Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Stockholms läns miljömål?

Länets största utmaning i miljömålsarbetet är att nå miljömålen samtidigt som befolkningen växer och behovet av bostäder och infrastruktur ökar. Viktiga åtgärdsområden är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Endast miljömålet Bara naturlig försurning bedöms kunna nås i tid.

Länets snabba befolkningstillväxt leder bland annat till ökad trafik, ökade avloppsvolymer och en stor efterfrågan på mark för bland annat bostadsbyggande och infrastruktur. När miljömålsuppföljningen sätts i relation till länets snabba tillväxt utmärker sig några stora områden som vi behöver arbeta särskilt med för att kunna nå miljömålen. Infrastrukturen för transporter, avlopp, energi, vatten och livsmedel behöver vara effektiv och resurssnål och med kopplingar dem emellan för att utnyttja resurserna maximalt. Vi behöver vara aktsamma om vår mark och vårt vatten och utveckla dess ekosystemtjänster. Konsumtionen behöver minska och den kvarvarande bli cirkulär och hållbar. En stark hållbar tillväxt är ett viktigt verktyg för att nå miljömålen.

Eftersom det är mycket viktigt att hantera miljön och samhällsbyggandet samtidigt och i bred samverkan har en regional Miljö- och samhällsbyggnadsdialog bildats. Sex mål är prioriterade i åtgärdsarbetet inom ramen för dialogen; Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Ett rikt växt- och djurliv samt God bebyggd miljö. Strategier för hur vi ska nå dessa mål har tagits fram.

För att kunna nå miljökvalitetsmålen krävs fler styrmedel och att takten i åtgärdsarbetet ökar; både internationellt, i landet och i länet. Endast ett mål, Bara naturlig försurning, bedöms kunna nås till år 2020 enligt de data som finns tillgängliga. Övriga miljökvalitetsmål bedöms inte möjliga att nå till år 2020 med i dag beslutade eller planerade åtgärder.

Bedömningarna som gjorts i länet överensstämmer med dem som gjorts på nationell nivå för alla mål utom för Bara naturlig försurning, där läget i länet är mer positivt än på nationell nivå.

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Tidigare regionala uppföljningar av miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Inga viktiga förändringar har skett sedan förra året.

Resultat från vattenkemiska mätningar under 2007–2012 indikerar att andelen försurade sjöar i länet är mindre än två procent. pH-värdet har ökat i känsliga sjöar och vattendrag och den framtida utvecklingen bedöms som positiv. Det förbättrade försurningstillståndet har gjort att kalkningen av sjöar och vattendrag helt har upphört i länet sedan ett par år tillbaka.

Länets produktiva skogsmark har i viss mån återhämtat sig från försurning och den kritiska belastningen av försurande ämnen underskrids. Det tar dock lång tid innan markens buffringskapacitet helt återhämtar sig. pH-värdet i skogsmarkens markvatten är högt, men har inte förändrat sig nämnvärt de senaste åren. Däremot är halterna av oorganiskt aluminium i markvattnet så höga att det finns risk för betydande skador på ekosystemet. Löst toxiskt oorganiskt aluminium frigörs från jordarna när marken försuras.

Nedfallet av svavel har minskat kraftigt i länet sedan 1980-talet. För kvävenedfallet är det svårare att påvisa tydliga trender, men det bedöms vara på en för hög nivå. En hög belastning av kväve kan leda till förändringar hos vegetationen och till att övergödningen och försurningen ökar. Markvatten-mätningar visar på återhämtning av skogsmarkens surhetstillstånd. Inget tyder ännu på läckage av nitrat från skogsmarken i Stockholms län. I takt med att nedfallet av svavel har minskat och att biomassauttaget ur skogen ökat så har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat.

Att en så liten andel av länets sjöar är försurningsskadade beror delvis på att nederbörden i östra Svealand är relativt liten och att marken mestadels har god förmåga att motstå nedfall av försurande ämnen.

Analys och bedömning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Bedömningen överensstämmer med tidigare års bedömningar. Målet har en mer positiv utveckling i länet jämfört med andra regioner i Götaland och Svealand. Analyser för perioden 1996-2013 tyder på att det skett en återhämtning i länet. Ytterligare en indikation på minskad kvävebelastning är att halterna av nitrat minskat i sjöar och vattendrag. Utvecklingen för målet som helhet bedöms som svagt positiv.

Minskad deposition av kväve, och eventuellt även av svavel, är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden. Svaveldirektivet om skärpta svavelhalter från 1 januari 2015 i fartygsbränsle för fartyg som trafikerar Östersjön har sannolikt inneburit att depositionen av svavel har minskat.

Skogsbrukets bidrag till försurningen bör inte öka. Skogsbruket beräknas i dag stå för mellan 50–70 procent av försurningen i länet. Tillståndet i improduktiv skogsmark (impediment) är okänd och kan behöva utredas.