Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Skåne läns miljömål?

Av de 12 miljökvalitetsmål som bedömts på regional nivå kommer inget att nås i Skåne till år 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel och åtgärder. Målen för klimatpåverkan, ozonskiktet och strålmiljön bedöms enbart på nationell nivå. Målet för Storslagen fjällmiljö gäller inte i Skåne.

Det finns ett stort engagemang och ett bra miljöarbete görs av offentliga verksamheter, näringsliv, markägare, ideella organisationer, vattenråd, luftvårdsförbund, kustvattenförbund och enskilda individer för att minska samhällets påverkan på miljön och hitta lösningar som är långsiktigt hållbara. Trots detta bedömer Länsstyrelsen att vi inte kommer att nå miljökvalitetsmålen till år 2020.

Miljöbelastningen är stor, eftersom länet är tätbefolkat med hög befolkningstillväxt, stort exploateringstryck, ett stort antal vägburna transporter och ett omfattande jordbruk. Hushållning med mark och vatten är en viktig fråga i länet och markanvändningskonflikter mellan exploatering och bevarande av natur- och kulturvärden är påtagliga.

Av de mål som bedöms regionalt uppvisar miljökvalitetsmålen beträffande övergödning, sjöar och vattendrag, skog, odlingslandskap samt ett rikt växt- och djurliv en negativ utveckling. Problemen är flera. En stor andel jordbruksmark bidrar till övergödningen. Livsmiljöer försvinner och arter får det svårare att överleva. Antalet småbiotoper försinner i landskapet. Bekämpningsmedel och vattenuttag påverkar sjöar.

För Giftfri miljö och Hav i balans samt levande kust- och skärgård saknas underlag för att kunna bedöma trenden för utvecklingen i miljön. Miljöskulder och ohållbara konsumtions- och produktionsmönster påverkar kemikalieförekomsten i miljön. Bottendöd och svaga fiskbestånd är exempel på problem i havet.

Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen för Frisk Luft, Bara naturlig försurning, Säker strålmiljö, Grundvatten av god kvalitet och Myllrande våtmarker. Halter och utsläpp till luft är i stort sett oförändrade. Försurande utsläpp minskar, men naturen återhämtar sig långsamt. Grundvattnet påverkas negativt av flera verksamheter.

För att nå miljökvalitetsmålen krävs en samhällsomställning som behöver omfatta åtgärder på alla nivåer inklusive internationella åtaganden.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock även regionalt.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömålen

 

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Svavel- och kvävenedfall över Skåne har minskat rejält sedan mitten av 1900-talet då nedfallen var som störst. De tidigare målnivåerna för skånska utsläpp av både svavel och kväve uppnåddes redan före målåret 2010. Nya mål till år 2020 för skånska kväveoxidutsläpp är 11 900 ton per år och för skånska svaveldioxidutsläpp 1 800 ton per år.[1]

Svavelnedfallet minskar och pH ökar i skånska sjöar och vattendrag

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka 2,5 kilogram svavel/hektar år 2020. År 2013 var nedfallet beräknat till 3,2 kilogram svavel/hektar i skånsk skogsmark, det vill säga betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla[2].

Undersökning av nedfall visar på stadigt minskande nedfall av utsläppt svavel och att försurad nederbörd minskar. Svavelhalter och syrakoncentrationer minskar också i okalkade referensvatten.[3], [4]

Biobränsleuttaget i skånsk skogsmark ökar

Sverige har minskat fossilberoendet från 80 procent (1970) till 32 procent (2010). Nästan hälften av landets energi var förnybar 2010.[5] Från 2006 har el från bioenergi ökat med hela 50 procent. År 2010 var 56 procent av all producerad el i Sverige förnybar.

Anmält uttag av grenar och toppar (GROT) i länet från skogsmark har varit relativt stabilt under de senaste 10 åren och 2014 utfördes detta från 4 765 hektar[6]. Idag sker askåterföring i Skåne till endast cirka 300-550 hektar skogsmark per år.

Skånsk skogsmark läcker kväve och aluminium

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka fem kilogram kväve/hektar år 2020[7]. År 2013 var genomsnittligt kvävenedfall i skånsk skogsmark 9,2 kilogram kväve/hektar, det vill säga betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla.

Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund följs nedfall av svavel och kväve i skogsmark och på öppna ytor samt nivåer för svavel, kväve och pH samt oorganiskt aluminium i avrinnande vatten från skogsmark[8]. Totalt finns idag sex sådana skogsytor i Skåne varav två i bokskog och fyra i granskog. Ytterligare två skogsytor, en i Halland (Vallåsen) och en i Blekinge (Ryssberget) används för att tolka effekter i skånsk skogsmark[9].

