Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Värmlands läns miljömål?

I Värmlands län bedöms delar av målet Grundvatten av god kvalitet vara möjligt att uppnå. De övriga målen bedöms inte kunna nås till år 2020 med befintliga och beslutade styrmedel. För att nå målen krävs en ökad takt på åtgärdsarbetet, en ökad samverkan och effektiva styrmedel.

I Värmlands län ses ingen tydlig utveckling av miljötillståndet i åtta av de 11 miljökvalitetsmål som ska bedömas och den dominerande utvecklingstrenden är därmed neutral. Tre av målen bedöms ha en negativ utveckling – Giftfri miljö, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv – bland annat för att kunskaperna om kemiska ämnens egenskaper är bristfällig, nedläggning av jordbruksmark fortsätter och för att arbetet med att skydda områden med höga naturvärden är otillräckligt.

Värmland är ett skogs- och glesbygdslän, där skogsindustrin är en viktig sektor för länets sysselsättning och konkurrenskraft. Ett uttag av biobränsle och skogsråvaror är gynnsamt för Begränsad klimatpåverkan. Samtidigt kan ett ökat uttag bidra till försurning, förlorad biologisk mångfald, näringsförluster, skador på våtmarker och ett begränsat friluftsliv. Balans och samförstånd mellan skogsnäringen och naturvärden är viktigt.

En stor del av länets vattendrag är påverkade av dammar, reglering och jordbruk. För vattenanknutna mål finns förväntningar på att åtgärdsprogrammen i vattenförvaltningen ska leda till en positiv utveckling i miljön.

Möjligheten att leva och verka på landsbygden är en förutsättning för Ett rikt odlingslandskap, som i sin tur är viktigt för bland annat biologisk mångfald och kulturmiljöer. För att uppnå en God bebyggd miljö krävs en långsiktigt god samhällsplanering.

Länet har ett regionalt mål om Ett klimatneutralt Värmland 2030. Länets utsläpp av växthusgaser har totalt sett minskat de senaste 25 åren, vilket är positivt även för Frisk luft. Transporter och konsumtion genererar den största mängden växthusgaser, varav konsumtionen ständigt ökar. Förutsättningarna finns för att nå Ett klimatneutralt Värmland 2030 men för det krävs ytterligare nationella och internationella styrmedel.

Det är viktigt att konstatera att det krävs allas engagemang och insatser av myndigheter, privatpersoner, näringsliv och kommuner för att nå resultat och uppnå målen. Mot den bakgrunden har Länsstyrelsen år 2016 fokuserat på att ta fram ett regionalt åtgärdsprogram med syfte att öka förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålen och därmed förbättra miljötillståndet i länet.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock även regionalt.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Nedfallet av försurande ämnen har minskat i länet. Nedfallsminskningarna sker inte längre i lika stor omfattning som i slutet av 1990-talet. Det sura nedfallet har tömt marken på buffringskapacitet och det tar lång tid för mark och vatten att återhämta sig. Skogsbrukets försurningspåverkan har ökat och andelen försurade sjöar i Värmland ligger avsevärt över medelvärdet i Sverige.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Svavelnedfallet i länets södra delar har sedan början på 1990-talet minskat med ca 90 procent. I de mellersta och norra delarna är minskningen inte lika stor, 40-60 procent. Med undantag av de norra delarna var nedfallet 2014/15 något högre än föregående år men ligger fortfarande inom ramen för vad marken beräknas tåla på sikt (3 kg per hektar). Den kritiska belastningen för kvävenedfall är 5 kg per hektar och år. Under 2014/15 låg kvävenedfallet mellan 5-10 kg per hektar och den kritiska belastningen överskreds därmed i hela länet

Från och med 1januari 2015 skärptes gränsvärdena för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla.  Mätningar av svaveldioxid visar minskade halter i vissa kustnära områden men inåt landet syns ännu inte motsvarande förändring.

