Levande sjöar och vattendrag. Bild: Tobias Flygar.

Levande sjöar och vattendrag

Uppföljning 2013

 Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.

Många av våra sjöar och vattendrag når ännu inte de krav på god ekologisk status eller god ekologisk potential som ställs inom vattenförvaltningsförordningen. EU-kommissionen tog under 2012 fram en handlingsplan för att förbättra statusen på Europas vatten. Där konstateras att den mest utbredda påverkan på ekologisk status i 19 av medlemsländerna, inklusive Sverige, är fysiska förändringar i vattenmiljöerna, såsom dammar, kraftverk och utdikning.

Även fortsatt svårt att nå god kemisk status

Vattenförvaltningsförordningen ställer även krav på god vattenkemisk status. Försurningen har under de senaste årtiondena minskat och mängden kalk som sprids har under de senaste tio åren successivt reducerats för att anpassas till dagens försurningssituation. Det är viktigt att poängtera att kalkning behövs även fortsättningsvis för att ekosystemen ska kunna upprätthållas i många av våra vattensystem. Aktuella siffror visar att nedfallet av kväve via nederbörd över Sverige inte minskade mellan 1990 och 2010 – trots allt lägre utsläpp. Orsaken är inte klarlagd. En nyligen publicerad studie från Sveriges lantbruksuniversitet visar att försurningspåverkan på marken efter ett storskaligt helträdsuttag till 2020 beräknas bli större än försurningen kopplat till det sura nedfallet under perioden 2010-2019. 

Dialog för att anpassa vattenkraftverk

Havs- och vattenmyndigheten har under 2012 haft regeringens uppdrag att – i samråd med vattenkraftbolag, intresseorganisationer och andra myndigheter – diskutera möjligheterna att göra vattenkraften mer ekologiskt anpassad. Bland annat konstateras i en rapport att endast 200 av Sveriges cirka 2100 vattenkraftverk har en fungerande vandringsväg för fisk, vilket är en viktig del i att många arter ska kunna fortleva i livskraftiga bestånd. 

Dialogen mellan ansvariga myndigheter och vattenkraftens aktörer kommer att fortsätta under 2013.  Kammarkollegiet har i samarbete med berörda myndigheter tagit fram ett juridiskt underlag till en strategi för att åtgärda vandringshinder, och andra fysiska ingrepp som riskerar att hindra vattenförekomster att uppnå god ekologisk status.

Insatser för ål och flodpärlmussla

Förekomst av flodpärlmussla ger ett mått på vattenkvalitet och fysisk påverkan i vattendrag. Antalet vattendrag med flodpärlmussla fortsätter att öka långsamt. Men föryngring av musslan sker i färre än hälften av vattendragen, vilket indikerar att det fortfarande återstår flera miljöproblem. Flera länsstyrelser har för 2012 rapporterat om lyckade restaureringar av vattendrag för att förbättra statusen för både flodpärlmussla och andra arter.

Ålen är en akut hotad art, och läget är fortsatt allvarligt. Under 2012 förbjöds ålfisket därför helt på västkusten. Sedan tidigare råder ett generellt fiskeförbud i svenska vatten, med undantag för yrkesfiskare med särskilt tillstånd för ålfiske och fritidsfiske i vissa särskilt utpekade vattendrag ovanför tredje vandringshindret.

Miljötillståndet har inte förändrats

Det går inte att se någon tydlig generell förändring av tillståndet i miljön. Situationen ser liknande ut över hela landet. 19 av 21 länsstyrelser gör bedömningen att miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag inte kommer att nås, och det går inte utifrån den regionala bedömningen att få någon entydig bild om riktningen för miljötillståndet.

Statusen i sjöar och vattendrag behöver kontinuerligt övervakas och följas upp för att följa tillståndet i förhållande till fastslagna mål, upptäcka förändringar och för att kunna sätta in rätt åtgärder. För vissa av miljöproblemen som till exempel kraftigt påverkade vattendrag, behövs stora förändringar av bland annat regelverk och ekonomiska styrmedel för att kunna uppfylla målen.

Översyn av lagstiftning kan bidra till att nå miljökvalitetsmålet

Förändrad lagstiftning kring vattenverksamhet och möjligheten att ompröva äldre vattenverksamheter har i tidigare uppföljningar av Levande sjöar och vattendrag framhållits som nödvändiga för att miljökvalitetsmålet ska kunna nås. Många befintliga vattenverksamheter, såsom vattenkraftverk, dammar och diken, är prövade enligt äldre lagstiftning och därför inte anpassade till dagens miljökrav – vissa av dem saknar också tillstånd.

En statlig utredning tillsattes under 2012 med syftet att se över delar i miljöbalken som rör vattenverksamhet. Utredningen kommer att presenteras för regeringen under 2013. Det är därför ännu oklart vilka eventuella nya styrmedel som utredningen föreslår, och hur det i så fall påverkar förutsättningarna att nå miljökvalitetsmålet.

