Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Skåne läns miljömål?

Inget av de 12 miljökvalitetsmål som bedömts på regional nivå kommer att nås i Skåne till år 2020 med idag beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen av tillståndet i miljön är oförändrad för samtliga mål, utom för Ingen övergödning där tillståndet förbättrats något.

Skåne är ett tätbefolkat län med omfattande transporter av varor och människor. Merparten av transporterna sker med fossila bränslen och utsläppen av växthusgaser från transporter har enbart minskat med nio procent sedan 1990. Befolkningsökning, regionförstoring och integration med Själland och omgivande län, ekonomisk tillväxt och transittrafik bidrar till att transporterna ökar mer i Skåne än i landet som helhet.

Utvecklingen i Skåne medför ett ökat tryck på länets naturresurser som ska leverera nödvändiga ekosystemtjänster som livsmedel, rent vatten, råvaror och möjlighet till rekreation. I de mer expansiva delarna av länet kan intressekonflikter uppstå om hur marken ska nyttjas för ny bostadsbebyggelse, infrastruktur och verksamhetsområden, eller för produktion av till exempel livsmedel och skydd av naturmiljön.

Skåne är omgivet av hav i tre väderstreck. Havet och våra sjöar och vattendrag och dess stränder är viktiga resurser som bidrar till stora kulturella och ekonomiska värden i vårt län. Samhällsplaneringen måste ta hänsyn till Skånes hav, sjöar och vattendrag utifrån framtida klimatförändringar. Stigande vattennivåer hotar inte enbart bebyggelse utan även andra kust- och strandnära värden som kan vara oersättliga.

Knappt fyra procent av Skånes landyta är naturskyddad i form av naturreservat och nationalparker. Skåne är den region i Sverige som hyser flest växt- och djurarter. Här har också artantalet gått starkast tillbaka och flest arter dött ut. Ett mindre variationsrikt landskap medför problem för allt fler arter att röra sig i landskapet, då värdefulla spridningskorridorer försvinner. Arbete med att ta fram en handlingsplan grön infrastruktur är därför extra viktig i Skåne.

15 av länets 33 kommuner anger att de rutinmässigt ställer miljömässiga och sociala krav vid upphandling och granskar utfallet så att kraven efterlevs. Arbete med cirkulär ekonomi har påbörjas i Skåne genom ett kunskapshöjande projekt där seminarium, utbildning och studieresa genomförts.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Svavel- och kvävenedfall över Skåne har minskat rejält sedan mitten av 1900-talet då nedfallen var som störst. Enligt FN:s konvention om långväga transporterade luftföroreningar ska Sverige minska sina utsläpp av kväveoxider med 36 procent och utsläppen av svaveldioxid med 22 procent mellan åren 2005 och 2020. Omräknat till Skåne innebär det högst 13 400 ton kväveoxider per år och s högst 1 800 ton svaveldioxid per år.[1]

Svavelnedfallet minskar och pH ökar i skånska sjöar och vattendrag

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka 2,5 kilogram svavel/hektar år 2020. Nedfallet varierar mellan åren och är beroende av nederbörden, men ligger betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla. Under det hydrologiska året 2014/2015 var medelvärdet för Skånes sex mätstationer 3,7 kg/ha (kilogram per hektar)[2].

Undersökning av atmosfäriskt nedfall visar på stadigt minskat svavelnedfall och att försurad nederbörd minskar. Svavelhalter och syrakoncentrationer minskar också i okalkade referensvatten.[3]

2015 började nya regler i ett EU-direktiv att gälla (Svaveldirektivet 2012/33/EU), vilket innebar att den högsta tillåtna svavelhalten i marina bränslen sänktes från 1,00 viktprocent till 0,10 viktprocent. Då Skåne har mycket fartygstrafik i sin närhet, framförallt genom Öresund, är utvecklingen intressant att följa för framtiden, men ännu är det för tidigt att se effekter[4].

