Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Kronobergs läns miljömål?

Inga miljökvalitetsmål bedöms kunna nås i Kronobergs län till år 2020. Två mål, Frisk luft och God bebyggd miljö, är nära att nås. Strukturomvandlingen på landsbygden gör flera mål svåra att nå. Skärpt lagstiftning, effektivare styrmedel och att framtagna åtgärder genomförs behövs för att nå målen.

Det behövs minskade utsläpp av klimatgaser och partiklar. Transportvanor och konsumtionsmönster måste ändras. Vattenskyddsområden måste fastställas och uppdateras i betydligt högre takt. Våtmarker och limniska miljöer behöver restaureras. Övergödningen från enskilda avlopp och jordbruksmark måste minska.

Sanering av förorenade områden åtgärdas, men takten behöver ökas för att omhänderta gamla miljösynder. Nya kemikalier innebär okända risker för människors hälsa. Information om att solvanor behöver ändras tycks inte nå fram.

Förändringar i jord- och skogsbruket samt otillräckliga anslag för skydd och skötsel missgynnar den biologiska mångfalden. Landsbygden förändras, särskilt skogsbygden. På 20 år har 76 procent av mjölkbönderna och 28 procent av mjölkkorna försvunnit. Åkerarealen har under samma tid minskat med 17 procent, en utveckling som delas med Jämtland, Västernorrland och Norrbottens län. Samtidigt försvinner de naturliga gräsmarkerna, slåtterängarna och kulturmiljöerna, vilket innebär att variationen, och därmed den biologiska mångfalden i landskapet, minskar. Sånglärkan har till exempel minskat med 55 procent de senaste 30 åren. Även stare, rapphöna, tofsvipa, törnskata och storspov minskar.

Generationsskiften måste underlättas. Tillgängligheten på dagligvarubutiker och drivmedel på landsbygden är dålig. Bara hälften av länets hushåll har tillgång till bredband via fiber. Samtidigt som det finns en ambition från riksdagen att öka den ekologiska produktionen, och insikten ökar hos medborgarna om att konsumera ekologiskt och närproducerat, saknas tillräcklig lönsamhet för länets allt färre lantbrukare att bruka markerna i skogsbygden.

Det måste gå att bedriva jordbruk även i Kronobergs län.

Länk till: Länsstyrelsen i Kronobergs läns miljömålssidor

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock även regionalt.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Kronobergs län är ett av de mest försurningsdrabbade områdena i landet. Detta beror på ett tidigare stort nedfall av kväve och svavel, samt markförhållanden med begränsad förmåga att neutralisera surt nedfall. I takt med minskat nedfall har skogsbrukets relativa bidrag ökat.

Resultat

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Försurningen är fortfarande ett av länets största miljöproblem. Orsaken är nedfall av försurande svavel och kväve som under lång tid som utarmat markens buffringsförmåga. Nedfallet av sura ämnen var som störst i slutet av 1970-talet och har därefter minskat successivt. Sedan slutet av 1990-talet har nedfallet av svavel till länets skogar minskat med ca 75 procent. Motsvarande minskning av kvävenedfall har inte konstaterats trots att utsläppen och halterna i luften har minskat. Kvävenedfallet varierar mellan åren. Generellt visar mätningarna att nedfallet via nederbörd varit mellan 5 och 12 kilogram per hektar och år, vilket med råge överskrider det värde som används för kritiska belastning i Sverige, 5 kilogram kväve per hektar och år[1]. Andelen sur mark är fortfarande hög i Kronobergs län, och enligt bedömningsgrunderna för skogslandskapet överstiger nedfallet fortfarande markens neutraliseringsförmåga på hälften av sydvästra Sveriges yta.

Påverkan genom skogsbruk

Skogsbruket har en försurande effekt på mark och vatten. Vid uttag av skog utarmas marken på buffrande baskatjoner. Skogsbrukets relativa andel av markförsurningen har ökat i takt med att det sura nedfallet minskat. Samtidigt har dessutom uttaget av skogsråvara ökat. För Kronobergs län har skogsbrukets andel av den pågående försurningen beräknats till mellan 40 och 70 procent beroende på trädslag och om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut[2] För hela landet motsvarande siffra grovt skattats till 35%[3]

Försurande sjöar och vattendrag

Enligt beräkningar med den så kallade MAGIC-modellen är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län (större än 1 hektar) försurade på grund av mänsklig aktivitet.

