Till år 2020 bedöms ett miljökvalitetsmål vara nära att nås. Elva bedöms inte vara möjliga att nå. Miljökvalitetsmålen för klimat, ozonskiktet och strålmiljö bedöms enbart på nationell nivå. Tyvärr bedöms inget miljökvalitetsmål att kunna uppnås i Blekinge till 2020.
Miljökvalitetsmålet för våtmarker bedöms vara nära att nås. För att målet ska nås krävs det ökade resurser samt bättre uppföljning av bevarandestatus och eventuella exploateringar.
Miljökvalitetsmålen för luft, försurning, giftfri miljö, övergödning, sjöar och vattendrag, grundvatten, hav, kust och skärgård, skog, odlingslandskap, bebyggd miljö samt växt- och djurliv bedöms inte vara möjliga att nå till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. För flera av miljökvalitetsmålen är bilden splittrad. En del preciseringar har en positiv utveckling, medan andra har en sämre eller till och med negativ utveckling. För att nå miljökvalitetsmålen krävs det en kombination av skärpt lagstiftning, beslut om tillräckligt långtgående åtgärder, kunskapsuppbyggnad, resurser samt en förändrad attityd kring livsstil, konsumtion och tillväxt. Alla miljökvalitetsmål är mer eller mindre beroende av om andra miljökvalitetsmål nås.
I Blekinge har vi ett särskilt ansvar för den unika lövskogskusten och den relativt oexploaterade skärgården. Eftersom stora delar av länet tidigare har varit militärt skyddsområde, finns en sällsynt möjlighet till bevarande och varsam utveckling. En annan utmaning i Blekinge är obalansen mellan den tätbefolkade kusten och den glesbebyggda landsbygden. Det moderna jord- och skogbruket slår ut småskaligheten, vilket resulterar i igenväxta hagmarker och likåldrig skog som påverkar den biologiska mångfalden negativt. Det finns både fördelar och nackdelar med att vara ett litet län och det är viktigt att vi i miljöarbetet hittar de arbetsformer, nätverk och åtgärder som ger bäst effekt.
Sammanfattningsvis visar bedömningen att även om tillståndet i miljön förbättrats i många avseenden är takten för långsam för att vi ska nå målen inom utsatt tid. Vi måste fokusera på arbetet med åtgärder och stärka samverkan för att komma framåt. Det krävs modiga politiska beslut för att möjliggöra en hållbar framtid, den framtid som vi är skyldiga våra barn!
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Bara naturlig försurning
Blekinge ligger i en region med kraftig försurning. Försurningen drabbar skogsmark, sjöar, vattendrag och grundvatten, samt ger korrosionsskador på exempelvis hällristningar. Försurningen orsakas främst av atmosfäriskt nedfall av svavel- och kväveföreningar.
Resultat
Försurningsbelastningen i skog och mark
Utsläppen av svavel i länet har minskat med 82 procent sedan 1990. För närvarande uppgår det årliga nedfallet till 2-3,5 kg svavel/ha och överskrider därmed inte den kri-tiska belastningen på 3,5 kg/ha/år (Luftvårdsförbundet). För Blekinges del är sjöfarten den största utsläppskällan.
Blekinge luftvårdsförbunds senaste pH- mätningar visar att försurningssituationen för-bättrats något sedan slutet av 1990-talet men markvattnet bedöms fortfarande ligga i spannet försurat – kraftigt försurat. Dessutom är koncentrationerna av oorganiskt aluminium fortsatt hög (Krondroppsnätet).
Nedfallet av kväve har inte minskat i samma takt som svavel under den senaste 20-årsperioden trots att utsläppsnivåerna minskats. Utsläppen från industrier, fordon och sjöfart gör att kvävenedfallet till skogen i Blekinge ligger över den kritiska belastningen (5-10 kg/ha/år) och uppgår nu till cirka 9-12 kg/ha årligen (Kvävedeposition i Sverige).
Kvävenedfallet leder till en upplagring i skogsmarken, vilket kan medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar ännu inte på något begynnande läckage av nitrat från ostörd skogsmark i Blekinge, dock finns ytor strax utanför Blekinge med förhöjda halter kväve i markvattnet (Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge).
Skogbrukets bidrag till försurningen ökar
Cirka häften av länets skogsmark är kraftigt försurad. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat, har skogsbrukets bidrag till för-surningen ökat. I Blekinge län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 procent beroende på om enbart stam eller även grenar, toppar (GROT) och stubbar tas ut (Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge).
