Ingen övergödning. Bild: Tobias Flygar.

Ingen övergödning

Når vi Norrbottens läns miljömål?

I Norrbotten bedöms två av miljökvalitetsmålen kunna nås till år 2020. Ett miljökvalitetsmål anses vara nära att nås. Tio mål kommer inte att nås till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Tre miljökvalitetsmål bedöms nationellt av Naturvårdsverket.

Ingen övergödning och Storslagen fjällmiljö bedöms kunna nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda år 2020. Bara naturlig försurning anses vara nära att nås. Resterande tio mål bedöms inte kunna nås till 2020.

Norrbotten är ett stort län med många olika naturtyper och miljöer. Länet hyser få människor på en stor yta med rika naturtillgångar. Trots detta är det tio miljökvalitetsmål som inte kommer att uppnås.

I Norrbottens skogs- och kustland samt i Bottenviken är naturen påverkad av en intensiv mark- och vattenanvändning. I fjällen och i de fjällnära skogarna, våtmarkerna och vattendragen bedöms situationen för naturmiljön vara mer gynnsam. Inom jordbruket har rationaliseringar och nedläggningar skett och pågår fortfarande; något som leder till att kulturmiljöer och hävdgynnade arter försvinner. Ett intensivt skogsbruk bidrar till försurning och övergödning, fysisk påverkan på vatten och fragmentering av skogslandskapet som på sikt kan leda till utdöende av arter. Skogar med höga natur- och kulturvärden avverkas fortfarande och miljöhänsynen vid avverkning är fortfarande inte bra. Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är av stor betydelse för bevarandet av ett stort antal arter. Även den expansiva gruvindustrin ökar belastningen på naturmiljön och leder också till negativa effekter på boendemiljön. Det demografiska läget i framför allt glesbygden, med utflyttning och åldrande befolkning, leder till försämrad tillgång till service. Urbaniseringstrenden skapar ett större bebyggelsetryck i länets större orter. Kulturmiljövärden och övriga stadsbyggnadsvärden påverkas ofta negativt i tätorterna. Luftkvaliteten i länets tätorter är i vissa fall lika dålig som mer tätbefolkade områden i södra Sverige. Längs länets kust finns sulfidjordar som kan orsaka kraftig försurning och höga metallhalter. Dioxiner är också ett angeläget problem för Bottenviken. Bestånden av havsöring och vildlax är svaga, men förbättras. Renskötseln är nödvändig för att upprätthålla naturbetesmarkerna i fjällen.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Ingen övergödning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Övergödningsproblemen i Norrbotten är främst lokala och beror ofta på punktkällor som påverkar eller har påverkat området. De flesta sjöar som är övergödda har tjänat som recipienter för avlopps- och spillvatten under en längre tid.

Åren 2010 och 2011 drev Naturvårdsverket en tillsynskampanj om enskilda avlopp och problem kring dem. De kommuner som medverkade i kampanjen var Boden, Gällivare, Piteå och Luleå. Under senaste året har kommunerna fortsatt sitt arbete med att ansluta fler bostadsområden till kommunala reningsverk och därmed minska antalet enskilda avlopp. Minskningen motverkas av den utveckling som sker då sommarstugor byggs om till åretruntbostäder eftersom deras avlopp kanske exempelvis inte är dimensionerade för att belastas året om. Kommunerna bedriver även kontroller för att undersöka om enskilda avlopp fungerar som de ska och om de behöver åtgärdas (Länsstyrelsen 2013).

I havet är det främst små, grunda fjärdar i närheten av städer, industrier, jordbruk eller enskilda avlopp som är övergödda. De åtgärdsinsatser som gjorts under året handlar om verifiering och kunskapsuppbyggnad kring miljöproblemet.

All markanvändning där dikning utförs bidrar till att näringsämnen riskerar att spolas ut till sjöar och vattendrag. Det är inte bara nydikning och dikesrensning som skapar problem, även diken som grävdes för många årtionden sedan kan läcka näringsämnen. Under 2013 har olika projekt bedrivits som syftat till att återställa gamla skogsdiken. Skogsbolagen SCA och Sveaskog samt lokala föreningar har arbetat med åtgärder.