Biobränsleuttaget i skånsk skogsmark ökar

Skogsbruket har en försurande effekt på mark och vatten genom att buffrande baskatjoner tas bort med biomassan. I takt med att Sverige har minskat sitt fossilbränsleberoende har uttaget av skogsbiobränsle ökat. Nästan hälften av landets energi var förnybar 2010.[5]

Anmält uttag av grenar och toppar (GROT) i länet från skogsmark har varit relativt stabilt under de senaste 10 åren (4 765 hektar 2014), men då kravet att anmäla uttaget har slopats saknas aktuell statistik. I kombination med sämre betalt för GROT, samt att GROT används för att minska körskador i skogen, är resultatet att uttaget sjunker. Idag sker askåterföring i Skåne till cirka 300–550 hektar skogsmark per år, men inte alltid i de områden där den skulle behövas bäst.

Skånsk skogsmark läcker kväve och aluminium

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka 5 kg kväve/hektar år 2020[6]. Det hydrologiska året 2014/2015 var medelvärdet för Skånes sex mätstationer 11 kg/ha, betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla. Liksom för svavel varierar mängden med nederbörden.

Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund följs nedfall av svavel och kväve i skogsmark och på öppna ytor samt nivåer för svavel, kväve och pH samt oorganiskt aluminium i avrinnande vatten från skogsmark[7]. Totalt finns idag sex sådana skogsytor i Skåne varav två i bokskog och fyra i granskog. Ytterligare två skogsytor, en i Halland (Vallåsen) och en i Blekinge (Ryssberget) används för att tolka effekter i skånsk skogsmark[8]. I dag läcker kväve från flertalet av skogsmarksytorna, vilket göder vattenmiljöer på land och i hav.

Oorganiskt aluminium påverkar framför allt vattenlevande djur och används därför som en indikator på markvattnets försurningsstatus. Under perioden 2009–2014 låg medelhalten oorganiskt aluminium i de åtta skogsmarksytornas markvatten på eller långt över den föreslagna kritiska gränsen.

Biologin återhämtar sig endast långsamt – även i kalkade vatten går det trögt

Trots minskat nedfall och en bättre vattenkemi så resulterar inte kalkningen alltid i att djurliv och kiselalger återhämtar sig fullt ut.

År 2015 kalkades skånska sjöar och vattendrag med 2 145 ton kalk . Att denna kalkning har positiv effekt råder det inget tvivel om, men biologiskt visar kalkningen inte alltid den förväntade, positiva effekten och där återhämtning sker går den vanligen långsamt.

Under 2016 har Länsstyrelsen projekterat för biologisk återställning i Bivarödsån, och åtgärderna kan nu börja genomföras.

Analys och bedömning

Länsstyrelsen bedömer att miljökvalitetsmålet inte kommer kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder och det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Detta trots avsevärda förbättringar, som att nedfall av svavel minskat kraftigt. Nedfall av kväve har också minskat men i betydligt mindre omfattning. Den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten kan också ha brutits i några skogsmarksområden.

Skånsk skogsmark och avrinnande skogsmarksvatten är dock fortsatt mycket starkt försurningspåverkade.

En stor andel skånska sjöar större än ett hektar i norra Skåne visar också fortsatt på betydande försurningspåverkan.

Reglera skogsavverkning i försurningskänsliga områden

Ett överskott av kväve i skogsmark leder dels till en ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras. När avverkning sker kan markens kväveläckage förväntas öka ytterligare och kan vid kalavverkning bli mycket stor. Gallringsavverkning inom försurningskänsliga områden är att föredra jämfört med kalhygge.

Inom försurningskänsliga områden, det vill säga där kalkning av sjöar och vattendrag sker, bör enbart uttag av stamved ske. Uttag av grenar och toppar förväntas öka försurningseffekten från cirka 40 procent med bara stamuttag till cirka 70 procent om uttag av också GROT sker. Att öka mängden biobränslen relativt mängden fossila motverkar målet bara naturligt sura sjöar och vattendrag.

Inom försurningskänsliga områden bör kompensation ske med askåterföring. Det finns idag en klar brist på tillgång av ren träaska och i stort sett ingen aska återförs till försurningskänsliga områden i norra Skåne.

Verktyg, för att kunna reglera skogsavverkningen inom och/eller askåterföring till försurningskänsliga områden, behöver tas fram. Skogsstyrelsen kan idag inte rikta direkta krav riktade mot vare sig uttag av GROT eller för återföring av aska till en viss, utpekad skogsmark.

Fortsätt kalka försurade vatten

Sjöar och vattendrag kommer att förbli försurningspåverkade över lång tid. I dag förväntas drygt 35 procent av sjöarna, alla i norra Skåne, vara negativt försurningspåverkade av människan.

Kalkning är en fortsatt viktigt och utpekad åtgärd inom ”Skånska åtgärder för miljömålen 2012–2016”, vad gäller att uppnå god status med avseende på försurning i sjöar och vattendrag.

Återhämtning kan delvis ske även utan kalkning, men denna återhämtning är främst vattenkemisk och sker långsamt. I kraftigt försurningspåverkade referensvatten har arter helt försvunnit och dessa ekosystem återhämtar sig inte alltid, inte ens på lång sikt.

Prioriteringar i länet

  • Det är viktigt att minimera de försurande effekterna av uttag av biomassa från skog i försurningskänsliga områden.
  • Likaså är det viktigt att återföra aska efter avverkningar i försurningskänslig skogsmark till dessa känsliga områden samt att öka tillgången på ren träaska.
  • Det är också viktigt att en minska kväveutsläpp från all trafikverksamhet och att minska svavelutsläpp från kustfartyg i allmänhet och från färjefartyg i synnerhet.
  • För sjöar och vattendrag är det viktigt att pressa ner oorganiskt aluminium till nivåer som ekosystemet klarar.

 


Referenser

[1] Enligt FN:s luftvårdskonvention

[2] Tillståndet i skogsmiljön i Skåne län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2015. IVL Rapport C 156. http://www.ivl.se/download/18.7e136029152c7d48c2029b4/1464953968655/C156.pdf

[3] http://www.slu.se/vatten-miljo

[4] http://www.transportstyrelsen.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Fler-kontroller-av-fartyg-nar-hardare-svavelregler-infors/

[5] Skogsstyrelsen. Skogsstatistisk årsbok. http://www.skogsstyrelsen.se/Global/myndigheten/Statistik/Skogsstatistisk%20%C3%A5rsbok/02.%202014%20%28Kapitelvis%20-%20Separated%20chapters%29/11%20Tr%C3%A4dbr%C3%A4nsle.pdf

[6] Tillståndet i skogsmiljön i Skåne län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2015. IVL Rapport C 156 http://www.ivl.se/download/18.7e136029152c7d48c2029b4/1464953968655/C156.pdf

[7] Tillståndet i skogsmiljön i Skåne län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2014. IVL Rapport C 112. http://krondroppsnatet.ivl.se/download/18.36f3359214d517c6a58ddb/1434965258257/C112_Sk procentC3 procentA5ne_Krondroppsn procentC3 procentA4tet_2015.pdf

[8] Tillståndet i skogsmiljön i Skåne län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2013. IVL Rapport B 2169. http://www.lansstyrelsen.se/skane/SiteCollectionDocuments/Sv/miljo-och-klimat/tillstandet-i-miljon/skanes-luftvardsforbund/rapporter/B2169%20Sk%C3%A5ne%20krondroppsn%C3%A4tet%20tom%20sep%202013.pdf

Pil uppåt smiley saknas Bara naturlig försurning i Skåne

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

Preciseringar av Bara naturlig försurning