Myllrande våtmarker. Bild: Tobias Flygar.

Myllrande våtmarker

Fördjupning - Anlagda våtmarker

Våtmarker behöver återskapas i odlingslandskapet med hänsyn till såväl näringsretention, biologisk mångfald som kulturmiljövärden. Enligt Jordbruksverkets beräkningar ska våtmarker bidra till en minskning av kväveförlusterna med 2 100 ton kväve per år för att miljökvalitetsmålet Ingen övergödning ska nås. Förutsatt att våtmarker för näringsrening i genomsnitt renar 175 kg N/ha behöver ytterligare 9 400 hektar våtmarker för näringsrening anläggas till 2020.

Våtmarker i odlingslandskapet behöver även återställas för att skapa livsmiljöer för våtmarksberoende arter. För att olika arter ska kunna överleva och sprida sig krävs att det finns tillräckligt med olika typer av våtmarker. Det kan åstadkommas genom strategisk styrning av våtmarkernas placering, i första hand till intensivt odlade, våtmarksfattiga bygder.

Våtmarkernas placering är också viktig för att bevara landskapets kulturmiljövärden. Landskapet har genomgått stora förändringar under historiens gång och även återskapande av våtmarker medför en påverkan på den befintliga kulturmiljön. Det är då viktigt att sådana förändringar görs varsamt och med en långsiktigt hållbar skötsel i åtanke. Utformning, placering och skötsel bör harmoniera med landskapsbilden och våtmarker får inte anläggas där de kan skada fornlämningar eller kulturhistoriska element.

För att uppnå delmålet att 12 000 ha våtmarker ska återställas eller anläggas till 2010 krävs förstärkta och samordnade åtgärder, vilket illustreras av våtmarkskedjan. Planeringsunderlag, uppsökande verksamhet och samordning, flexibla stödformer och långsiktigt underhåll är viktiga länkar i våtmarkskedjan. Syftet med våtmarkskedjan är även att ge den balans mellan olika intressen - biologisk mångfald, näringsrening, kulturmiljö, rekreation, flödesutjämning, fiskevård - som behövs för att uppnå Myllrande våtmarker.

 

Följer främst upp