I Hallands län bedöms samtliga de 13 mål som bedöms regionalt som ej möjliga att nå till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. För målen Begränsad klimatpåverkan och Skyddande ozonskikt görs ingen regional bedömning.
Trots att målåret 2020 närmar sig så är det i Halland liksom nationellt fortsatt långt kvar till målen. Resultatet av bedömningsarbetet tyder på att det saknas styrmedel och beslut som är nödvändiga för att kunna uppnå miljömålen.
Regionalt läggs nu fortsatt fokus på att arbeta med regionala åtgärder vilket tillsammans med det lokala miljöarbetet kommer att föra länets arbete inom flertalet områden framåt. Detta arbete utgör dock endast en del av vad som behöver göras för att nå målen. En stor del ligger också på nationell och internationell nivå, speciellt gäller detta de miljömål som är av mer global karaktär.
En annan faktor som troligtvis påverkar är att målen fått nya till preciseringar. För vissa mål kan dessa vara mer omfattande eller ha högre krav än tidigare vilket gör att målen blir svårare att uppnå i sin helhet.
Med anledning av förändringarna i miljömålssystemet har Länsstyrelsen under året beslutat att avföra de tidigare regionala miljömålen. Som regionala miljömål för Hallands län gäller de nationella miljökvalitetsmålen med tillhörande preciseringar som regeringen beslutade om 2012-04-26.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Ingen övergödning
Kustvattendragen i Halland visar en positiv trend avseende kvävetransporten. Det finns en betydande förbättringspotential både vad avser avloppsvattenreningen och åtgärder inom areella näringar. Östersjöplanen (BSAP) kräver dock ytterligare förändringar i jord- och skogsbruket som blir mycket resurskrävande.
Resultat
Tillstånd i sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten
Behovet av belastningsreduktion för att klara kraven för god ekologisk status i länets kustvattendrag har beräknats. Analysen vid bedömningen 2009 visade att reduktionsbehovet uppgick till ca 20 ton fosfor för att nå god ekologisk status. Mätningar för perioden 2008-2010 anger att fosforreduktionsbehovet var ca 20 procent lägre än för perioden 2004-2006. För kväve är utvecklingen mer osäker. När det gäller de större vattendragen i länet som huvudsakligen avvattnar skog och övrig mark finns inte någon avtagande trend. I kuståarna där bidraget från jordbruksmarken dominerar är trenden klart nedåtgående (Fölster et al.2012). Halten oorganiskt kväve har under perioden 2001-2010 minskat i dessa vattendrag med mellan 20 och 40 procent. För de två typområdena på jordbruksmark i länet har halten oorganiskt kväve nästintill halverats under perioden 1991-2010.
Påverkan på havet
Under de senaste åren har landsbygdsprogrammets åtgärder för minskat näringsläckage haft lägre anslutning än tidigare. Detta gäller särskilt odling av fånggröda och minskad höstbearbetning, som hör till de effektivaste åtgärderna för att minska kväveläckaget. Trots detta har kvävehalterna i vattnet minskat, särskilt i de typiska jordbruksåarna. Det kan till en mindre del förklaras av att åkerarealen minskat, men beror i huvudsak på anpassningar av jordbruksdriften. Viktiga styrmedel i detta sammanhang är miljörådgivning genom Greppa Näringen, individuell prövning av djurhållande jordbruk och generella föreskrifter för gödselhanteringen. Greppa Näringen genomförde till exempel 204 rådgivningsbesök 2011, och närmare hälften av alla tillståndspliktiga jordbruksföretag har fått nya tillstånd under den senaste femårsperioden.
10,3 hektar våtmarksområden har anlagts under 2011 med finansiering genom landsbygdsprogrammet. Totalt har 453 ha anlagts i länet under perioden 2000-2011. Arealen innefattar både självavattenområdet och den omgivande mark som har behövts för anläggningen.
