Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Hallands läns miljömål?

I likhet med föregående år bedöms inga av de miljökvalitetsmål som bedöms regionalt* vara möjliga att nå i Halland med idag beslutade styrmedel. För målet Ingen övergödning är utvecklingen i miljön positiv. För övriga miljökvalitetsmål bedöms trenden vara neutral eller negativ.

Trots att målåret 2020 närmar sig så är det i Halland, liksom nationellt, fortsatt långt kvar till målen. Resultatet av bedömningsarbetet tyder på att det saknas tillräckliga styrmedel och beslut som är nödvändiga för att uppnå miljömålen. Ju närmade år 2020 vi kommer desto mer brådskar kraftfulla åtgärder.

Gällande utvecklingen i miljön bedöms ett mål (Ingen övergödning) ha en positiv utveckling i länet. Fem mål (Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet och Levande skogar) bedöms ha en neutral utveckling. Fyra mål (Hav i balans och levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv) bedöms ha en negativ utveckling. För två mål (Frisk luft och God bebyggd miljö) bedöms tillräckliga underlag saknas för att kunna bedöma trenden i miljön.

Generationsmålet och det globala perspektivet
Miljömålen spänner över ett brett spektrum av områden och karaktären på målen varierar. Medan vissa av målen kan uppnås genom ett målinriktat arbete i Sverige, så är flertalet beroende av vad som sker i vår omvärld. Även i dessa fall är insatser på hemmaplan viktiga, men kan inte ensamt leda till måluppfyllelse.
Det globala perspektivet blir allt viktigare och diskuteras alltmer i miljömålssammanhang, betydelsen av hållbara konsumtionsmönster likaså. När det gäller konsumtion är alla delaktiga, och hur vi agerar styr det globala avtrycket och därmed också förutsättningarna att nå miljömålen. Hållbar konsumtion är ett av tre fokusområden i Fördjupad utvärdering av miljömålen 2015.

*Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. Resultatredovisning och analys för dessa mål redovisas dock även regionalt.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Utvecklingen är i vissa delar positiv men långt ifrån tillräcklig. Det försurande nedfallet har minskat kraftigt men fortfarande är cirka 80 procent av länets sjöar försurade. Återhämtningen i skogsmarken går mycket långsamt. Skogsbrukets bidrag till försurningspåverkan ökar och är idag ungefär lika stort som det atmosfäriska nedfallets.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Svavelnedfallet har minskat kraftigt i länet, cirka 85 procent sedan mitten av 1980-talet, medan nedfallet av kväve bara visar små förändringar1. Totalt har nedfallet ändå närmat sig den kritiska belastningsnivån och underskrider den sannolikt inom vissa områden2. Beräkningarna är dock osäkra och påverkas i stor utsträckning också av kvaliteten på indata, till exempel när det gäller markvittring.

Påverkan genom skogsbruk

Tillväxt av biomassa är en försurande process som påverkar mark och markvatten. I en naturskog kompenseras denna försurning under en omloppstid i stora drag genom vittring av marken och återförsel av näringsämnen när träden dör och efter hand bryts ned. Redan ett konventionellt skogsbruk med enbart uttag av stammar medför en påtaglig försurningseffekt. Denna förstärks vid ett ökat uttag av skogsbiobränsle i form av grenar och toppar (GROT) och ytterligare när även stubbar tas ut.
I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat har skogsbrukets bidrag fått allt större betydelse. För granskog i Halland beräknas skogsbruket idag svara för 40-50 procent av försurningen med bara stamuttag3. När även GROT tas ut ökar bidraget till 50-60 procent och med stubbuttag till mer än 60 procent.

Försurade sjöar och vattendrag

Beräkningar av antalet försurade sjöar i Sverige har genom åren gjorts med olika underlag och metoder. Den senaste, som baseras på data från den nationella omdrevsinventeringen 2007-2009, visar att andelen försurade sjöar i Halland uppgår till nästan 80 procent4. Det innebär att Halland har störst andel försurade sjöar i landet. För vattendragen finns inte underlag för att göra motsvarande beräkningar men det finns inget som talar för att situationen skulle vara väsentligt annorlunda än i sjöarna.