Försurad mark

Nedgångarna i svavelhalter i markvattnet är statistiskt säkerställda vid samtliga av de tre mätplatserna i Värmland. Vad gäller försurning av markvatten ser utvecklingen lite olika ut. I söder har svavelhalterna i markvattnet de senaste åren inte minskat lika mycket som nedgången i svavelnedfallet beroende på diverse markprocesser. Som en följd av detta har den sedan 1990-talet pågående återhämtningen av försurning av markvattnet avstannat. I centrala Värmland har de försurningsrelaterade parametrarna till och med försämrats under de senaste åren.

Åtgärder på regional nivå

Askåterföring

Värmland består till 74 procent av produktiv skogsmark. Skogsbrukets bidrag till försurningen beror på hur mycket material som tas ut ur skogen. I Värmland har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40-70 procent beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut.

Försurning orsakad av skogsbruk kan motverkas genom att aska från förbränning av biobränslen återförs till skogen. Skogsstyrelsen arbetar aktivt med att öka askåterföringen både regionalt och nationellt. På många håll är det vanligt att askan sprids nära askproducenternas anläggningar för att inte få så långa transporter men idag arbetar man aktivt med att askan ska komma de försurningsdrabbade områdena till godo. 2015 spreds aska på 588 hektar mark i Värmland.

Kalkning av försurade sjöar och vattendrag

Försurningsbedömningarna inom vattenförvaltningens statusklassning visar att 66 % av sjöarna och 70 procent av vattendragen i Värmland är försurade. Bedömningarna baseras på uppmätta kemiska och biologiska värden. Under 2015 spreds 26 700 ton kalk i länet med en måluppfyllelse på 94 procent i sjöar och 70 procent i vattendrag.

Analys och bedömning

Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer att nås till 2020 med beslutade styrmedel och åtgärder. Sammantaget bedöms utvecklingsriktningen som neutral på grund av att länets vatten fortsätter att påverkas av försurning, och även om försurningen skulle upphöra tar återhämtningen lång tid. Fortsatt minskande utsläpp samt ett hållbart skogsbruk är nödvändigt för att vända utvecklingen.

Orsaker till Värmlands försurningssituation

Svavelnedfallen har minskat kraftigt, men kvävenedfallen minskar inte i lika stor utsträckning. Att andelen försurade sjöar i Värmland ligger avsevärt högre än medelvärdet i Sverige beror på stort historiskt nedfall av försurande ämnen i kombination med svag buffringsförmåga i marken. I Värmland består berggrunden till stor del av svårvittrade bergarter, vilket gör vittringsprocessen långsam och återställandet av baskatjoner (buffrande ämnen) tar därför lång tid.

Skogsbrukets påverkan en betydelsefull faktor

Skogsbruket påverkar försurningen genom uttag av skogsråvara. Detta sker framför allt vid uttag av GROT. Eftersom svavelnedfallet har minskat har den försurande inverkan av skogsbruket relativt sett ökat. Sannolikt påverkar skogsbruket försurningssituationen i länet i ungefär samma storleksordning som nedfallet.

Behov av ytterligare åtgärder

Även om nedfallen av försurande ämnen har minskat kraftigt under senare år måste ytterligare minskning ske. Stora delar av de försurande nedfallen härrör från internationell fartygstrafik och utsläppskällor på kontinenten. Här räcker det inte med att minska de regionala och nationella utsläppen, utan avtal och åtgärder måste ske internationellt.

I takt med att uttag av biomassa och GROT från skog ökar är en viktig åtgärd att återföra aska till skogen. Återföring av aska motverkar försurning av mark och vatten genom att baskatjoner returneras. Andelen aska som återförs till skogsmark behöver öka betydligt och det är viktigt att askan återförs till försurade områden. I väntan på att naturens buffringsförmåga återuppbyggs är det av största vikt att åtgärder som kalkning och askåterföring fortsätter.