Avloppsreningsverkens bidrag, som motsvarar ungefär en fjärdedel av de totala fosforutsläppen, har redan minskat med mer än 20 procent sedan 1995. När det gäller de enskilda avloppen har en kartläggning genomförts. Det finns över 30000 enskilda avlopp och ett stort antal av dessa har bristande standard (Länsstyrelsen.2012a). I samma kartläggning har 185 områden med bebyggelseförtätningar belägna utanför reningsverkens verksamhetsområden identifierats. En omfattande tillsyn pågår i syfte att få till stånd en förbättrad rening. Åtgärderna kräver en relativt lång tid för genomförande.
Analys och bedömning
Sammanfattningsvis kan konstateras att målet inte är möjligt att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Utvecklingen i miljön är dock positiv. Under de senaste åren har betydelsefulla insatser i samhället skett som bedöms gynna miljötillståndet, men de är helt otillräckliga för att svara mot Sveriges åtagande i BSAP.
Följande insatser är av väsentlig betydelse för att genom regionala insatser nå preciseringarna inom miljömålet Ingen övergödning:
- Åtgärder i jord- och skogsbruket
- Anläggning av våtmarker
- Bättre avloppsvattenrening främst i syfte att minska fosforutsläppen
Resultaten är dock starkt beroende av nationella och internationella insatser och styrmedel, inte minst för att minska kvävenedfallet, som också medfört en förändring mot mer kvävegynnade arter.
Tillstånd i sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten
Kustvattnet längs hallandskusten uppfyller inte kraven för God ekologisk status. Samma sak gäller flertalet mindre vattendrag längs kusten där fosforhalterna ligger på för hög nivå. Betydande förbättringar har ändå skett under senare år. Åtgärderna ger inte omedelbar effekt, vilket särskilt gäller fosforbegränsande insatser. Upplagrade förråd av näring i mark och sediment kan innebära en fördröjning på tiotals år innan det sker några bestående förändringar i miljötillståndet. Möjligheterna att uppnå miljökvalitetsmålet är beroende av insatser både på nationell och internationell nivå. Internationella åtgärder behövs främst för att minska det atmosfäriska kvävenedfallet och för att minska belastningen på havet.
Sveriges åtagande i BSAP för att bland annat minska kvävebelastningen på Kattegatt innebär ytterligare utmaningar. Åtgärderna som i huvudsak ska vara genomförda innan 2016 kräver betydligt kraftfullare styrmedel än de som finns idag, och kommer dessutom att kräva betydligt längre tid för att genomförande än fem år.
Påverkan på havet
Länsstyrelsen har i Interreg Nordsjö-projektet Aquarius (Länsstyrelsen.2012b) visat att det fortfarande finns en betydande förbättringspotential även i områden som arbetat med övergödningsproblematiken sedan 1980-talet. Kvävebidraget från jordbruket går att minska med ytterligare ca 25 procent, men det är förenat med stora kostnader. Ekonomiska styrmedel i form av investeringsstöd och miljöstöd är därför viktiga instrument i miljöarbetet. Det är viktigt att det kommande programmet för landsbygdsutveckling vid genomförandet också anpassas till kraven i ramdirektivet för vatten. Det krävs en kombination av åtgärder för att begränsa näringsförlusterna, och de kan skilja sig åt för fosfor respektive kväve. Kostnadseffektiva åtgärder för att få ner fosforutsläppen till vatten är till skillnad från åtgärder mot kväveläckaget mer platsspecifika och kräver ofta lokal kunskap och individuella bedömningar. Styrmedel som rådgivning, bidrag, tillsyn och tillståndsprövning behöver i framtiden samordnas i högre grad.
Föroreningsbidraget med avloppsutsläpp kommer att begränsas genom omprövning av avloppsreningsverk med äldre tillstånd och genom förbättrad rening av avloppsvattnet från enskilda avlopp.
Ingen övergödning i Halland
Indikatorer som följer upp målet