I Norrbotten bedöms två av miljökvalitetsmålen kunna nås till år 2020. Ytterligare två miljökvalitetsmål anses vara nära att nås. Nio mål kommer inte att nås till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. Tre miljökvalitetsmål bedöms nationellt av Naturvårdsverket.
Ingen övergödning och Storslagen fjällmiljö bedöms kunna nås med idag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda år 2020. Bara naturlig försurning och Grundvatten av god kvalitet anses vara nära att nås. Resterande nio mål bedöms inte kunna nås till 2020.
Norrbotten är ett stort län med många olika naturtyper och miljöer. Länet hyser få människor på en stor yta med rika naturtillgångar. Trots detta är det nio miljökvalitetsmål som inte kommer att uppnås.
I Norrbottens skogs- och kustland samt i Bottenviken är naturen påverkad av en intensiv mark- och vattenanvändning. I fjällen och i de fjällnära skogarna, våtmarkerna och vattendragen bedöms situationen för naturmiljön vara mer gynnsam. Inom jordbruket har rationaliseringar och nedläggningar skett, och pågår fortfarande; något som kan leda till att hävdgynnade arter försvinner. Ett intensivt skogsbruk bidrar till försurning och övergödning, fysisk påverkan på vatten och fragmentering av skogslandskapet som på sikt kan leda till utdöende av arter. Skogar med höga natur- och kulturvärden avverkas fortfarande. Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är av stor betydelse för bevarandet av ett stort antal arter. Även den expansiva gruvindustrin ökar belastningen på naturmiljön och leder också till negativa effekter på boendemiljön. Dagens urbaniseringstrend skapar ett större bebyggelsetryck i länets större städer. Kulturmiljövärden och övriga stadsbyggnadsvärden påverkas ofta negativt i tätorterna. Luftkvaliteten i länets tätorter är i vissa fall lika dålig som mer tätbefolkade områden i södra Sverige. Längs länets kust finns sulfidjordar som kan orsaka kraftig försurning och höga metallhalter. Dioxiner är också ett angeläget problem för Bottenviken. Bestånden av havsöring, vildlax och kustharr är fortfarande svaga men förbättringar i bestånden sker och under 2012 har uppgången av lax i flera av vildlaxälvarna nått toppnoteringar. Renskötseln är nödvändig för att upprätthålla naturbetesmarkerna i fjällen.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Ett rikt odlingslandskap
Antalet jordbruksföretag minskar och åldern bland jordbrukarna är hög. Arealen åker- och betesmark minskar vilket delvis beror på att många mjölkbönder upphört med sin verksamhet. Arealen slåttermark som sköts med miljöstöd ökar. Det beror främst på att arealen slåttermyr ökar i länets norra delar.
Resultat
Variationsrikt odlingslandskap
Det tidigare varierade småskaliga odlingslandskapet har under 1900-talet successivt ersatts av ett mer enformigt åkerlandskap. Bara en bråkdel av de betes – och slåttermarker som fanns i början av 1900-talet finns kvar. Naturliga slåtterängar som exempelvis slåttermyrar var förr viktiga fodermarker. När plöjning, konstgödsel och vallodling infördes blev ängen överflödig. Ängen är därför den naturtyp som minskat mest. Detta är ett problem eftersom slåtterängar har höga naturvärden. Även betesmarkerna har minskat drastiskt när antalet nötkreatur blivit färre. Allra mest har skogsbetet minskat. Ännu i början av 1900-talet var det i Norrbottens län vanligt att djuren betade i skogsmark. I takt med att avkastningskraven ökade och användningen av konstgödsel spreds överfördes betet från skogen och naturliga betesmarker till kultiverade betesmarker och anlagda betesvallar på åkermark (Länsstyrelsen Norrbotten 2011, Resultatblad jordbruksmark).
I länet finns förutom jordbruksmarker även stora arealer öppna fjällhedar som betas av renar. Fjällens marker är helt unika i sitt slag då de hävdats under mycket lång tid. Utan renens bete skulle inte fjällens flora vara densamma. Mer om dessa marker kan du läsa om under Storslagen fjällmiljö.
Bevarade natur- och kulturmiljövärden
Djur och växter som är knutna till det äldre odlingslandskapet har fått ett mindre livsutrymme. Även ur kulturmiljösynpunkt har landskapet utarmats då både äldre ägoslag och landskapselement som exempelvis odlingsrösen och lador försvunnit.
Vi har drygt 250 hektar mark som brukas i skyddade områden, utöver de marker som betas av renar. Större delen är myrslåttermarker. Den största slåttermyren, Vasikkavuoma, omfattar 140 hektar. I länet finns två kulturreservat, fäboden Hanhinvittikko i Övertorneå och det kombinerade kultur- och naturreservatet i byn Gallejaur i Arvidsjaur. I våra skyddade områden finns dessutom marker (ca 300 hektar)som varit i hävd sent och fortfarande kan ha kvar värden kopplade till hävden.
Fågellivet i länets odlingslandskap visar generellt sett inte någon negativ utveckling sedan 2007 (Lunds universitet 2012). Det finns däremot vissa arter som har en minskande trend. Dessa är ladusvala, stare, gulsparv och storspov.
Åkermarkens egenskaper och processer
Ett problem i kustområdet är att många odlingsmarker är belägna på sulfidhaltiga jordar. Dikningar i dessa jordar leder till att marken får lågt pH vilket i sin tur leder till att metaller som bland annat kadmium och aluminium frigörs. En följd av detta kan bli fiskdöd i mindre vattendrag. (Läs mer: Länsstyrelsen Norrbotten).
Analys och bedömning
Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer nås till år 2020 främst på grund av att antalet brukare minskar. Tillräckliga styrmedel saknas för att vända utvecklingen. De ekonomiska stöd som finns inom jordbruksområdet styrs av beslut inom EU och av internationella beslut. Detta gör att förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålet i länet är små. En positivare utveckling förväntas för arealen slåtteräng som bedöms ligga kvar på nuvarande nivå eller öka. Utvecklingen är här helt beroende av stödnivåerna.
Bevarade natur- och kulturmiljövärden och ett variationsrikt odlingslandskap
Under 1900-talets första del till mitten av seklet tredubblades arealen åker i länet, men sedan början av 1960-talet har åkerarealen minskat och är nu nästan på samma nivå som i början av 1900-talet. Antalet jordbruksföretag mer än fördubblades under 1900-talets första hälft. Under 1950-talet vände utvecklingen och sedan dess har antalet jordbruksföretag minskat kraftigt.
Antalet jordbruksföretag minskar fortfarande och åldern bland brukarna är hög. Även arealen åker- och betesmark minskar vilket främst beror på att många mjölkbönder upphört med sin verksamhet.
Arealen betesmark i länet minskar och var 2011 nere på 630 hektar. Orsakerna är förutom färre betesdjur troligen även förändrade stödvillkor för betesmark. Restaurering av värdefulla naturbetesmarker som börjat växa igen är en viktig åtgärd för att bevara värdena, stödet till detta har tyvärr inte nyttjats i någon större utsträckning. Om det beror på för låg ersättning eller bristande intresse är svårt att säga.
I Norrbotten har arealen äng minskat från 200 000 hektar år 1905 till ca 400 hektar år 2000. Sedan miljöersättningarna infördes (1996) har dock arealen slåtteräng ökat. Mellan åren 2000 och 2011 ökade arealen slåtteräng med miljöersättning med mer än 200 procent, från 409 till 1 293 hektar. Att arealen slåtteräng ökar så pass mycket i Norrbotten är helt och hållet en följd av nivåerna på de miljöersättningar som finns för skötsel av slåtterängar. För Norrbottens del utgörs dessa främst av slåttermyrar som främst finns i länets norra delar. Norrbotten är nu det län som har den näst största arealen slåtteräng efter Skåne.
Även landskapselement som lador, odlingsrösen och diken försvinner fortfarande i rask takt.
I de flesta av de reservat som hävdas är det ideella, brukare med miljöstöd eller entreprenörer/organisationer anlitade av länsstyrelsen som står för skötseln. I ett fåtal reservat bedrivs slåtter av länsstyrelsens fältenhet. För att hävden av värdefulla slåtter- och betesmarker ska kunna fortsätta i våra skyddade områden är det viktigt att miljöstöden bibehålls, men även att det finns andra ekonomiska resurser för att kunna anlita entreprenörer eller organisationer för skötsel av markerna.
Åkermarkens egenskaper och processer
För att förhindra ytterligare förhöjda metallhalter i små vattendrag i kustområdet måste områden med sulfidhaltiga jordar karteras. Därefter är det viktigt att informera jordbruksföretag om vilka särskilda försiktighetsåtgärder som är lämpliga att använda vid dikning i sulfidhaltiga jordar.
Ett rikt odlingslandskap i Norrbottens län
Indikatorer som följer upp målet