För att vi ska kunna nå de nationella miljökvalitetsmålen i Uppsala län krävs ytterligare åtgärder inom många områden.
Bara två av miljökvalitetsmålen, Bara naturlig försurning och Skyddande ozonskikt, bedöms utvecklas i positivt riktning.
Uppsala län tillhör en expansiv region där befolkningen och transportsektorn förväntas öka. Kraftfulla styrmedel, skatter och trafikplaner är därför en förutsättning för att målen gällande luftkvalitet och begränsad klimatpåverkan ska kunna uppnås. Det är viktigt att länets invånare bidrar till att kollektivtrafikens andelar ökar och att fler övergår till miljöfordon.
De miljökvalitetsmål som beskriver land- och vattenmiljöer är i många fall beroende av fortsatt skyddsarbete, skötsel och övriga insatser i enlighet med åtgärdsprogram. Flera av länets vattenmiljöer är genom ökade resurser på gång att skyddas och/eller restaureras, men de mål som rör våtmarker, skog och bevarande av biologisk mångfald bedöms som svåra att nå inom utsatt tid. Det beror på att värdefulla områden är ännu oskyddade och skötseln av befintliga skyddsobjekt i flera fall måste förändras allt eftersom ny kunskap om områdena framkommer. Naturens återhämtning är i många fall långsam, vilket också påverkar måluppfyllelsen.
Arbetet med att förbättra vattenkvaliteten i länets vattenmiljöer har kommit igång genom de åtgärdsprogram som nu tagits fram för länets sjöar, vattendrag, grundvatten och kustmiljöer. De vattenråd som bildas i länet ger också markägare själva möjlighet att arbeta för en bättre vattenkvalitet. Sanering av förorenade områden, förebyggande tillsyn och information till företag och länets invånare är viktiga förutsättningar för att minska utsläppen av kemikalier till miljön.
Bara två av miljökvalitetsmålen, Bara naturlig försurning och Skyddande ozonskikt, bedöms utvecklas i positiv riktning. Utsläppen av försurande ämnen minskar inte i tillräcklig omfattning, men den kalkhaltiga jorden i länet minskar effekterna i naturen. Vad gäller ozonskiktet visar vetenskapliga rön att uttunningen har börjat avta.
För att nå miljökvalitetsmålen måste vi alla som konsumenter göra medvetna val vid inköp av varor och tjänster. För att vi ska ha den möjligheten är det viktigt med tydlig information om varans/tjänstens miljöpåverkan. Den offentliga sektorn har också en viktig roll i att miljöanpassa upphandling och inköp.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Levande skogar
Skogen är en viktig resurs som brukas intensivt i länet vilket påverkar värdefulla skogsmiljöer negativt. Insatser för att öka miljöhänsynen pågår men skador på miljö, mark och kulturlämningar sker fortfarande. Resurserna för områdesskydd täcker inte behovet. Miljöutvecklingen bedöms som neutral.
Resultat
Det finns hot mot värdefulla skogsmiljöer då resurserna för områdesskydd, information om miljöarbete och förebyggande arbete är otillräckliga. Miljöhänsynen behöver förbättras. Ett stort uttag av skogsbränsle framför allt i form av GROT sker i länet, något som är positivt ur klimatsynpunkt men som kan riskera markförsurning och körskador och ha negativ inverkan på biologisk mångfald.
Grön infrastruktur, gynnsam bevarandestatus samt hotade arter och återställda livsmiljöer
I dagsläget är resurserna för att bevara och sköta värdefulla skogsmiljöer otillräckliga. Sammanlagt har cirka 8 700 hektar produktiv skogsmark skyddats som naturreservat, biotopskydd eller genom avtal i länet sedan 1999 (Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen). Av de skogliga naturtyper som är utpekade i art- och habitatdirektivet förekommer tio i länet och av dessa har endast två gynnsam bevarandestatus. Av direktivets skogsarter förekommer femton arter i länet, varav sex har gynnsam bevarandestatus. Skogar med lång kontinuitet avverkas fortfarande och vi ser en fragmentering av landskapet vilket försvårar överlevnaden för hotade arter.
Skogsmarkens egenskaper och processer
I länet finns stor efterfrågan på biobränsle, på cirka 80 procent av den areal som anmälts för slutavverkning i länet 2012 anges att man vill göra uttag av GROT (grenar och toppar) för bioenergiändamål (Skogsstyrelsen). Ökade biomassauttag medför risk för näringsförluster och försurning av skogsmarken om inte kompensationsåtgärder sker. Skogsstyrelsen rekommenderar därför att aska återförs till marken. Året har varit varmt och blött vilket ytterligare ökat risken för körskador i samband med maskinkörning i skogen. Sektorn jobbar aktivt med att förbättra sig på området, till exempel har en branschgemensam policy mot körskador (http://skogsindustrierna.org/branschen/skog/branschfakta/samlad-miljopolicy-om-korskador-pa-skogsmark) tagits fram. Skogsstyrelsen bedriver rådgivning om Skogsbruk och vatten inom Landsbygdsprogrammet.