Länets 14 referenssjöar uppvisar i de flesta fall en viss återhämtning från försurning. Detta framgår tydligast när det gäller syraneutraliserande förmåga (ANC). Alla mätningar i referenssjöar utom en visar positiva trender.  

Försurad mark

Preciseringen Försurad mark syftar även på biologisk mångfald i vattenekosystem. Mörten är känslig för surt vatten och behöver ett pH-värde över 6,0 för att kunna fortplanta sig. Mörten saknas ofta i försurade sjöar och är därför, där den finns, en bra indikator på relativt goda ekologiska förhållanden. Nätprovfisken i 279 kalkade sjöar, under perioden 1993–2015, visar att mörten föryngrade sig i 85 procent av antalet sjöar, eller annorlunda uttryckt i 97 procent av den undersökta sjöarealen. De sjöar som hittills provfiskats utgör cirka 75 procent av länets totala sjöareal. Det bör emellertid framhållas att den goda mörtföryngringen i länet till stor del är beroende av sjökalkning.

Analys och bedömning

Länsstyrelsen bedömer att miljökvalitetsmålet inte kan nås till 2020. Svavelnedfallet minskar men eftersom effekterna kommer att kvarstå under många år bedöms utvecklingsriktningen vara neutral.

Försurningen är fortfarande ett av länets största miljöproblem.

Enligt modellberäkningar är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län (över 1 hektar) försurade på grund av mänsklig aktivitet. Beräkningarna visar också att den största återhämtningen från försurning skedde under 1990-talet. Under 2000-talet har förbättringstakten avtagit betydligt och merparten av dagens sura vatten kommer därför att vara försurade under överskådlig tid. Kalkning kommer att behövas i många år till, och är en nödvändig åtgärd för att uppnå miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag och Ett rikt växt- och djurliv samt dess regionala miljömål i väntan på att miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning uppnås.

Prognoser pekar på att svavelnedfallet kommer att fortsätta minska. Samtidigt ökar uttaget av råvara från skogen och därmed även ökad skörd av GROT (GRenar Och Toppar), vilket i sin tur ökar försurningen i skogsmarken. Nedfallet av kväve förblir på en hög nivå, vilket innebär fortsatt upplagring av kväve i skogsmarken med risk för läckage och därmed ytterligare markförsurning som följd. Det sura nedfallet anses överstiga markens neutraliseringsförmåga på hälften av arealen i sydvästra Sverige. Markvattnets pH är fortfarande lågt på vissa ytor i länet. Den viktigaste faktorn för markens återhämtning är vittringen. Den är emellertid en långsam process i Kronoberg där berggrunden mest består av gnejs och granit.

Internationellt arbete krävs för att minska nedfallet i länet

Cirka 90 procent av nedfallet svavel och kväve över Sverige kommer från utländska källor, varav internationell sjöfart är den största enskilda källan. Nya internationella regler för svavelhalt i marina bränslen från och med 2015 förväntas dock minska svavelutsläppen i vårt närområde. Utsikterna är, trots detta, inte ljusa för att nå ett markant förbättrat marktillstånd de närmsta decennierna. På regional nivå är det nödvändigt att undvika GROT-uttag på känsliga marker, samt att öka askåterföringen och styra denna dit den bäst behövs. I ett längre perspektiv kan försurningen såväl öka som minska. Viktigt i detta sammanhang är om ytterligare reduktion av utsläppen i Europa kan uppnås. Ett framtida varmare klimat kan dessutom öka skogstillväxten och möjliggöra ökat uttag av skogsråvara inklusive GROT. Det är osäkert om detta kan kompenseras genom återföring av aska i motsvarande omfattning. Utvecklingsriktningen bedöms därför vara neutral.



Referenser

[1] Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B 2174

[2] Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B 2174

[3] Ulla Bertils Naturvårdsverket muntligen

Pil uppåt smiley saknas Andel sjöar drabbade av försurning

Av länets samtliga sjöar >1ha, ska år 2020:
högst 35 % av antalet sjöar vara försurade orsakad av mänskliga aktiviteter och
högst 20 % av sammanlagda sjöytan vara försurad orsakad av mänskliga aktiviteter.

Nästan alla länets okalkade referenssjöar visar en viss återhämtning från försurningen med avseende på syraneutraliserande förmåga (ANC). Trots att många sjöar fortfarande är försurade har det minskade nedfallet gjort att försurningstrycket på mark och vatten avtagit. Modellberäkningar visar att den största återhämtningen skedde under 1990-talet. Under 2000-talet har förbättringstakten avtagit betydligt och merparten av dagens sura vatten kommer att vara försurade under överskådlig tid (Naturvårdsverket rapport 6449).