Försurningsstatus för sjöar och vattendrag De senaste skattningarna enligt MAGIC-modellen visar att 12 procent av länets okalkade sjöar är försurade på grund av mänskliga aktivi-ter. Ytterligare cirka 48 procent av länets sjöar skulle varit försurade om de inte hade kalkats.
Blekinge läns nio referenssjöar uppvisar alla en viss återhämtning under 1990-talet. Denna positiva trend i återhämtningen tycks sedan avstannat åtminstone beträffande pH-värdena. Däremot verkar motståndskraften mot försurning ha ökat något på senare år i ett par av sjöarna (SLU, Trendsjöar)
Vattendragen i länet visar inga tydliga tecken på återhämtning. Alla större vattendrag åtgärdas genom kalkningsverksamhet och de mindre okalkade bäckarna är oftast mycket sura (SLU, målvattendragsomdrev).
Biologisk mångfald Försurningen bidrar till att känsliga arter försvinner och fiskars reproduktionsförmåga försämras. Dessutom frigörs oorganiskt aluminium som är direkt skadligt för växter och djur. En av länets nationella referenssjöar där fisk och kräftor tidigare slagits ut av för-surningen, har fortfarande inte återkoloniserats trots att vattenkemin förbättrats något. Bottenfaunaundersökningar i ett referensvattendrag visar ingen tendens till förbättring beträffande försurningskänsliga arter och antal under den senaste 25-årsperioden (Bottenfauna i Blekinge län 2012).
Analys och bedömning
Blekinge har i ett historiskt perspektiv utsatts för ett betydande nedfall av luftföroreningar. Trots att utsläppen av försurande ämnen minskat sedan 1990 är luftföroreningsbelastningen, i form av svavel- och kvävenedfall, i Blekinge län bland de högsta i Sverige. Den största delen av det sura nedfallet, cirka 90 procent av svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen och cirka 70 procent av ammoniakutsläppen, kommer från källor i andra länder och från internationell sjöfart. Den kritiska belastningen för kvävenedfall har överskridits under lång tid i Blekinge län.
Blekinge är ett kustlän och utsläppen från internationell sjöfart är den största enskilda källan till försurande nedfall. Sjöfarten bidrar med 23 procent av nedfallet av kväveoxider, och med 18 procent av nedfallet av svaveldioxid. För att minska utsläppen av försurande ämnen behövs strängare krav på den internationella sjöfarten. Att införa rening av NOx från fartyg är ett kostnadseffektivt sätt att minska utsläppen. Man kan också tänka sig ett kväveoxidavgiftssystem för sjöfarten (Miljömålsportalen)
Hälften av Blekinges skogsmark är kraftigt försurad. Dagens skogsbruk påverkar försurningssituationen i länet negativt och att denna påverkan kommer att öka avsevärt om uttaget av biomassa från skogen ökar, till exempel i form av uttag av GROT (grenar och toppar) och stubbar. Det är därför extra viktigt att näringsbortfallet kompenseras med askåterföring.
Cirka 60 procent av länets sjöar är försurade. Tack vare kalkningen upprätthålls en bra vattenkvalitet i länets målsjöar och målvattendrag. Även om en viss återhämtning sker går denna process mycket långsamt på grund av länets geologi med tunna jordlager och svårvittrad berggrund. Blekinges geografiska läge, nära Europeiska utsläppkällor, gör läget ännu svårare. Kalkning av länets sjöar och vattendrag kommer att vara nödvändigt under lång tid framöver för att upprätthålla den biologiska mångfalden som i sin tur är en förutsättning för att klara miljökvalitetsmålen ” Levande sjöar och vattendrag” och ”Ett rikt växt- och djurliv”.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att minskad försurningspåverkan från skogsbruket och minskade kväveoxidutsläpp är avgörande för att nå miljökvalitetsmålet. Det kan exempelvis ske genom skärpta krav i internationella miljöregelverk (till exempel via Göteborgsprotokollet), EU:s regelverk (till exempel takdirektivet) samt strängare krav på den internationella sjöfarten (exempelvis via IMO) och genom införandet av ett NECA (NOx Emission Control Area) i farvatten i Sveriges närhet. Det kan också ske genom starkare nationella styrmedel.
Bara naturlig försurning i Blekinge Län
Indikatorer som följer upp målet