Försurad mark

De data som finns visar en förbättring av skogsmarkens försurningsstatus idag jämfört med situationen i slutet av 1980-talet. Då klassades mer än 60 procent av skogsmarken som kraftigt försurad enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. I den fördjupade utvärderingen 2008 bedömdes att försurningen av skogsmark i södra Sverige hade avstannat och att en återhämtning inletts (data från markinventeringen för perioden 1985–2003). Nyare data visar emellertid på en ökad försurningsnivå sedan början av 2000-talet5.

Analys och bedömning

Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel. Tillståndet i ytvattnet utvecklas i positiv riktning, medan utvecklingen i skogsmark är osäker. För målet som helhet bedöms trenden vara neutral.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Största delen av nedfallet i Halland beror på utsläpp i andra länder och från den internationella sjöfarten. För att nedfallet inte ska överskrida den kritiska belastningsgränsen är vi därför beroende av att de internationella överenskommelserna om utsläppsminskningar följs. Särskilt viktigt är att komma till rätta med den internationella sjöfartens utsläpp.

Påverkan genom skogsbruk

Ett ökat uttag av skogsbiobränsle motverkar de positiva effekterna av minskade utsläpp och innebär att skogsbruket kommer att svara för en större andel av försurningen i granskog än nedfallet av försurande ämnen. För att åtgärda detta måste aska från förbränningen av biobränslet återföras till de avverkade områdena. Skogsbrukets försurningsbidrag bedöms då minska kraftigt eller försvinna helt. Utan askåterföring bör man i de mest försurade områdena överväga att förbjuda eller begränsa exempelvis GROT-uttag.

Försurade sjöar och vattendrag

Data från miljöövervakningen visar en positiv utveckling i okalkade sjöar och vattendrag med sjunkande sulfathalter och stigande pH-värden och buffertförmåga6, 7. Trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett och att pH och buffertförmåga planar ut på en nivå som ligger betydligt under de förhållanden som rådde före försurningen. Detta stöds också av de modellberäkningar som gjorts av utvecklingen under olika utsläppsscenarier.

Försurad mark

Trots ett kraftigt minskat nedfall går återhämtningen långsamt och en stor del av skogsmarken i länet är fortfarande försurad. En anledning är att vittringen är för långsam för att kompensera för många decenniers ackumulerade nedfall. Återhämtningen motverkas dessutom av ett ökande uttag av biomassa. På längre sikt kan förväntade klimatförändringar påverka utvecklingen både positivt (ökad vittring) och negativt (högre tillväxt och ökad utlakning av kväve vilka båda ökar försurningen).

Referenser

1. Länsstyrelsen i Hallands län. Nedfall av svavel och kväve. http://www.lansstyrelsen.se/halland/sv/miljo-och-klimat/tillstandet-i-miljon/miljoovervakning/luft/Pages/res_nedfall.aspx.
2. Akselsson, C. & Westling, O. 2004. Kritisk belastning och baskatjonbalanser för skogsmark i Halland. IVL. Rapport B1577.
3. Akselsson, C., Hellsten, S. & Belyazid, S. 2012. Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan.  Underlag till fördjupad utvärdering av "Bara naturlig försurning" 2012.
4. Fölster, J. & Valinia, S. 2012. Försurningsläget i Sveriges ytvatten 2010. Komplettering till rapport 2011:24. Institutionen för vatten och miljö, SLU. Rapport 2012:5.
5. Naturvårdsverket. 2011. Miljömålen på ny grund. Naturvårdsverkets utökade årliga redovisning av miljökvalitetsmålen 2011. Reviderad version av rapport 6420. Rapport 6433.
6. Fölster, J. & Köhler, S. 2011. Försurningsläget i Sveriges ytvatten 2010. Institutionen för vatten och miljö, SLU. Rapport 2011:24.
7. Länsstyrelsen i Hallands län. Utveckling av vattenkvaliteten i referenssjöar. http://www.lansstyrelsen.se/halland/sv/miljo-och-klimat/tillstandet-i-miljon/miljoovervakning/sotvatten/Pages/vkval_refsjo.aspx.

Pil uppåt smiley saknas Bara naturlig försurning i Halland

Indikatorer som följer upp målet