Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Stockholms läns miljömål?

Länets största utmaning i miljömålsarbetet är att nå miljömålen samtidigt som befolkningen växer och behovet av bostäder och infrastruktur ökar. Viktiga åtgärdsområden är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Endast miljömålet Bara naturlig försurning bedöms kunna nås i tid.

Länets snabba befolkningstillväxt leder till ökad trafik, ökade avloppsvolymer och en stor efterfrågan på mark för bland annat bostadsbyggande. När miljömålsuppföljningen sätts i relation till tillväxten utmärker sig några stora områden som särskilt viktiga att arbeta med för att kunna nå miljökvalitetsmålen i länet. Dessa är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Åtgärder behöver göras inom samhällsplanering, rådgivning, tillsyn med mera.

För att kunna nå miljökvalitetsmålen krävs fler styrmedel och att takten i åtgärdsarbetet ökar; både internationellt, i landet och i länet. I länet är just nu sex mål prioriterade i åtgärdsarbetet inom ramen för den Regionala miljömålsdialogen; Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Ett rikt växt- och djurliv samt God bebyggd miljö som en övergripande vision.

Endast ett mål, Bara naturlig försurning, bedöms kunna nås till år 2020 enligt de data som finns tillgängliga. Övriga miljökvalitetsmål bedöms inte möjliga att nå till år 2020 med i dag beslutade eller planerade åtgärder.

Bedömningarna som gjorts i länet överensstämmer med dem som gjorts på nationell nivå för alla mål utom för Bara naturlig försurning, där läget i länet är mer positivt än på nationell nivå.

 

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Resultat från vattenkemiska mätningar under 2007-2012 indikerar att andelen försurade sjöar i länet är mindre än två procent. pH-värdet har ökat i känsliga sjöar och vattendrag och den framtida utvecklingen bedöms som positiv. Det förbättrade försurningstillståndet har gjort att kalkningen av sjöar och vattendrag helt har upphört i länet sedan ett par år tillbaka.

Länets produktiva skogsmark har i viss mån återhämtat sig från försurning och den kritiska belastningen av försurande ämnen underskrids. Det tar dock lång tid innan markens buffringskapacitet helt återhämtar sig. pH-värdet i skogsmarkens markvatten är högt, men har inte förändrat sig nämnvärt de senaste åren. Däremot är halterna av oorganiskt aluminium i markvattnet så höga att det finns risk för betydande skador på ekosystemet. Löst toxiskt oorganiskt aluminium frigörs från jordarna när marken försuras.

Nedfallet av svavel har minskat kraftigt i länet sedan 1980-talet. För kvävenedfallet är det svårare att påvisa tydliga trender, men det bedöms vara på en för hög nivå. En hög belastning av kväve kan leda till förändringar hos vegetationen och till att övergödningen och försurningen ökar. Markvatten-mätningar visar på återhämtning av skogsmarkens surhetstillstånd. Inget tyder ännu på läckage av nitrat från skogsmarken i Stockholms län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och att biomassauttaget ur skogen växt så har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat.

Analys och bedömning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Bedömningen överensstämmer med tidigare års bedömningar. Målet har en mer positiv utveckling i länet jämfört med andra regioner i Götaland och Svealand. Utvecklingen för målet som helhet bedöms som svagt positiv. Minskad deposition av kväve, och eventuellt även av svavel, är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden. Skogsbrukets försurningspåverkan bör inte öka.

Att en så liten andel av länets sjöar är försurningsskadade beror delvis på att nederbörden i östra Svealand är relativt liten och att marken mestadels har god förmåga att motstå nedfall av försurande ämnen.

En minskad deposition av kväve är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden för länets skogsmark. Eventuellt bör även depositionen av svavel fortsätta att minska. Analyser för perioden 1996-2013 tyder dock på att det skett en återhämtning i bland annat Stockholms län. Ytterligare en indikation på minskad kvävebelastning är att halterna av nitrat minskat i sjöar och vattendrag. Skogsbrukets bidrag till försurningen bör inte öka. Skogsbruket beräknas i dag stå för mellan 50–70 procent av försurningen i länet. Tillståndet i improduktiv skogsmark (impediment) är okänd och behöver utredas.

Underlag

  • Fölster, J., Hallstan och Johnson, R.K. 2014. Utvärdering av de nationella miljöövervakningsprogrammen av sjöar. SLU. Rapport 2014:3.
  • Naturvårdsverket. 2015. Mål i sikte – Analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering.  Naturvårdsverket.
  • Hagström, J. och Pansar, J. 2014. Trender för vattenkvaliteten i länets sjöar. 2014. Länsstyrelsen i Stockholms län. Fakta 2014:20
  • Pansar, J. och Hagström, J. 2014. Trender för vattenkvaliteten i länets vattendrag 1998-2012. 2014. Länsstyrelsen i Stockholms län. Fakta 2014:21Pansar, J. 2012. Försurningsläget i Stockholms läns sjöar. Plan för åtgärder 2011-2015. Länsstyrelsen i Stockholms län. Rapport 2112:8.
  • Svenska Miljöinstitutet (IVL). Övervakning av luftföroreningar i Stockholms län– Mätningar och modellering. 2010. Svenska Miljöinstitutet (IVL). Rapport B1909

Pil uppåt smiley saknas Bara naturlig försurning i Stockholms län

Beskrivning saknas
Uppföljningstext saknas