Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Hallands läns miljömål?

I likhet med föregående år har inga av de 12 mål som bedömts regionalt 2013 bedömts som möjliga att nå i Hallands län med idag beslutade eller planerade styrmedel. För målen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö görs ingen regional bedömning.

Trots att målåret 2020 närmar sig så är det i Halland, liksom nationellt, fortsatt långt kvar till målen. Resultatet av bedömningsarbetet tyder på att det saknas styrmedel och beslut som är nödvändiga för att kunna uppnå miljömålen. Ju närmade 2020 vi kommer desto mer brådskar kraftfulla åtgärder.

Gällande utvecklingen i miljön bedöms ett mål (Ingen övergödning) ha en positiv utveckling i länet. Fyra mål (Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag och Grundvatten av god kvalitet) bedöms ha en neutral utveckling. Fem mål (Hav i balans och levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv) bedöms ha en negativ utveckling. För två mål (Frisk luft och God bebyggd miljö) bedöms tillräckliga underlag saknas för att kunna bedöma trenden i miljön.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Fortsatt fokus på åtgärder

Regionalt läggs fortsatt fokus på att arbeta med regionala åtgärder vilket tillsammans med det lokala miljöarbetet kan föra länets arbete inom flertalet områden framåt. Detta arbete utgör dock endast en del av vad som behöver göras för att nå målen. En stor del ligger också på nationell och internationell nivå, särskilt gäller detta de miljömål som är av mer global karaktär.

Våren 2012 beslutade regeringen om nya preciseringar av miljömålen. I samband med detta beslutade Länsstyrelsen att avföra de tidigare regionala delmålen. Som miljömål för Hallands län gäller sedan april 2012 de nationella miljökvalitetsmålen med tillhörande preciseringar.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Utvecklingen är liksom föregående år i vissa delar positiv men långt ifrån tillräcklig och inga förändringar av betydelse har skett. Det försurande nedfallet har minskat kraftigt men fortfarande är cirka 80 procent av länets sjöar försurade. Återhämtningen i skogsmarken går mycket långsamt. Skogsbrukets bidrag till försurningspåverkan ökar och är idag ungefär lika stort som det atmosfäriska nedfallets.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Svavelnedfallet har minskat kraftigt i länet, cirka 80 procent sedan mitten av 1980-talet, medan nedfallet av kväve bara visar små förändringar (Länsstyrelsen i Halland). Totalt har nedfallet ändå närmat sig den kritiska belastningsnivån och underskrider den sannolikt inom vissa områden (Akselsson & Westling 2004). Beräkningarna är dock osäkra och påverkas i stor utsträckning också av kvaliteten på indata, till exempel när det gäller markvittring.

Påverkan genom skogsbruk

Tillväxt av biomassa är en försurande process som påverkar mark och markvatten. I en naturskog kompenseras denna försurning under en omloppstid i stora drag genom vittring av marken och återförsel av näringsämnen när träden dör och efter hand bryts ned. Redan ett konventionellt skogsbruk med enbart uttag av stammar medför en påtaglig försurningseffekt. Denna förstärks vid ett ökat uttag av skogsbiobränsle i form av grenar och toppar (GROT) och ytterligare när även stubbar tas ut.

I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat har skogsbrukets bidrag fått allt större betydelse. För granskog i Halland beräknas skogsbruket idag svara för 40-50 procent av försurningen med bara stamuttag (Akselsson, C., Hellsten, S. & Belyazid, S. 2012. Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. Underlag till fördjupad utvärdering av "Bara naturlig försurning" 2012). När även GROT tas ut ökar bidraget till 50-60 procent och med stubbuttag till mer än 60 procent.

Försurade sjöar och vattendrag

Beräkningar av antalet försurade sjöar i Sverige har genom åren gjorts med olika underlag och metoder. Den senaste, som baseras på data från den nationella omdrevsinventeringen 2007-2009, visar att andelen försurade sjöar i Halland uppgår till nästan 80 procent (SLU Vatten och miljö, Rapport 2012:5). Det innebär att Halland har störst andel försurade sjöar i landet. För vattendragen finns inte underlag för att göra motsvarande beräkningar men det finns inget som talar för att situationen skulle vara väsentligt annorlunda än i sjöarna.

De data som finns visar en förbättring av skogsmarkens försurningsstatus idag jämfört med situationen i slutet av 1980-talet. Då klassades mer än 60 procent av skogsmarken som kraftigt försurad enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. I den fördjupade utvärderingen 2008 bedömdes att försurningen av skogsmark i södra Sverige hade avstannat och att en återhämtning inletts (data från markinventeringen för perioden 1985–2003). Nyare data visar emellertid på en ökad försurningsnivå sedan början av 2000-talet (Naturvårdsverket Rapport 6433).

Analys och bedömning

Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Tillståndet i ytvattnet utvecklas i positiv riktning, medan utvecklingen i skogsmark är osäker. Under de senaste åren har inget av betydelse skett och positiva och negativa utvecklingsriktningar inom målet tar ut varandra.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Största delen av nedfallet i Halland beror på utsläpp i andra länder och från den internationella sjöfarten. För att nedfallet inte ska överskrida den kritiska belastningsgränsen är vi i Sverige därför beroende av att de internationella överenskommelserna om utsläppsminskningar följs. Särskilt viktigt är att komma till rätta med den internationella sjöfartens utsläpp.

Påverkan genom skogsbruk

Ett ökat uttag av skogsbiobränsle motverkar de positiva effekterna av minskade utsläpp och innebär att skogsbruket kommer att svara för en större andel av försurningen i granskog än nedfallet av försurande ämnen. För att åtgärda detta måste aska från förbränningen av biobränslet återföras till de avverkade områdena. Skogsbrukets försurningsbidrag bedöms då minska kraftigt eller försvinna helt. Utan askåterföring bör GROT-uttag förbjudas eller begränsas i de mest försurade områdena.

Försurade sjöar och vattendrag

Data från miljöövervakningen visar en positiv utveckling i okalkade sjöar och vattendrag med sjunkande sulfathalter och stigande pH-värden och buffertförmåga (Fölster & Köhler 2011, Länsstyrelsen i Halland). Trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett och att den planar ut på en nivå som ligger betydligt under de förhållanden som rådde före försurningen. Detta stöds också av de modellberäkningar som gjorts av utvecklingen under olika utsläppsscenarier.

Försurad mark

Trots ett kraftigt minskat nedfall går återhämtningen långsamt och en stor del av skogsmarken i länet är fortfarande försurad. En anledning är att vittringen är för långsam för att kompensera för flera decenniers ackumulerade nedfall. Återhämtningen motverkas dessutom av ett ökande uttag av biomassa. På längre sikt kan förväntade klimatförändringar påverka utvecklingen både positivt (ökad vittring) och negativt (högre tillväxt och ökad utlakning av kväve vilka båda ökar försurningen).

Pil uppåt smiley saknas Bara naturlig försurning i Halland

Indikatorer som följer upp målet