaningarna i länet är många. En stor del av alla vattendrag är påverkade genom till exempel dammar, reglering och jordbruk. Möjligheten att leva och verka på landsbygden är en förutsättning för att nå Ett rikt odlingslandskap, som i sin tur är viktigt för bland annat biologisk mångfald och kulturmiljöer. För att uppnå en god bebyggd miljö krävs kompetenshöjning på många områden men även kraftfullare styrnedel som till exempel lagstiftning.
Länet har ett regionalt mål om ett klimatneutralt Värmland senast 2030. Förutsättningarna finns men det kräver både nationella som internationella styrmedel. Transporter och konsumtion genererar den största mängden växthusgaser varav konsumtionen är stadigt ökande. Dock har utsläppen totalt sett minskat de senaste 20 åren, vilket även är positivt för målet om frisk luft.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Ett rikt odlingslandskap
Nedläggningen av små jordbruk fortsätter och lokalt minskad djurhållning försvårar möjligheten att nå miljökvalitetsmålet. Uppsökande arbete för att få till stånd fler restaureringar av betesmarker och slåtterängar har inletts under 2012.
Resultat
Många positiva insatser genomförs både för att bevara och restaurera enskilda objekt i odlingslandskapet, såväl värdefulla marker som ekonomibyggnader och andra landskapselement med höga kulturhistoriska värden. Samtidigt fortsätter nedläggningen av jordbruk och igenväxningen av jordbruksmark vilket har en negativ effekt på skötseln av många andra värdefulla objekt.
När det gäller djurhållning så har antalet mjölkkor, dikor och får minskat något sedan 2010, medan antalet svin har ökat något. Antalet mjölkgårdar fortsätter att minska och i juni 2012 fanns det bara 122 mjölkgårdar kvar (Husdjur i juni 2012. Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden, JO 20 SM 1201. Statens Jordbruksverk, 2012) , jämfört med 158 år 2009 (Jordbruksstatistisk årsbok 2010. Statistiska centralbyrån, 2010) och 371 år 2000 (Jordbruksstatistisk årsbok 2001. Statistiska centralbyrån, 2001).
Ersättningar och prioriteringar inom Landsbygdsprogrammet 2007-2013 är viktiga styrmedel för att bibehålla jordbruk runtom i länet. En höjning av ersättningen för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel har medfört ett ökat antal ansökningar till Länsstyrelsen.
Åkermarkens egenskaper och processer
Underhåll av dränering och markavvattningsföretag är ett allt större problem i länet. Frågan är viktig för att åkermarken ska fungera på ett bra sätt.
Variationsrikt odlingslandskap
Arealen slåtteräng och naturbetesmark med särskilda värden som får ersättning för skötseln ökar. När det gäller slåtterängar finns det fortfarande ett stort antal som sköts utan ersättning eller som inte sköts alls. Eftersom dessa marker inte finns med i den officiella statistiken är det svårt att upptäcka när hävden upphör. Slåtterängar finns därför med i Värmlands regionala miljöövervakning sedan 2009. Samtliga ängar i Ängs- och betesmarksinventeringen besöks under en femårsperiod, för att dokumentera om och hur hävd förekommer och i vilken grad eventuell igenväxning förekommer. På så sätt kan kontakt snabbt tas med markägare eller brukare för att ta reda på orsaker till utebliven hävd. Vid behov kan rådgivning ges, eller information om ersättningar för skötsel av slåtterängar.
Under året har Länsstyrelsen påbörjat arbete med uppsökande verksamhet för att få fler värdefulla marker restaurerade och hävdade. Riktade utskick har gjorts till ett stort antal ägare av fastigheter på fäbodar för att inspirera och informera om värdet av att fäbodbruket bevaras och återupptas. Kontakt har också tagits med det skogsbolag som är den klart största enskilda markägaren av värdefull ängsmark i länet. Det uppsökande arbetet kommer att fortsätta de närmsta åren.
Kultur- och bebyggelsemiljöer
Med hjälp av medel från Landsbygdsprogrammet 2007-2013 rustas varje år omkring 40 ekonomibyggnader upp så att grund, stomme och tak är i gott skick. Ersättningen täcker oftast inte hela kostnaden för restaureringen. Genom rådgivningar och kurser inom ämnet byggnadsvård sprids kunskap och inspiration för att bevara odlingslandskapets olika byggnader.
Analys och bedömning
Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer att nås till år 2020. Utvecklingen i miljön bedöms som neutral. Odlingslandskapet växer igen i takt med att landsbygden avfolkas och landsbygdens befolkning blir äldre och äldre. Det görs förvisso många bra insatser för att bevara och restaurera värdefulla marker men det krävs också en bred bas med djurhållning och åkerbruk för att det ska finnas ett rikt odlingslandskap. Det är minst lika viktigt att det finns bra möjligheter att bo och verka på landsbygden som att det finns styrmedel för att restaurera och hävda enskilda intressanta objekt. Utan den breda basen av jordbruk kommer inte heller pärlorna med extra höga natur- och kulturvärden att behålla sina höga värden eller ens finnas kvar i framtiden.
Även om intresset för att restaurera betesmarker är fortsatt högt läggs hävden ner på många andra platser varje år. Det ekonomiska läget är mycket ansträngt för många mjölkgårdar och om företagen läggs ner kan det ha negativ effekt på markskötseln.
EU:s jordbrukspolitik är mycket viktig för huruvida miljökvalitetsmålet nås eller inte. Landsbygdsprogrammet 2007- 2013 har gett stora möjligheter att bevilja medel för insatser som är positiva för landsbygdsutvecklingen och bevarande av värdefulla miljöer. Om tilldelningen av pengar blir mindre i nästa landsbygdsprogram kommer det att minska möjligheterna att nå målet till år 2020. De allra flesta insatser som behövs för att bevara ett rikt odlingslandskap i hela länet är i mycket hög grad beroende av ekonomiska styrmedel. Ersättningen för restaurering av slåtterängar och naturbetesmarker är bra, men ersättningen för den löpande skötseln av slåtterängar och fäbodbeten är i väldigt många fall för låg för att motivera en entreprenör att ta på sig uppdraget. Kostnaderna för skötseln kan i många fall vara flera gånger högre än ersättningarna. Ersättningsnivåerna i kommande landsbygdsprogram är avgörande för om en stor del av våra mest värdefulla marker kommer att fortsätta att hävdas, eller tillåtas växa igen.
För att kunna styra medel för restaurering av värdefulla miljöer eller återskapande av våtmarker till de platser där de gör störst miljönytta är uppsökande verksamhet mycket positivt. Länsstyrelsens arbete med att kontakta markägare i intressanta områden fortsätter under 2013.
Ett ökande problem i odlingslandskapet är eftersatt dränering av åkermark och underhåll av markavvattningsföretag. Det leder till bland annat försumpning, dålig bärighet, strukturproblem och ökad risk för isbränna, med försämrat utnyttjande av växtnäring, ökad erosion och förlust av växtnäringsämnen som följd.