Bara naturlig försurning. Bild: Tobias Flygar.

Bara naturlig försurning

Når vi Stockholms läns miljömål?

Länets största utmaning i miljömålsarbetet är att nå miljömålen samtidigt som befolkningen växer och behovet av bostäder och infrastruktur ökar. Viktiga åtgärdsområden är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Endast miljömålet Bara naturlig försurning bedöms kunna nås i tid.

Länets snabba befolkningstillväxt leder till ökad trafik, ökade avloppsvolymer och en stor efterfrågan på mark för bland annat bostadsbyggande. När miljömålsuppföljningen sätts i relation till tillväxten utmärker sig några stora områden som särskilt viktiga att arbeta med för att kunna nå miljökvalitetsmålen i länet. Dessa är transporter, markanvändning, konsumtion och vattenkvalitet. Åtgärder behöver göras inom samhällsplanering, rådgivning, tillsyn med mera. 

För att kunna nå miljökvalitetsmålen krävs fler styrmedel och att takten i åtgärdsarbetet ökar; både internationellt, i landet och i länet. I länet är just nu sex mål prioriterade i åtgärdsarbetet inom ramen för den Regionala miljömålsdialogen; Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Ett rikt växt- och djurliv samt God bebyggd miljö som en övergripande vision.  

Endast ett mål, Bara naturlig försurning, bedöms kunna nås till år 2020 enligt de data som finns tillgängliga. Övriga miljökvalitetsmål bedöms inte möjliga att nå till år 2020 med i dag beslutade eller planerade åtgärder.

Bedömningarna som gjorts i länet överensstämmer med dem som gjorts på nationell nivå för alla mål utom för Bara naturlig försurning, där läget i länet är mer positivt än på nationell nivå.

 

Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.

Tidigare regionala miljömål

Visa regionala miljömål för:

Bara naturlig försurning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Positiv utvecklingsriktning

Resultat

Mätningar visar att högst två procent av länets sjöar är försurade år 2012. pH-värdet i känsliga sjöar och vattendrag har ökat och den framtida utvecklingen bedöms som positiv. Det förbättrade försurningstillståndet har gjort att kalkningen av sjöar och vattendrag helt har upphört i länet sedan ett par år tillbaka.

Länets produktiva skogsmark har i viss utsträckning återhämtat sig från försurning och den kritiska belastningen av försurande ämnen underskrids. Det tar dock lång tid innan markens buffringskapacitet helt återhämtar sig. pH-värdet i skogsmarkens markvatten är högt, men har inte förändrat sig nämnvärt de senaste åren. Däremot är halterna av oorganiskt aluminium i markvattnet så höga att det finns risk för betydande skador på ekosystemet. Löst toxiskt oorganiskt aluminium frigörs från jordarna när marken försuras.

Nedfallet av svavel har minskat kraftigt över länet sedan 1980-talet. För nedfallet av kväve är det svårare att påvisa tydliga trender, men kvävenedfallet över länet bedöms vara på en för hög nivå. En hög kvävebelastning kan leda till förändringar hos växtligheten samt ökad övergödning och försurning. Markvattenmätningar visar ännu inte på något generellt begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Stockholms län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat.

Analys och bedömning

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Bedömningen i år innebär ingen förändring jämfört med tidigare bedömningar. Utvecklingen för målet som helhet bedöms som svagt positiv. Minskad deposition av kväve, och eventuellt även av svavel, är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden. Skogsbrukets försurningspåverkan bör inte öka.

Att en så liten andel av länets sjöar är försurningsskadade beror delvis på att nederbörden i östra Svealand är relativt liten och att marken mestadels har god förmåga att motstå nedfall av försurande ämnen.

En minskad deposition av kväve är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden för länets skogsmark. Eventuellt bör även depositionen av svavel fortsätta att minska. I Stockholms län beräknas skogsbrukets bidrag till försurningen till mellan 50 och 70 procent. Skogsbrukets försurningspåverkan bör inte öka. Tillståndet i improduktiv skogsmark (impediment) är okänd och behöver utredas.