Hav i balans samt levande kust och skärgård. Bild: Tobias Flygar.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Når vi Skåne läns miljömål?

Av de 12 miljökvalitetsmål som bedömts på regional nivå kommer inget att nås i Skåne till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel och åtgärder. Målen för klimatpåverkan, ozonskiktet och strålmiljön bedöms enbart på nationell nivå. Målet för Storslagen fjällmiljö gäller inte i Skåne.

Mycket bra miljöarbete pågår i Skåne. Det finns ett stort engagemang hos offentliga verksamheter, näringsliv och enskilda individer för att minska samhällets påverkan på miljön och hitta lösningar som är långsiktigt hållbara. Trots detta bedömer Länsstyrelsen att vi inte kommer att nå miljökvalitetsmålen till år 2020.

Miljöbelastningen är stor då länet är tätbefolkat med hög befolkningstillväxt, stort exploateringstryck, omfattande vägburna transporter och stor arbetspendling. Skåne har också ett omfattande jordbruk. Hushållning med mark och vatten är en viktig fråga i länet och markanvändningskonflikter mellan exploatering och bevarande av natur- och kulturvärden är påtagliga.

Den biologiska mångfalden är hotad eftersom livsmiljöer försvinner, kvaliteterna försämras och arter får det svårare att överleva. Minskad biologisk mångfald tillsammans med klimatförändringar och fler främmande arter påverkar naturens möjligheter att leverera de ekosystemtjänster som vi är beroende av, vilket får konsekvenser för hälsa, livskvalitet och ekonomi. Det krävs ett nytt arbetssätt med fokus på hela landskapet och de strukturer som binder samman olika livsmiljöer för den biologiska mångfalden. Ska förlusten av biologisk mångfald hejdas måste alla verksamheter som påverkar denna trend ta ansvar.

Övergödningen är ett av de största miljöproblemen i skånska vatten, vilket kan förklaras med stor andel jordbruksmark och näringstillförsel från reningsverk, enskilda avlopp och industrier.

Användningen av kemikalier i samhället är omfattande och kunskapsluckorna är stora. Åtgärder såsom internationella överenskommelser, lokala och regionala beslut om inköp av ekologisk mat, informationsinsatser om miljögifter i varor är steg i rätt riktning. Men med en ständigt ökande konsumtion ökar användningen av kemikalier och därmed belastningen på miljö och hälsa.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Det är inte möjligt att nå målet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Oklar utveckling

Resultat

Östersjöns allmänt känsliga tillstånd tycks vara förstärkt i inre Hanöbukten där miljöproblemen kvarstår, fisket inte har återhämtat sig och sårskadad fisk fångas med jämna mellanrum. Nya uppdrag till Havs och Vattenmyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstaltska ge mer kunskap om fiskhälsan i Hanöbukten. Övergödning är fortfarande ett stort problem i Skåne. Höga näringshalter är vanligaste orsaken till att kustvattnen inte har god ekologisk status.

Nedslag i miljöarbetet visar positiva exempel, 2013 infördes nätfiskeförbud i grunda kustvatten och 2014 inleddes försök att rena avloppsvatten från läkemedelsrester i Torekov. Arbete med miljöanpassning av vattenkraftverk pågår, vilket kommer att gynna vandrande fisk. Några marina arter, till exempel gråsäl, knubbsäl och havsörn, har positiva trender, men för andra går det sämre, som ejder och ål. Stora värden finns kvar i Skånes hav, men en historisk jämförelse visar att fiskbestånden ligger långt ifrån sin potential. För ökad produktion måste miljöpåverkan minska och fiskeförvaltningen förbättras. Marina djur och miljöer påverkas i stor utsträckning av fiske som i vissa former är intensivt, förstör livsmiljöer och ger oönskade bifångster. En utredning från Havsmiljöinstitutet visar att Öresunds trålfria bottnar är omkring 100 gånger mer produktiva än de trålade bottnarna i Kattegatt.

Grunda bottnar är viktiga för havets mångfald och produktion. Dessa hotas framför allt av utfyllnader och andra former av fysisk störning av bottnen. Trots att det inte finns någon tydlig trend för det strandnära byggandet i Skåne är exploateringstrycket högt på den skånska kusten. Många människor och intressen samsas om populära kustområden som även påverkas av stigande havsnivåer.

Ålen är en skånsk symbol men också en akut hotad art med svag rekrytering. Skånskt ålfiske bidrar till att Sverige är ett av de EU-länder som har störst ålfångster. Internationella havsfiskerådet ICES har länge rekommenderat totalt fiskestopp för att ålbeståndet ska få chans att återhämta sig.

