Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Örebro läns miljömål?

Fler åtgärder och styrmedel behövs för att nå ett hållbart samhälle. Trenden i miljön och miljöarbetet är positiv för endast två miljömål, Bara naturlig försurning och Myllrande våtmarker och negativ för tre. För övriga mål är utvecklingen neutral eller oklar.

Samhället behöver tydligare styras i en riktning som styr mot miljömålen och ett hållbart samhälle. Produktion och konsumtion behöver styras om till mer långlivade produkter som i högre grad är ekonomiskt lönsamma att reparera. Transporterna behöver i ökad grad ske utan klimat och hälsoskadliga utsläpp och livsmedlen bör produceras med hållbara metoder som i ökad grad gynnar Sveriges odlingslandskap och miljö.

Trenden i Örebro läns miljö och miljöarbete är positivt för endast två miljömål, Bara naturlig försurning och Myllrande våtmarker, neutral för fyra och negativ för två. För två mål är trenden oklar. Tre mål bedöms inte på länsnivå. Utsläppen av försurande ämnen minskar i Europa och Sverige vilket påverkar försurningsmålet i positiv riktning. Att skogsbruket i dagsläget bedrivs utan hänsyn till försurningsproblemen innebär samtidigt att försurningsmålet inte kan nås i stora delar av länet. Omfattande restaurerings- och nyanläggningsprojekt med offentliga medel innebär att trenden för Myllrande våtmarker fortfarande är positiv.

Utsläppen av växthusgaser minskar i Örebro län och arbetet med energieffektivisering och förnybar energi utvecklas positivt. Länet tar omhand och omsätter nya bidrag för energi och klimatåtgärder. Men länets konsumtionsbetingade utsläpp i andra länder ökar mer än de regionala minskningarna. Utsläppen från länets befolkning ökar alltså i ett globalt perspektiv. Transporter står för över 40 procent av länets utsläpp. Tillväxt och samhällsplaneringsarbetet behöver utvecklas för att skapa strukturer som bidrar till att klimatmålen uppnås.

Importen till och tillverkningen av varor med särskilt farliga ämnen ökar i länet. Samtidigt ökar också intresset och aktiviteterna för att minska riskerna med farliga ämnen i vardagen. Ett samverkansråd för giftfri vardag har bildats i länet och flera projekt för att minska främst barns belastning av giftiga ämnen har startat. Hälften av länets kommuner har startat arbete med att fasa ut farliga kemikalier från varor som används i förskolorna.

Avverkningar i skogar med lång kontinuitet, hög ålder och med stora biologiska värden sker fortfarande vilket missgynnar den biologiska mångfalden. Nya och skärpta styrmedel som styr skogsbruket i en mer hållbar riktning är nödvändigt för att flera av miljökvalitetsmålen ska nås. Anslutningen till miljöstöden är för låg. Lönsamheten inom jordbrukssektorn behöver öka på ett sätt som stimulerar till ökad användning av naturbetesmarker och ökad anläggning och hävd av våtmarker och småbiotoper. Det är av största vikt att ersättningsnivåerna inom miljöstöden höjs och att övriga stöd till jordbrukssektorn riktas mot ökad miljönytta. Den successiva minskningen av antalet nötdjur i länet är ett hot mot det viktiga arbetet att beta fler naturbetesmarker.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.  

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Inga stora förändringar av länets arbete mot försurning har skett under året. En tredjedel av länets sjöar och vattendrag är försurade. Från och med 2014 har kalkningsverksamheten avsevärt fördyrats på grund av minskad konkurrens inom kalkning från helikopter. Länets utsläpp av försurande svavel och kväveoxider ligger i stort sett still. Beräkningar tyder på att skogsbruket har stor försurningspåverkan. Redan vid uttag av enbart stamved bidrar skogsbruket till ökad försurning i vissa delar av länet.

Nedfall av försurande ämnen

Det totala kvävenedfallet till skogen i Örebro län ligger sannolikt fortfarande över den kritiska belastningsgränsen för kväve, fem kg/hektar i skogsmark. Kväveemissionerna från Europa har sedan 1990 minskat med 47 procent. För kvävenedfall finns inga tydliga trender. Det beräknade nedfallet av oorganiskt kväve till skogen vid två platser i länet har dock minskat sedan slutet av 1990-talet. Det summerade årliga nedfallet av kväve till skogen i länet beräknas i nuläget till cirka fem kg/hektar som våtdeposition. Till det kommer torrdepositionen av kväve.

Det totala svavelnedfallet till skogen i Örebro län ligger nu något under den kritiska belastningsgränsen för svavel, två kg/ha i skogsmark. Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 procent sedan 1990. Svavelnedfallet uppmätt som krondropp och på öppet fält har minskat kontinuerligt sedan mätningarna i länet startades 1997, från 4-5 kg/hektar till 1-2 kg/hektar 2014.

Skogsbruket orsakar försurning

Genom bortforslingen av biomassa som innehåller baskatjoner bidrar skogsbruket till en utarmning av baskatjonerna (kalcium, magnesium, kalium, natrium) i skogmarkerna. Redan vid avverkning med enbart stamvedsuttag bidrar skogsbruket till försurningen i vissa områden, särskilt i de norra delarna av länet. Om även GROT tas ut vid avverkning riskerar uttaget av baskatjoner att bli avsevärt större. Länsstyrelsens åtgärdsprogram för arbetet mot försurning visar ett behov av anpassat skogsbruk inom utpekade avrinningsområden. Mätningarna av markvattenkemi vid två platser i länet indikerar att det fortfarande föreligger betydande problem med försurning. Mätningarna visar relativt höga halter av svavel samt toxiskt aluminium. Vidare är markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) fortsatt runt noll eller negativ, och till och med minskande, samtidigt som pH är runt fem.

Försurningsstatus för sjöar och vattendrag

Andelen försurade sjöar i Örebro län beräknas till 33 procent. Detta är avsevärt över medelvärdet för Sverige, tio procent, och över regionala mål för länet. De försurade sjöarna och vattendragen utgör 91 av 346 vattenförekomster i länet. Kalkningsinsatser för cirka 3,7 miljoner kronor genomfördes under 2016. De sjöar och de vattendrag som kalkas har sämre än god status, men kalkning gör att pH och vattenlevande djur kan hållas på en för sjön/vattendraget naturlig nivå.

Analys och bedömning

Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är dock svagt positiv, vilket främst beror på minskade svavelutsläpp vilket har lett till kontinuerligt minskat svavelnedfall. Kvävenedfallet är fortfarande över den kritiska belastningsgränsen.

De viktigaste åtgärderna i länet för att nå miljömålet är att minska kväveutsläppen och att anpassa skogsbruksmetoderna i försurningskänsliga områden så att skogsbrukets bidrag till försurningen minskar. Det är också viktigt att samverkan sker internationellt för att minska kväveutsläppen. För att minska utsläppen av kväveföreningar från energiförsörjningen samt bilåkningen behövs bland annat ytterligare regionala tillsyns- och informationskampanjer.

Nedfallet av försurande ämnen har minskat drastiskt sedan slutet av 90-talet och för svavel är nedfallet nu under den kritiska belastningsgränsen. Men även om det sura nedfallet har minskat på kort sikt så har det påverkat markförsurningen negativt under flera decennier. Det har medfört att marken tömts på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig.

Utöka kalkningen något och vila kalkning för några sjöar

Länsstyrelsen minskade enligt Naturvårdsverkets riktlinjer kalkningsverksamheten 2010. Uppföljningen visar dock att minskningen var för stor och att kalkbehovet behöver ökas något för de mest försurningsdrabbade sjöarna, dock inte till samma nivå som före 2010, för optimal effekt. Positivt är att flera sjöar under senare år har visat att de återhämtat sig från försurningen, vilket medför att de är ”vilande” från kalkning tills vidare.

Anpassa skogsbruket till försurningskänsligheten

Länsstyrelsen tog fram underlag 2012 till åtgärdsprogram för Länsstyrelsens arbete mot försurning av sjöar och vattendrag. I underlaget till åtgärdsprogram framgår att i avrinningsområdet för 40 av 383 vattenförekomster bör skogsbruket anpassas så att biomassauttaget minskar samtidigt som aska från förbränning av biobränsle återförs så att förlusten av basiska ämnen minskar. Dessutom föreslås ett anpassat skogsbruk med askåterföring som berör ytterligare 94 vattenförekomster för att de inte ska få sämre status än god i framtiden. För att detta ska genomföras behövs nya tydliga styrmedel från staten. Behovet av anpassat skogsbruk står i konflikt med klimatarbetets behov av biobränsle från skogssektorn.

Risk att vi inte når god status

Om inte kvävenedfallet minskar och att ett bättre anpassat skogsbruk med askåterföring genomförs riskerar de 91 försurade vattenförekomsterna fortsätta ha en status som är sämre än god. Havs- och vattenmyndigheten lämnade 2012 synpunkter på de senaste årens kalkningsverksamhet och Länsstyrelsen har därför genomfört revidering av länets kalkningsplan för att verksamheten ska optimeras.

Referenser:

Tillståndet i skogsmiljön i Örebro län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2014. Rapport C 109. Phil Karlsson, G. et al. IVL, 2015.

Regional plan för Länsstyrelsens arbete mot försurning av sjöar och vattendrag.

VISS (VattenInformationsSystem Sverige).