Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Hallands läns miljömål?

År 2016 bedöms inget miljökvalitetsmål som möjligt att nå i Halland med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. För ett mål är utvecklingen i miljön positiv. För övriga bedöms utvecklingen vara neutral eller negativ. För tre av målen bedöms måluppfyllelse och trend enbart på nationell nivå.

Den regionala uppföljningen av miljömålen 2016 uppvisar små förändringar. Liksom föregående år bedöms inget av målen som möjligt att nå i sin helhet i Halland. Ett miljömål bedöms ha en mer positiv trend än tidigare, för de övriga är trenderna oförändrade.

För Hallands del är utmaningarna fortfarande stora vad gäller försurningstillstånd, antal hudcancerfall, exploatering av jordbruksmark, fysisk påverkan i vatten samt de miljömål och preciseringar som påverkas av ett intensivt brukande. Till viss del gäller emellertid det omvända i inlandet, där brist på brukare leder till att marker växer igen.

De tre mål som ännu uppvisar en negativ trend är Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap samt Ett rikt växt- och djurliv. En glädjande förbättring kan däremot ses för miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård, som inte längre bedöms ha en negativ trend. Ändringen baseras främst på att en liten återhämtning nu kan ses för Kattegatts torskbestånd.

För Ingen övergödning ses en fortsatt positiv utveckling i länet där arbetet med minskat näringsläckage gett resultat. Liksom tidigare uppvisar även miljömålet Bara naturlig försurning en positiv trend vad gäller preciseringen om försurande nedfall. Här bedöms dock den sammantagna trenden för målet som helhet vara neutral, mycket baserat på osäkerheter kring återhämtningen i mark och vatten. Neutral trend bedöms också för Frisk luft, Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet samt Levande skogar (Skogsstyrelsens bedömning).

För det stora och komplexa målet God bebyggd miljö bedöms tillräckliga underlag saknas för att möjliggöra en korrekt bedömning av trenden. Denna anges därför som oklar.

För Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö görs ingen regional bedömning av måluppfyllelsen, utan här gäller de nationella bedömningarna.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Utvecklingen är i vissa delar positiv men långt ifrån tillräcklig. Det försurande nedfallet har minskat kraftigt men fortfarande är cirka 75 procent av länets sjöar försurade. Återhämtningen i skogsmarken går mycket långsamt. Skogsbrukets bidrag till försurningspåverkan ökar och är idag ungefär lika stort som det atmosfäriska nedfallets.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Svavelnedfallet har minskat kraftigt i länet, cirka 90 procent sedan mitten av 1980-talet, medan nedfallet av kväve bara visar små förändringar (1). Totalt har nedfallet ändå närmat sig den kritiska belastningsnivån och underskrider den sannolikt inom vissa områden (2). Beräkningarna är dock osäkra och påverkas i stor utsträckning också av kvaliteten på indata, till exempel när det gäller markvittring. Sjöfartens svavelutsläpp har minskat sedan 2015 men effekten kan ännu inte ses i mätningarna av nedfallet.

Påverkan genom skogsbruk

Tillväxt av biomassa är en försurande process som påverkar mark och markvatten. I en naturskog kompenseras denna försurning under en omloppstid i stora drag genom vittring av marken och återförsel av näringsämnen när träden dör och efter hand bryts ned. Redan ett konventionellt skogsbruk med enbart uttag av stammar medför en påtaglig försurningseffekt. Denna förstärks vid ett ökat uttag av skogsbiobränsle i form av grenar och toppar (GROT) och ytterligare när även stubbar tas ut.

I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat har skogsbrukets bidrag fått allt större betydelse. För granskog i Halland beräknas skogsbruket idag svara för 40-50 procent av försurningen med bara stamuttag (3). När även GROT tas ut ökar bidraget till 50-60 procent och med stubbuttag till mer än 60 procent.

Försurade sjöar och vattendrag

Beräkningar av antalet försurade sjöar i Sverige har genom åren gjorts med olika underlag och metoder. Den senaste, som baseras på data från den nationella och regionala omdrevsinventeringen 2007-2012, visar att andelen försurade sjöar i Halland uppgår till cirka 75 procent (4). Det innebär att Halland har störst andel försurade sjöar i landet. För vattendragen finns inte underlag för att göra motsvarande beräkningar men det finns inget som talar för att situationen skulle vara väsentligt annorlunda än i sjöarna.

