I Norrbotten bedöms två av miljökvalitetsmålen kunna nås till år 2020. Ytterligare två miljökvalitetsmål anses vara nära att nås. Nio mål kommer inte att nås till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. Tre miljökvalitetsmål bedöms nationellt av Naturvårdsverket.
Ingen övergödning och Storslagen fjällmiljö bedöms kunna nås med idag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda år 2020. Bara naturlig försurning och Grundvatten av god kvalitet anses vara nära att nås. Resterande nio mål bedöms inte kunna nås till 2020.
Norrbotten är ett stort län med många olika naturtyper och miljöer. Länet hyser få människor på en stor yta med rika naturtillgångar. Trots detta är det nio miljökvalitetsmål som inte kommer att uppnås.
I Norrbottens skogs- och kustland samt i Bottenviken är naturen påverkad av en intensiv mark- och vattenanvändning. I fjällen och i de fjällnära skogarna, våtmarkerna och vattendragen bedöms situationen för naturmiljön vara mer gynnsam. Inom jordbruket har rationaliseringar och nedläggningar skett, och pågår fortfarande; något som kan leda till att hävdgynnade arter försvinner. Ett intensivt skogsbruk bidrar till försurning och övergödning, fysisk påverkan på vatten och fragmentering av skogslandskapet som på sikt kan leda till utdöende av arter. Skogar med höga natur- och kulturvärden avverkas fortfarande. Den pågående satsningen på naturreservat och annat områdesskydd är av stor betydelse för bevarandet av ett stort antal arter. Även den expansiva gruvindustrin ökar belastningen på naturmiljön och leder också till negativa effekter på boendemiljön. Dagens urbaniseringstrend skapar ett större bebyggelsetryck i länets större städer. Kulturmiljövärden och övriga stadsbyggnadsvärden påverkas ofta negativt i tätorterna. Luftkvaliteten i länets tätorter är i vissa fall lika dålig som mer tätbefolkade områden i södra Sverige. Längs länets kust finns sulfidjordar som kan orsaka kraftig försurning och höga metallhalter. Dioxiner är också ett angeläget problem för Bottenviken. Bestånden av havsöring, vildlax och kustharr är fortfarande svaga men förbättringar i bestånden sker och under 2012 har uppgången av lax i flera av vildlaxälvarna nått toppnoteringar. Renskötseln är nödvändig för att upprätthålla naturbetesmarkerna i fjällen.
Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säkert strålmiljö bedöms endast på nationell nivå. De bedömningarna gäller även för länet. Analys och resultat för dessa mål redovisas dock regionalt.
Tidigare regionala miljömål
Skyddande ozonskikt
Den negativa påverkan på ozonskiktet av ozonnedbrytande ämnen har minskat. Utvecklingsriktningen är positiv avseende ozonskiktets förmåga att skydda mot UV-strålning. Problemet med uttunningen av ozonskiktet är globalt.
Resultat
Den negativa påverkan på ozonskiktet av ozonnedbrytande ämnen har minskat. Ozonskiktets tjocklek har stabiliserats under senare år. Halterna av ozonnedbrytande stratosfäriskt klor nådde sitt högsta värde runt 1990 och har sedan dess avklingat. Trenden i miljötillståndet är positiv. Uttunningen av ozonskiktet, som ett globalt genomsnitt, upphörde 1996. Det går dock inte att med statistisk säkerhet säga att vändpunkten för uttunningen är nådd. Det beror på ozonskiktets naturliga variationer och på andra parametrar som påverkar tjockleken. Allt tyder dock på att den vändpunkt man förväntas passera runt 2020 ska kunna uppnås men först omkring år 2050 tror man att vi kommer att se en tydlig förbättring av ozonskiktet (Naturvårdsverket).
2012 års ozonhål har varit det minsta på tjugo år vad gäller mängden nedbrutet ozon, minsta mängd ozon och den tid som hålet existerade (SMHI).
Ett orosmoln är dock det rekordstora ozonhålet över Arktis som upptäcktes i början av 2011. Hålet var lika stort som det över Antarktis i mitten av 80-talet men hålet bestod endast under kort tid (Miljöaktuellt).
Analys och bedömning
Den negativa påverkan på ozonskiktet av ozonnedbrytande ämnen har minskat till följd av åtgärder genom Montrealprotokollet som skrivits på av Sverige och andra länder. Utvecklingen är positiv.
Att årets ozonhål över Antarktis har varit det minsta på tjugo år skulle kunna vara ett tecken på återhämtning. Men holländska forskare har visat att hålet varierar mycket beroende av andra faktorer. Storleken och varaktigheten av årets hål har kraftigt begränsats av något som forskarna kallar ”Sudden Stratospheric Warming” (SSW). Vi får därför ge oss till tåls innan vi kan blåsa faran över (SMHI).
Data från 30 mätstationer över hela Arktis har visat att omfattningen av ozonförlusten har varit större vintern 2011 än någonsin tidigare. Hålet blev stort för att stratosfären var kallare flera månader längre än normalt. Vattenångan i den kalla luften skapade moln som kan ha skyndat på nedbrytningen av ozonmolkyler. Klimatförändringar kan ha spelat en roll i processen. Växthuseffekten värmer visserligen upp nedre delen av atmosfären men kyler samtidigt stratosfären som finns ovanför. (Miljöaktuellt).
För att målet ska nås krävs att efterlevnaden av Montrealprotokollet är fortsatt god. Det krävs även ökad kunskap om hur den globala uppvärmningen kan komma att påverka temperaturen i stratosfären och därmed ozonskiktet.
Skyddande ozonskikt i Norrbottens län
Indikatorer som följer upp målet