Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Västmanlands läns miljömål?

Länsstyrelsens samlade bedömning är att endast miljökvalitetsmålen Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet bedöms vara nära att nås till år 2020. Övriga miljökvalitetsmål bedöms vara svårare att nå. Det är av vikt att ytterligare åtgärder vidtas för att nå miljökvalitetsmålen.

Sammanfattning för samtliga miljökvalitetsmål

Det är viktigt att erforderliga resurser avsätts för möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsmålen och för att åstadkomma positiva förändringar i miljön. Genom ökade statliga anslag skulle möjligheterna till ett strategiskt arbete som leder till konkreta insatser på olika nivåer i samhället stärkas. Exempel på insatser är tillsyn, utvecklingsarbete, kunskapsuppbyggnad och särskilda åtgärder.

Inom flera områden finns behov av ökad kunskap för att höja medvetandegraden om förhållanden som påverkar miljön. Ökad kunskap och medvetandegrad bidrar också till att olika aktörer ändrar beteende till fördel för en bättre miljö.

Det behövs stora insatser för att öka kunskapen om kemikaliers miljö- och hälsoskadliga egenskaper samt var dessa förekommer. Saneringstakten av förorenade områden måste öka.

Anpassade styrmedel och skärpt lagstiftning är viktiga faktorer för att minska övergödningen av ytvatten i länet.

Återställande och skötsel av dikningsskadade våtmarker i skyddade områden behöver prioriteras högre för att miljömålet ska nås. Även skyddet av tätortsnära natur av stor betydelse för friluftslivet behöver växlas upp.

Det är viktigt att notera att det på länsstyrelsen genomförs många arbetsinsatser som påverkar miljömålen i positiv riktning. Detta arbete kan ske som enskilda arbetsinsatser eller i det ordinarie arbetet. Ett sätt att tydliggöra dessa arbetsinsatser är att sätta realistiska mål och mål på årsbasis.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

I Västmanlands län är de nordvästra delarna värst utsatta för försurning. Utsläppen av svavel- och kväveoxider till länet ligger i stort sett kvar på samma nivåer som förra året. Ytterligare minskningar av framförallt kväveoxidutsläpp krävs för att länet ska komma ner till nivåer som mark och vatten tål på lång sikt. Skogsbrukets hänsyn behöver öka i anslutning till försurningskänsliga vatten. Fortsatt förbättring av försurningstillståndet förväntas i länets försurade vatten men god status kommer sannolikt inte att nås fram till år 2020 utan kalkning.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

I Västmanlands län har nedfall av svavel och kväve i skog övervakats sedan 1993. Jämfört med de svavelmängder som uppmättes under 1990-talet var svavelnedfallet lågt år 2014. Under 2014 var kväveoxidutsläppen i länet 3 354 ton. Nya mål som utgår från FNs konvention om långväga transporterade luftföroreningar innebär att kväveoxidutsläppen från Sverige ska minska med 36 procent mellan åren 2005 och 2020. Omräknat för länet skulle det innebära att utsläppen år 2020 högst får uppgå till 2 147 ton.

Påverkan genom skogsbruk

Trots en kraftig minskning av svavelnedfall kan man ännu inte se någon tydlig återhämtning i markvattnet. Därför är det extra viktigt att hänsyn tas till försurade sjöar och vattendrag vid skogsbruk. Exempelvis bör alltför stora uttag av grenar och toppar (grot) undvikas. Ökad efterfrågan på förnybar energi gör dock att uttag av avverkningsrester blivit mer omfattande. Om grotuttag trots allt utförs i anslutning till försurade vatten bör näringsuttaget kompenseras på något sätt.

Försurade sjöar och vattendrag

I länets nordvästra del kvarstår försurningen i flera sjöar och vattendrag. Där genomförs kalkning för att arter som exempelvis flodpärlmussla och flodkräfta ska kunna reproducera sig. Kalkningen har även stor betydelse för länets fiskevatten. Under 2015 uppfylldes pH-målen i de flesta sjöar inom länets kalkningsverksamhet. Modellberäkningar antyder att flera av länets vatten kommer att förbli försurade under mycket lång tid.

Tillstånd i mark

Bedömning av försurningstillståndet i skogsmark görs nationellt. I Syd- och Mellansverige överstiger det sura nedfallet fortfarande markens neutraliseringsförmåga. Ingen tydlig förbättringstrend har noterats. Markförsurningen riskerar att fortsätta om inte nedfallet minskar ytterligare. Ingen omfattande återhämtning förväntas till 2020.

Analys och bedömning

Att utvecklingen i miljön är svagt positiv beror främst på minskade svavelutsläpp. Utsläppen av kväveoxider är fortfarande över den kritiska belastningsgränsen. En viktig åtgärd för att nå miljömålet i länet är att minska utsläppen av kväve till luft. För att minska kväveutsläpp från transporter och energiförsörjning behövs regionala tillsyns- och informationskampanjer. Även internationella åtaganden krävs för att utsläppen av kväveföreningar ska minska.

En annan viktig åtgärd för att nå miljömålet är analys av skogsbrukets påverkan i försurningskänsliga områden. Det är viktigt att jobba både regionalt och nationellt för att begränsa försurningspåverkan från skogsbruket.

Den kritiska belastningen av försurande ämnen överskrids framförallt i länets nordvästra del. I flera av länets försurningspåverkade områden krävs det fortsatt kalkning långt framöver innan miljökvalitetsmålet kan nås.

Nedfallet av framförallt svavel har minskat drastiskt sedan slutet av 90-talet, men även om det sura nedfallet har minskat på kort sikt har det påverkat markförsurningen negativt under flera decennier. Det har medfört att marken tömts på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig.