Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Skåne läns miljömål?

Av de 12 miljökvalitetsmål som bedömts på regional nivå kommer inget att nås i Skåne till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel och åtgärder. Målen för klimatpåverkan, ozonskiktet och strålmiljön bedöms enbart på nationell nivå. Målet för Storslagen fjällmiljö gäller inte i Skåne.

Mycket bra miljöarbete pågår i Skåne. Det finns ett stort engagemang hos offentliga verksamheter, näringsliv och enskilda individer för att minska samhällets påverkan på miljön och hitta lösningar som är långsiktigt hållbara. Trots detta bedömer Länsstyrelsen att vi inte kommer att nå miljökvalitetsmålen till år 2020.

Miljöbelastningen är stor då länet är tätbefolkat med hög befolkningstillväxt, stort exploateringstryck, omfattande vägburna transporter och stor arbetspendling. Skåne har också ett omfattande jordbruk. Hushållning med mark och vatten är en viktig fråga i länet och markanvändningskonflikter mellan exploatering och bevarande av natur- och kulturvärden är påtagliga.

Den biologiska mångfalden är hotad eftersom livsmiljöer försvinner, kvaliteterna försämras och arter får det svårare att överleva. Minskad biologisk mångfald tillsammans med klimatförändringar och fler främmande arter påverkar naturens möjligheter att leverera de ekosystemtjänster som vi är beroende av, vilket får konsekvenser för hälsa, livskvalitet och ekonomi. Det krävs ett nytt arbetssätt med fokus på hela landskapet och de strukturer som binder samman olika livsmiljöer för den biologiska mångfalden. Ska förlusten av biologisk mångfald hejdas måste alla verksamheter som påverkar denna trend ta ansvar.

Övergödningen är ett av de största miljöproblemen i skånska vatten, vilket kan förklaras med stor andel jordbruksmark och näringstillförsel från reningsverk, enskilda avlopp och industrier.

Användningen av kemikalier i samhället är omfattande och kunskapsluckorna är stora. Åtgärder såsom internationella överenskommelser, lokala och regionala beslut om inköp av ekologisk mat, informationsinsatser om miljögifter i varor är steg i rätt riktning. Men med en ständigt ökande konsumtion ökar användningen av kemikalier och därmed belastningen på miljö och hälsa.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Ingen tydlig utvecklingsriktning

Resultat

Svavel- och kvävenedfall över Skåne har minskat rejält sedan mitten av 1900-talet då nedfallen var som störst. Under 2012 uppgick utsläppen av svaveldioxid i Skåne till 1 516 ton och kväveoxider till 13 639 ton. Enligt FN:s luftvårdskonvention ska de årliga utsläppen av svaveldioxid och kväveoxid i Skåne inte överskrida 1 800 ton respektive 12 560 ton senast år 2020[1].

Påverkan genom atmosfäriskt nedfall

Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund följs nedfall av svavel och kväve i skogsmark och på öppna ytor samt nivåer för svavel, kväve och pH samt oorganiskt aluminium i avrinnande vatten från skogsmark[2]. Totalt finns idag sex sådana skogsytor i Skåne, varav två i bokskog och fyra i granskog. Ytterligare två skogsytor, en i Halland (Vallåsen) och en i Blekinge (Ryssberget), används för att tolka effekter i skånsk skogsmark[3].

Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på 2,5 kilogram svavel/hektar respektive 6,9 kilogram kväve/hektar år 2020. År 2010 var nedfallet beräknat till 5,9 kilogram svavel/hektar i skånsk skogsmark respektive 14,6 kilogram kväve/hektar, det vill säga betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla[4].

I dag läcker kväve från flertalet av de åtta skogsmarksytorna. Detta är allvarligt eftersom det verkar gödande i sjöar, vattendrag, grund- och kustvatten.

Undersökningar vid Vavihill på Söderåsen[5] visar att svavelnedfall orsakat av människan minskar sedan 1983 och att pH i nederbörd ökar efterhand. Analyser inom miljöövervakningen[6] visar att svavelhalter och syrakoncentrationer även minskar (pH ökar) i okalkade referensvatten.

Påverkan genom skogsbruk

Tack vare ett målmedvetet arbete med tydliga styrmedel, har Sverige lyckats pressa tillbaka beroendet av fossila bränslen från 80 procent (1970) till 32 procent (2010). Sedan 2006 har el från bioenergi ökat med hela 50 procent[7].

Beräknad försurningseffekt för skånsk skogsmark förväntas öka från cirka 40 procent med bara stamuttag till cirka 70 procent om också uttag av grenar och toppar (GROT) sker. Inom försurningskänsliga skogsområden bör därför enbart stamvedsuttag ske.

Försurad mark

Oorganiskt aluminium är giftigt för framför allt vattenlevande djur som fiskar och används därför som en indikator på markvattnets försurningsstatus[8]. Under perioden 2008-2013 låg halten oorganiskt aluminium på 0,5-3,9 milligram per liter (medelvärden) i de åtta skogsmarksytornas markvatten, det vill säga på eller långt över den föreslagna kritiska gränsen på 0,4 milligram per liter.

Försurade sjöar och vattendrag

Under 2013 spreds 1 133 ton kalk i 67 skånska sjöar och vattendrag inom norra Skånes skogsområden. Att denna kalkning har effekt råder det inget tvivel om. Under 2013 lyckades kalkningens vattenkemiska mål att uppnås för 80 procent av vattendragens längd och för 96 procent av antalet sjöar. Trots det förmår inte ens kalkning alltid att resultera i att fisk, bottendjur och kiselalger återhämtar sig fullt ut[9]. Där biologisk återhämtning sker går denna vanligen mycket långsamt.

Analys och bedömning

Med dagens målformulering bedömer Länsstyrelsen att miljökvalitetsmålet inte kommer att nås till år 2020, och det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Inom vissa områden ses avsevärda förbättringar, som att nedfall av svavel minskat kraftigt. Nedfall av kväve har också minskat men i betydligt mindre omfattning. Den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten kan också ha brutits i några skogsmarksområden.

Skånsk skogsmark och avrinnande skogsmarksvatten är fortsatt mycket starkt försurningspåverkade, och en stor andel skånska sjöar större än ett hektar i norra Skåne visar fortsatt betydande försurningspåverkan.

Reglera skogsavverkning i försurningskänsliga områden

Ett överskott av kväve i skogsmark leder dels till en ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras (nitrifieras), dels till en näringsberikning av först sött och sedan salt ytvatten. Skånsk skogsmark med växande skog läcker allt oftare kväve. När avverkning sker kan markens kväveläckage förväntas öka ytterligare och kan vid kalavverkning bli mycket stor. En gallringsavverkning inom försurningskänsliga områden är att föredra relativt kalhygge.

Att reglera uttaget av vedbiomassa inom försurningskänsliga områden är en utpekad skånsk åtgärd inom Skånska åtgärder för miljömålen 2012-2016 som motverkar målet att öka uttaget av biobränslen för att kunna minska beroendet av fossila bränslen.

Baskatjonförluster med stamuttag bör framför allt inom försurningskänsliga områden kompenseras genom till exempel askåterföring. Även detta är en utpekad skånsk miljömålsåtgärdåtgärd. Askåterföring sker i Skåne, men endast en liten del går till försurningskänsliga områden.

Verktyg för att kunna reglera skogsavverkningen inom och askåterföring till försurningskänsliga områden behöver tas fram.

Fortsätt kalka försurade vatten

Trots klara vattenkemiska förbättringar i Skånes sjöar och vattendrag, som resultat av minskande svavelnedfall, tyder mycket på att vattnen kommer att förbli försurningspåverkade över lång tid. I dag förväntas drygt 35 procent av sjöarna, alla i norra Skåne, vara negativt försurningspåverkade av människan.

Medicinering, i form av kalkning av sjöar och vattendrag, är en fortsatt mycket viktig åtgärd för att försöka rädda försurningsdrabbade ekosystem och  är även en utpekad åtgärd inom Skånska åtgärder för miljömålen 2012-2016.

Återhämtning kan delvis ske även utan kalkning, men denna återhämtning är främst vattenkemisk och sker långsamt. I kraftigt försurningspåverkade referensvatten har arter helt försvunnit, och dessa ekosystem återhämtar sig inte alltid, inte ens på lång sikt.

Prioriteringar i länet

Det är viktigt att minimera de försurande effekterna av biomasseuttag från skog i försurningskänsliga områden. Likaså att återföra aska efter avverkningar i försurningskänslig skogsmark i dessa känsliga områden. Vidare att minska kväveutsläpp från all trafikverksamhet och att minska svavelutsläpp från kustfartyg i allmänhet och från färjefartyg i synnerhet.

Referenser

Pil uppåt smiley saknas Bara naturlig försurning i Skåne

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

Preciseringar av Bara naturlig försurning

Indikatorer som följer upp målet