Påverkan på havet

För indikatorerna ammoniakutsläpp samt tillförsel av fosfor respektive kväve till havet är senaste data från år 2011. För indikatorn ammoniakutsläpp ses en svagt nedåtgående trend mellan 2006 och 2011. Utsläpp från jordbruket utgör den största källan (60 procent). För att minska mängden kväve och fosfor till havet har åtgärder inom jordbruk, industrier och avloppsreningsverk genomförts under lång tid. Trots detta går det inte att se någon minskning från 1995. Anledningen är delvis att tillförseln till stor del består av naturligt läckage från marken.

Tillstånd i sjöar, vattendrag och kustvatten

EU:s ramdirektiv för vatten är det viktigaste styrmedlet för att nå miljömålet. I Norrbotten finns ca 90 vatten (sjöar, vattendrag och kustområden) som bedömts vara eller riskera att vara övergödda (VISS). Dessa vatten ska enligt direktivet åtgärdas. I Vattenmyndighetens åtgärdsprogram riktas uppdrag mot kommuner och myndigheter i syfte att minska problemen(Vattenmyndigheterna). En av Länsstyrelsens uppgifter är att ta fram en plan för sitt åtgärdsarbete. Planen beräknas snart vara klar och arbetet har engagerat de enheter som kommer att beröras av dess åtgärder. Planen är uppdelad efter miljöproblem där övergödning utgör ett av dem.

Ett par av länets kommuner har de senaste åren visat intresse för att rikta åtgärder mot de vatten som inom vattenförvaltningen pekats ut som övergödda. Ett exempel är Pajala kommun som påbörjat provtagning i sjöar.

Analys och bedömning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda år 2020.

Bedömningen för utveckling i miljön är neutral, eftersom det inte går att se några större förändringar de senaste åren.

Länsstyrelsen bedömer i år, liksom förra året, att målet på regional nivå kommer att nås till år 2020. Detta grundar sig på att beslutade styrmedel och åtgärder ska vara tillräckliga och att det inte har uppmärksammats några större förändringar vad gäller styrmedel eller resultat.

Det finns dock en del osäkerheter inför framtiden varav en är ovissheten om naturens förmåga att återhämta sig efter utförd åtgärd.  Trots att beslutade styrmedel och åtgärder sätts in är det osäkert om eller när naturen återgår till ett naturligt tillstånd.

En annan farhåga inför framtiden är ett allt mer intensifierat skogsbruk där skogsgödsling, stubbrytning, skyddsdikning och uttag av GROT (grenar och toppar) blir vanligare. Ett syfte med ett intensifierat skogsbruk är att få skogen att växa snabbare och därmed få den avverkningsklar tidigare. Ett annat syfte är att ta vara på så stor del av biomassan som möjligt. Denna typ av skogsbruk med kortare omloppstider, snabbare omsättning av näringsämnen och mer störning i markskiktet leder till ökad risk att näringsämnen urlakas. Eftersom mer näringsämnen förbrukas blir skogsgödsling nödvändig. Gödslingen innebär tillförsel av kväve vilket bland annat förändrar markvegetationen till en mer kvävegynnad flora. För att få bättre kunskap om hur skogsmark påverkas av ett intensifierat skogsbruk behöver vi en kontinuerlig uppföljning som belyser dessa frågor.

Den uppmärksamhet som gamla dikesområden fått under de senaste åren är positiv och förhoppningen är ett fortsatt intresse för detta åtgärdsarbete.

Det är inte möjligt att säga hur mycket de åtgärder som gjorts under året har bidragit till miljömålsarbetet. Det är dock viktigt att åtgärderna fortsätter och förhoppningen är att de kommer att öka.

För att målet ska kunna nås krävs intresse och engagemang från industrier, kommuner samt allmänhet. Samtliga parter måste vara medvetna om problemen samt villiga att satsa på rening av utsläpp till luft och vatten i större utsträckning än idag.