Försurad mark

De data som finns visar på en tilltagande försurning av skogsmarken i sydvästra Sverige fram till omkring år 2005. Då klassades 60 procent av skogsmarken som sur eller mycket sur enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (5). Därefter tycks en förbättring ha skett. Förändringarna är dock svårtolkade beroende på att metodiken varierat.

Försurningstillståndet i marken speglas också av vattenkvaliteten i markvattnet. De lokaler som undersöks i Halland visar på fortsatt sura förhållanden även om en viss återhämtning kan ses även här (6). Höga nitrathalter i vissa områden är oroande eftersom läckage av nitrat samtidigt medför en försurningseffekt.

 

Analys och bedömning

Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade styrmedel. Tillståndet i ytvattnet har utvecklats i positiv riktning, men trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett. Utvecklingen i skogsmark är osäker.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Största delen av nedfallet i Halland beror på utsläpp i andra länder och från den internationella sjöfarten. För att nedfallet inte ska överskrida den kritiska belastningsgränsen är vi därför beroende av att de internationella överenskommelserna om utsläppsminskningar följs. Särskilt viktigt är att komma till rätta med den internationella sjöfartens utsläpp. Från och med 2015 sänktes den maximalt tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle i Östersjön och Nordsjön från 1,0 till 0,1 viktprocent. Införande av skärpta regler för utsläpp av kväveoxider utreds för närvarande.

Påverkan genom skogsbruk

Ett ökat uttag av skogsbiobränsle motverkar de positiva effekterna av minskade utsläpp och innebär att skogsbruket kommer att svara för en större andel av försurningen i granskog än nedfallet av försurande ämnen. För att åtgärda detta måste aska från förbränningen av biobränslet återföras till de avverkade områdena. Skogsbrukets försurningsbidrag bedöms då minska kraftigt eller försvinna helt. Utan askåterföring bör man i de mest försurade områdena överväga att förbjuda eller begränsa t.ex. GROT-uttag. I Halland är det för närvarande en stor skillnad mellan den areal där det tas ut GROT och den där aska återförs. Under 2010-2015 återfördes aska på i genomsnitt endast drygt 15 procent av arealen.

Försurade sjöar och vattendrag

Data från miljöövervakningen visar en positiv utveckling i okalkade sjöar och vattendrag med sjunkande sulfathalter och stigande pH-värden och buffertförmåga (4,7). Trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett och att den planar ut på en nivå som ligger betydligt under de förhållanden som rådde före försurningen. Detta stöds också av de modellberäkningar som gjorts av utvecklingen under olika utsläppsscenarier.

Försurad mark

Trots ett kraftigt minskat nedfall går återhämtningen långsamt och en stor del av skogsmarken i länet är fortfarande försurad. En anledning är att vittringen är för långsam för att kompensera för många decenniers ackumulerade nedfall. Återhämtningen motverkas dessutom av ett ökande uttag av biomassa. På längre sikt kan förväntade klimatförändringar påverka utvecklingen både positivt (ökad vittring) och negativt (högre tillväxt och ökad utlakning av kväve vilka båda ökar försurningen).

 

Referenser

1. Länsstyrelsen i Hallands län. Nedfall av svavel och kväve. http://www.lansstyrelsen.se/Halland/Sv/miljo-och-klimat/tillstandet-i-miljon/miljoovervakning/luft/nedfall/Sidor/res_nedfall.aspx.

2. Akselsson, C. & Westling, O. 2004. Kritisk belastning och baskatjonbalanser för skogsmark i Halland. IVL. Rapport B1577.

3. Akselsson, C., Hellsten, S. & Belyazid, S. 2012. Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan.  Underlag till fördjupad utvärdering av "Bara naturlig försurning" 2012.

4. Fölster, J., Valinia, S., Sandin, L. & Futter, M. N. 2014. ”För var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli”. Försurning i sjöar och vattendrag 2014. Institutionen för vatten och miljö, SLU. Rapport 2014:20.

5. Naturvårdsverket. 2015. Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljömålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Rapport 6662.

6. Akselsson, C., Hultberg, H., Karlsson, P. E., Pihl Karlsson, G. & Hellsten, S. 2013. Acidification trends in south Swedish forest soils 1986-2008 – Slow recovery and high sensitivity to sea-salt episodes. Science of the Total Environment 444:271-287.

7. Länsstyrelsen i Hallands län. Utveckling av vattenkvaliteten i referenssjöar. http://www.lansstyrelsen.se/Halland/Sv/miljo-och-klimat/tillstandet-i-miljon/miljoovervakning/sotvatten/trendsjo/Sidor/vkval_refsjo.aspx.