Enligt senaste beräkningar (MAGIC-2012) är 56 procent av sjöarna i länet antropogent försurade (SLU Rapport 2012:5). Uppgifter om hur stor andel av den totala sjöytan detta utgör finns för närvarande inte tillgängligt.

Målet nås inte till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Kalkning kommer därför att behövas i många år till, och är en nödvändig åtgärd för att uppnå nationella och regionala miljömål. Det är inte sannolikt att målet uppnås till 2020.

Pil uppåt smiley saknas Målsjöar

Av länets sjöar som kalkas för sin egen skull (s.k. målsjöar), ska år 2020:
– mörten kunna fortplanta sig i minst 80 procent av antalet,
– mörten kunna fortplanta sig i så många att deras sammanlagda sjöyta motsvarar minst 96 procent av den totala ytan målsjöar. 

Fiskfaunan i kalkade målsjöar följs upp genom standardiserade nätprovfisken. Med hjälp av fångstens art-, längd- och viktfördelning kan index beräknas för bedömningen.

Länet har för närvarande 242 målsjöar. Under åren 1993-2015 har 204 av dessa sjöar provfiskats. Sammanvägd bedömning av miljömålet görs varje år, men merparten av underlaget är av naturliga skäl genererat under tidigare år.

Bedömningen av försurningsläget 2015 pekar på att mört kan fortplanta sig i 90 procent av totala antalet målsjöar, vilket motsvarar 97 procent av den totala ytan målsjöar. Målet bedöms därmed vara uppnått.

Målets uppfyllelse beror inte bara av minskat nedfall och återhämtning från försurning i mark och vatten. Även kalkningen är viktig. Framtida medelstilldelning för kalkning av sjöar och vattendrag har betydelse för om målet verkligen kan nås.

Pil uppåt smiley saknas Målvattendrag

Av länets vattendrag som kalkas för sin egen skull (målvattendrag) ska år 2020:
–bottenfaunan vara obetydligt påverkad av försurning i minst 70 procent av den sammanlagda sträckan.

Bottenfaunan undersöks i målvattendragen genom den standardiserade "sparkmetoden". Försurningspåverkan bedöms utifrån bl.a. artsammansättning i varje provlokal i en 4-gradig skala. Som kriterium för "obetydlig försurningspåverkan" används klass 1 och 2. Varje provlokal får sedan representera en viss vattendragsträcka, ofta ett helt målvattendrag. Undersökning sker årligen, men bedömningen görs utifrån de tre senaste årens resultat. Målet anses uppnått när ingen eller obetydlig försurningspåverkan i minst 70 procent av sträckans målvattendrag uppnåtts minst tre år i rad.

Den sammanvägda bedömningen av undersökningar 2012-2014 tyder på att bottenfaunan är obetydligt påverkad av försurning i 72 procent av den sammanlagda sträckan målvattendrag (250 km).

Målet tangeras och är således för närvarande uppnått om trenden håller i sig. Utvecklingen är positiv.

Målets uppfyllelse beror emellertid inte bara på minskat nedfall och återhämtning från försurning i mark och vatten. Även kalkningen är viktig. Framtida medelstilldelning för kalkning av sjöar och vattendrag har därför stor betydelse för om målet kan fortsätta att vara uppnått.

Pil uppåt smiley saknas Utsläpp av kväveoxider

År 2020 ska utsläppen av kväveoxider i Kronobergs län ha minskat till 2 500 ton.

Målet nås inte idag, men allt tyder på att det kommer att klaras till år 2020, även om det blir med liten marginal. 2013 släpptes det ut drygt 2 700 ton. De senaste tre åren har utsläppen minskat årligen med cirka 200 ton vilket innebär att det finns goda möjligheter att nå målet till år 2020. Det finns dock en risk att den årliga minskningen kommer att bli lägre.

Länet påverkas i hög grad av genomgående fjärrtransporter på lastbil, som inte påverkas av regional planering. Det behöver göras mer för att minska utsläppen i länet, framförallt inom trafiksektorn. Åtgärder för att minska transporternas utsläpp redovisas i Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län, i temat för Klimat och energi[1].



[1] Åtgärdprogram för miljömålen i Kronobergs län 2014-2020, http://www.lansstyrelsen.se/kronoberg/Sv/publikationer/Pages/miljomal.aspx