Ökad kunskap om ekosystemtjänster och kulturmiljöer behövs

Kunskapen om olika ekosystemtjänster och dess ekonomiska värden är inte tillräcklig, och styrmedel kan behöva utvecklas för att hantera och prioritera ekosystemtjänster. Under 2012 presenterade Naturvårdsverket en första sammanställning kring ekosystem och ekosystemtjänster. Utifrån rapporten lämnade regeringen senare en skrivelse till riksdagen med förslag på hur friluftspolitiken bör utvecklas. Det går inte i dagsläget att bedöma vad skrivelsen kommer att få för betydelse för friluftslivet.

Förbättrade kunskapsunderlag behövs för att kunna prioritera när det gäller skydd, vård och avvägningar mellan olika insatser till exempel vid restaureringar av vattendrag. Särskilda satsningar på kunskapsuppbyggnad för det vattenanknutna kulturarvet har genomförts inom ramen för det statliga kulturmiljövårdsanslaget. För att skydda och bevara vattenanknutna kulturmiljöer behövs mer resurser för praktiska åtgärder såsom vård och restaurering men även information om kulturmiljöerna.

Tillståndet i sjöar och vattendrag varierar över landet

Ett stort antal vattendrag återstår att restaurera på olika sätt. Försurningen har minskat, men i övrigt har tillståndet inte förändrats särskilt mycket under de senaste tio åren. Fysisk påverkan i form av dammar, kraftverk och utdikning liksom fragmentering av livsmiljöer utgör problem i hela landet. Påverkan av näringsämnen på vattenmiljön har minskat de senaste decennierna, genom åtgärder inom jordbruket, reningsverk och industrin. Arbetet med att minska utsläppen behöver fortsätta och även inkludera åtgärder mot internbelastning, det vill säga det som finns lagrat i sjösedimenten.

Hotade djur och växter

Den biologiska mångfalden är beroende av att hänsynen till värdefulla miljöer förbättras. Många arter i våra sötvatten är hotade. Det beror exempelvis på utsläpp av försurande och övergödande ämnen, men också på utbyggnad av vattenkraft, rensning av flottleder samt fiske. Fragmenterade livsmiljöer eller till och med så kallad habitatförlust, där hela livsmiljöer för en art försvinner, kvarstår som problem. I båda fallen saknas tillräckliga styrmedel för att förhindra att utvecklingen fortsätter.

Dålig kunskap om kulturvärden

Det saknas fortfarande mycket kunskap om kulturmiljöer knutna till sjöar och vattendrag – framför allt om var dessa miljöer finns. Långsiktig finansiering är en förutsättning för att bevara och utveckla både natur- och kulturmiljövärden hos sjöar och vattendrag. Det är även en förutsättning för att nå målet inom den så kallade Nagoya-konventionen om biologisk mångfald – att minst 17 procent av alla land- och sötvattensområden år 2020 finns bevarade genom naturreservat eller andra skyddsåtgärder.

Insatser för att skydda dricksvatten

Allt fler personer får sitt dricksvatten via färre och större ytvattentäkter. Storskaligheten medför en ökad sårbarhet. Vattentäkterna påverkas av en rad verksamheter, inklusive jordbruk och skogsbruk. För dricksvattenförsörjningen utgör bakterier och andra mikrobiologiska föroreningar i dag ett problem. På sikt riskerar dessutom den pågående klimatförändringen att leda till ökade miljöproblem och hälsorisker. Arbete pågår dock med att inrätta vattenskyddsområden för att säkra dricksvattenförsörjningen från ytvattentäkter, vilket är positivt. Det pågår även arbete med att ta fram vattenförsörjningsplaner för ytvatten som används för dricksvattenuttag.

EU:s vattendirektiv viktigt styrmedel

EU:s vattendirektiv ska säkra en god vattenkvalitet i Europas yt- och grundvatten, och att uppfylla direktivet är en viktig del i arbetet med att nå miljökvalitetsmålet. I Sverige infördes direktivet 2004 genom bland annat vattenförvaltningsförordningen.

Det övergripande målet för vattenförvaltningen är att uppnå god vattenstatus till år 2015, och i vissa avseenden senast till år 2027. Detta innebär att åtgärdsarbetet ska vara inriktat på att minska föroreningar, främja hållbar vattenanvändning och förbättra tillståndet för de vattenberoende ekosystemen. 

Följs upp inom elva områden

Miljökvalitetsmålet följs upp inom elva så kallade preciseringar:
God ekologisk och kemisk status,  Oexploaterade och i huvudsak opåverkade vattendrag, Ytvattentäkters kvalitet, Ekosystemtjänster, Strukturer och vattenflöden, Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation, Hotade arter och återställda livsmiljöer, Främmande arter och genotyper, Genetiskt modifierade organismer, Bevarade natur- och kulturmiljövärden samt Friluftsliv.