I dag läcker kväve från flertalet av de åtta skogsmarksytorna detta kväve verkar gödande för sjöar, vattendrag, grund- och kustvatten.

Oorganiskt aluminium påverkar framför allt vattenlevande djur och används därför som en indikator på markvattnets försurningsstatus[10]. Under perioden 2009-2014 låg medelhalten oorganiskt aluminium i de åtta skogsmarksytornas markvatten på eller långt över den föreslagna kritiska gränsen.

Biologin återhämtar sig endast långsamt - även i kalkade vatten går det trögt

Trots minskat nedfall och en bättre vattenkemi så förmår inte ens kalkning, av 65 målvatten inom norra Skånes skogsområden, att alltid resultera i att till exempel fisk, bottendjur och kiselalger återhämtar sig fullt ut[11]. Där biologisk återhämtning sker går denna vanligen mycket långsamt.

År 2014 kalkades 2 405 ton kalk ut i skånska sjöar och vattendrag. Att denna kalkning har positiv effekt råder det inget tvivel om. Biologiskt visar kalkningen emellertid inte alltid den förväntade, positiva effekten.

Analys och bedömning

Länsstyrelsen bedömer att miljökvalitetsmålet inte kommer kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder och det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Detta trots avsevärda förbättringar, som att nedfall av svavel minskat kraftigt. Nedfall av kväve har också minskat men i betydligt mindre omfattning. Den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten kan också ha brutits i några skogsmarksområden.

Skånsk skogsmark och avrinnande skogsmarksvatten är dock fortsatt mycket starkt försurningspåverkade.

En stor andel skånska sjöar större än ett hektar i norra Skåne visar också fortsatt på betydande försurningspåverkan.

Reglera skogsavverkning i försurningskänsliga områden

Ett överskott av kväve i skogsmark leder dels till en ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras. När avverkning sker kan markens kväveläckage förväntas öka ytterligare och kan vid kalavverkning bli mycket stor. Gallringsavverkning inom försurningskänsliga områden är att föredra jämfört med kalhygge.

Inom försurningskänsliga områden, det vill säga där kalkning av sjöar och vattendrag sker, bör enbart uttag avstamved ske. Uttag av grenar och toppar förväntas öka försurningseffekten från cirka 40 procent med bara stamuttag till cirka 70 procent om uttag av också GROT sker. Att öka mängden biobränslen relativt mängden fossila motverkar målet bara naturligt sura sjöar och vattendrag.

Inom försurningskänsliga områden bör kompensation ske med askåterföring. Det finns idag en klar brist på tillgång av ren träaska och i stort sett ingen aska återförs till försurningskänsliga områden i norra Skåne.

Verktyg, för att kunna reglera skogsavverkningen inom och/eller askåterföring till försurningskänsliga områden, behöver tas fram. Skogsstyrelsen kan idag inte rikta direkta krav rktade mot vare sig uttag av GROT eller för återföring av aska till en viss, utpekad skogsmark.

Fortsätt kalka försurade vatten

Sjöar och vattendrag kommer att förbli försurningspåverkade över lång tid. I dag förväntas drygt 35 procent av sjöarna, alla i norra Skåne, vara negativt försurningspåverkade av människan.

Kalkning är en fortsatt viktigt och utpekad åtgärd inom ”Skånska åtgärder för miljömålen 2012-2016”, vad gäller att uppnå god status med avseende på försurning i sjöar och vattendrag

Återhämtning kan delvis ske även utan kalkning, men denna återhämtning är främst vattenkemisk och sker långsamt. I kraftigt försurningspåverkade referensvatten har arter helt försvunnit och dessa ekosystem återhämtar sig inte alltid, inte ens på lång sikt.

Prioriteringar i länet

  • Det är viktigt att minimera de försurande effekterna av biomasseuttag från skog i försurningskänsliga områden.
  • Likaså är det viktigt att återföra aska efter avverkningar i försurningskänslig skogsmark till dessa känsliga områden samt att öka tillgången på ren träaska.
  • Det är också viktigt att en minska kväveutsläpp från all trafikverksamhet och att minska svavelutsläpp från kustfartyg i allmänhet och från färjefartyg i synnerhet.
  • För sjöar och vattendrag är det viktigt att pressa ner oorganiskt aluminium till nivåer som ekosystement klarar.

Referenser

Pil uppåt smiley saknas Bara naturlig försurning i Skåne

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

Preciseringar av Bara naturlig försurning