Det är främst för kommersiella fiskarter det finns bra underlag för att bedöma beståndens status. Bedömningar av andra arter är beroende av miljöövervakningsdata eller riktade inventeringar. Sådana data finns till exempel för  tumlare och vissa sjöfåglar men saknas för de flesta arter. Flera främmande marina arter har påträffats i Skåne de senaste åren, men bestånden och deras påverkan är extremt svåra att överblicka. Bättre kunskap och beredskapsstrategier behövs för främmande arter. Det är extremt viktigt att FN:s konvention om barlastvatten[1], där rening krävs innan utsläpp, så snart som möjligt tas i bruk.

Fler och större marina områden behöver skyddas utifrån såväl art- som habitatperspektiv. Samtidigt är kunskapen om natur- och kulturvärden i havet generellt låg och behöver öka för att peka ut de mest skyddsvärda och hotade miljöerna. Sandsugning sker på flera ställen i danska delen av Öresund. Det har stor negativ påverkan på den lokala bottenmiljön, och större ekologiska och geologiska effekter är dåligt utredda. I Sverige och Skåne sker uttag enbart på en plats på sydkusten. Diskussioner har inletts mellan svenska och danska myndigheter för att öka kunskapen om miljöpåverkan från sandtäkter i havet.

Analys och bedömning

Tidigare bedömning kvarstår. Målet är inte möjligt att nå till 2020 med i befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder.

Det saknas tillräckliga underlag för att bedöma utvecklingen i miljön och det är inte möjligt att ange utvecklingsriktning. Stora insatser krävs på land och i vatten för att Skånes kustvattenförekomster ska nå god status.

Brist på kunskap är ett stort hot. Miljöövervakning och recipientkontroll räcker inte för att visa trender och förklara miljöproblem (Hanöbukten är ett tydligt exempel på detta), och stora bottenområden har knappt inventerats eller provtas sällan. Det saknas även uppföljning av giftiga ämnen för att göra en bra bedömning av kemisk status i kustvatten. Många okända faktorer kan på olika sätt bidra till Östersjöns känsliga tillstånd och osäkerhet kring havsmiljön. Tiaminbrist, påverkan från läkemedelsrester, cocktaileffekter, okända gifter, mikroskräp, främmande arter, ekologiska effekter av brunifiering och ändrad mineraltransport är några av osäkerhetsfaktorerna för den marina miljön i dag.

Det finns exempel på nya kunskapshöjande insatser, bland annat fiskräknaren i Nybroån och en stor botteninventering utanför nordvästra Skåne. På längre sikt finns förhoppningar om utökad recipientkontroll där fler verksamheter bidrar till kunskap om påverkan på vattenmiljön.

Samtidigt som ny kunskap är viktig måste de åtgärder vi vet har positiva effekter användas i mycket större utsträckning än idag. För att på lång sikt skydda arter och habitat samt främja ekosystemtjänster, måste belastningen från land och habitatförstörelsen i havet minska. Betydligt större ytor av viktiga områden måste skyddas, och större krav måste ställas på selektivt och hållbart fiske. 80 års erfarenhet i Öresund visar att trålförbud är en långsiktig investering för en rikare och mer produktiv havsmiljö. Det är svårt att se hur miljökvalitetsmålet kan uppnås samtidigt som bottenmiljöer förstörs genom trålning och då fiske bedrivs riktat mot hotade arter.

Viktiga grunda havsmiljöer övervakas sällan och saknar ofta skydd mot exploatering. Nya utfyllnader i havet vore mycket negativt för måluppfyllelsen. När det gäller djupa bottnar är andelen som är skyddade ännu mindre. Ett väl tilltaget nätverk av skyddade områden som tar hänsyn till habitat, arter och spridningsaspekter behövs längs Sveriges kuster. Ett pilotprojekt (SofamoV) startade under 2014, med mål att ta fram en strategi för skyddade områden längs svenska västkusten. Strategin ska ta stor hänsyn till just konnektivitet, det vill säga hur olika havsområden påverkar och är beroende av varandra, till exempel genom larvspridning. Havsplanering är en stor uppgift för kommuner och myndigheter, och det är extremt viktigt att planeringen tar hänsyn till havets värden.

Friluftsliv är en viktig ekosystemtjänst. Planer baserade på bra kunskapsunderlag och med social och miljömässig hållbarhet som mål är viktigt för att balansera mellan tillgänglighet, exploatering och bevarande av natur- och kulturmiljöer.

Referenser

Pil uppåt smiley saknas Hav i balans samt levande kust och skärgård i Skåne

Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Preciseringar av Hav i balans samt levande kust och skärgård

Indikatorer som följer upp målet