Bevarade natur- och kulturmiljövärden
Arealen skyddad skog och de strukturer (död ved, lövträd, gamla/grova träd och gammal skog) som behövs för bevarande av biologisk mångfald är långt ifrån de nivåer som krävs enligt vetenskapliga rekommendationer. Skogsstyrelsen ser fortsatt brister i miljöhänsynen vid skogsbruk (www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Statistik/Amnesomraden/Skogsvard-och-miljohansyn). Mycket arbete pågår för att förbättra miljöhänsynen i skogsbruket. Skogsstyrelsen skärper tillsynen enligt SVL § 30. Arbetet i Skogsstyrelsens projekt ”Dialog för miljöhänsyn” (http://www.skogsstyrelsen.se/dialog-miljohansyn) med deltagare från skogsbruk och miljöorganisationer har under året varit intensivt. Skador på forn- och kulturlämningar i skogen i samband med skogsbruk sker fortfarande (Skogsstyrelsen Rapport 3/2012). Inventeringen Skog och Historia ligger nere sedan 2007 och behovet av en fortsatt inventering är stort.
Analys och bedömning
Skogsstyrelsen bedömer även i år att målet inte kommer att nås till år 2020 i Uppsala län med idag beslutade och planerade styrmedel. Tillräckliga medel saknas för att ge de biologiskt mest värdefulla skogarna formellt skydd. Åtgärder för att förbättra miljötillståndet i skogen pågår men är inte tillräckliga. Samverkan med sektorn är viktig i arbetet för att nå positiva effekter. Konstruktiva initiativ från näringen har kommit under året, till exempel i Dialogprojektet och i och med den framtagna branschgemensamma körskadepolicyn. Det uppstartade regeringsuppdraget Skogsriket har satsningar som ger möjligheter att nå ett bättre miljötillstånd i skogen inom områden som miljöhänsyn och friluftsliv. Det finns både positiva och negativa tendenser vilket leder till att den samlade bedömningen blir att utvecklingen är neutral.
Styrmedel
Idag beslutade styrmedel är inte tillräckliga för att säkerställa vare sig formellt skydd eller tillräcklig miljöhänsyn. Värdefulla skogar behöver få formellt skydd för att målet Levande skogar ska kunna nås. Resurserna för områdesskydd är i dagsläget helt otillräckliga. Det behövs tillskott av resurser för ersättning till skogsägare, men också för skötsel av värdefulla områden och restaurering av naturvärden. Mer resurser för ökat förebyggande arbete i form av granskningar av avverkningsanmälningar, naturvärdesinventeringar och samråd vore önskvärt. Mer kan göras med de styrmedel som finns idag men de är otillräckliga för att vända utvecklingen.
Information, samverkan och kompetenshöjning
Information till markägare och verksamhetsutövare inom skogsbruket är nödvändigt för att nå ett bättre miljötillstånd i skogen. För att bevara markens egenskaper och motverka att värdefulla naturmiljöer skadas krävs ökade resurser till informationsinsatser så att hänsynen vid skogsbruk ökar. Framför allt de som arbetar med planering och avverkning behöver få återkoppling om hur den miljöhänsyn som tas vid slutavverkning behöver förbättras. Under 2013 kommer rådgivning om miljöhänsyn vara en del av regeringens satsning Skogsriket. En förutsättning för att nå positiva resultat för miljön är samverkan mellan myndigheter och skogssektorn. Projektet Dialog för miljöhänsyn fortsätter under 2013 och leder förhoppningsvis till snabba förbättringar i miljöhänsynen vid skogliga åtgärder.
Landsbygdsprogrammet har inneburit möjligheter till breda informations- och rådgivningsinsatser. Arbetet har ökat naturvårdskompetensen hos såväl markägare som skogsbrukets företrädare och har genom olika stödformer skapat ett stort intresse för skötsel av natur- och kulturmiljöer. Landsbygdsprogrammets olika projekt minskar nu i omfattning och resurser för fortsatt intensiv rådgivning och information kommer att behövas.
Prioriteringar
För att få största möjliga nytta av arbetet med områdesskydd bör vi fortsätta arbeta efter den lokala prioriteringen ”Strategi för formellt skydd av skog i Uppsala län”. Den kombineras med länets åtgärdsprogram för hotade arter.
Levande skogar Uppsala län
Indikatorer som följer upp målet