Endast miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning bedöms kunna nås till år 2020. Övriga miljökvalitetsmål bedöms inte möjliga att nå till år 2020 med i dag beslutade eller planerade åtgärder. Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö bedöms enbart på nationell nivå.
Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning är redan uppnått i länet enligt de data som finns tillgängliga. De övriga 11 miljökvalitetsmålen som har bedömts för Stockholms län bedöms inte möjliga att nå till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö ska endast bedömas på nationell nivå.
Bedömningarna som gjorts i länet överensstämmer med dem som gjorts på nationell nivå för alla mål utom för Bara naturlig försurning, där läget i länet är mer positivt än på nationell nivå.
För att kunna nå miljökvalitetsmålen krävs generellt fler styrmedel och att takten i åtgärdsarbetet ökar; både internationellt, i landet och i länet. I länet är just nu fem miljökvalitetsmål prioriterade i åtgärdsarbetet; Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Ingen övergödning, Ett rikt växt- och djurliv samt God bebyggd miljö som en övergripande vision.
Länets befolkning växer snabbt, vilket är en utmaning på många sätt, till exempel leder det till ökad trafik, ökade avloppsvolymer och en stor efterfrågan på mark. Exempel på åtgärder för att nå miljökvalitetsmålen är hållbar samhällsplanering och ett hållbart nyttjande av våra resurser, rådgivning för ökad miljöhänsyn och utökad tillsyn.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Bara naturlig försurning
Målet är nått för sjöar, vattendrag och skogsmark. Nedfallet av försurande ämnen behöver dock fortsätta att minska för skogsmarkens återhämtning.
Resultat
Mätningar visar att högst två procent av länets sjöar är försurade år 2012. pH i känsliga sjöar och vattendrag har ökat och den framtida utvecklingen bedöms som positiv. Det förbättrade försurningstillståndet har inneburit att kalkningen av sjöar och vattendrag helt har upphört i länet sedan ett par år tillbaka.
Länets produktiva skogsmark har i viss utsträckning återhämtat sig från försurning och den kritiska belastningen av försurande ämnen underskrids. Det tar dock lång tid innan markens buffringskapacitet helt återhämtar sig. pH i skogsmarkens markvatten är högt, men har inte förändrat sig nämnvärt under de senaste åren. Halterna av oorganiskt aluminium i markvattnet är dessutom så högt att det finns risk för betydande skador på ekosystemet.
Nedfallet av svavel har minskat kraftigt över länet sedan 1980-talet. För kvävenedfallet är det svårare att påvisa tydliga trender. Nedfallet av kväve över länet bedöms vara på en för hög nivå. En hög kvävebelastning kan leda till förändringar hos växtligheten samt ökad övergödning och försurning. Markvattenmätningarna visar ännu inte på något generellt begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Stockholms län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat.
Analys och bedömning
Målet nås med idag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Bedömningen i år innebär ingen förändring jämfört med tidigare bedömningar. Utvecklingen bedöms som svagt positiv. Minskad deposition av kväve och eventuellt även av svavel är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden. Skogsbrukets försurningspåverkan bör inte öka.
Att så liten andel av länets sjöar är försurningsskadade beror delvis på att nederbörden i östra Svealand är relativt liten och att marken mestadels har god förmåga att motstå nedfall av försurande ämnen.
Framförallt minskad deposition av kväve är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden för länets skogsmark. Eventuellt bör även depositionen av svavel fortsätta att minska. Skogsbrukets försurningspåverkan bör inte öka. I Stockholms län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 50 och 70 procent. Tillståndet i improduktiv skogsmark (impediment) är okänd och behöver utredas.