Giftfri miljö. Bild: Tobias Flygar.

Giftfri miljö

Fördjupning - Miljöföroreningar i modersmjölk

Bakgrund till mätningarna i modersmjölk

Många kemiska ämnen sprids i miljön. Vissa av dem bryts inte ned så fort och stannar därför kvar under lång tid i miljön. Vissa av dessa ämnen är både stabila mot nedbrytning och bioackumulerande, vilket bedöms som särskilt farliga egenskaper enligt Giftfri miljö. Exempel på sådana ämnen är dioxiner, PCB, DDT och bromerade flamskyddsmedel (till exempel PBDE). I första hand hittas dessa ämnen i livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Användning och utsläpp av långlivade och bioackumulerande organiska ämnen har kraftigt begränsats under 1970–1990-talen.

Modersmjölken är oftast den enda födan för spädbarnet. Barn är särskilt känsliga för många av de effekter som organiska miljöföroreningar kan orsaka. Halterna i mjölken speglar barnets intag av långlivade organiska miljöföroreningar under amningsperioden. Mjölkhalterna speglar också moderns kroppsbelastning, vilken kan påverka barnet under fostertiden. Modersmjölk är därför ett bra provmaterial att använda för att få en uppfattning om människors exponering för organiska miljöföroreningar.

Tidigare studier utförda vid Karolinska Institutet i Stockholm av Koidu Norén och medarbetare har visat att halten av många långlivade organiska miljöföroreningar i modersmjölk har sjunkit sedan början av mätningarna i början på 70-talet till år 2000. PBDE-halterna i svensk modersmjölk har dock ökat kraftigt från 70- till 90-talet.

Resultat från mätningar i modersmjölk i Uppsala

Sedan 1996 har Livsmedelsverket samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala län. Syftet med studien är att undersöka om halten av vissa miljöföroreningar som PCB, bromerade flamskyddsmedel och klorerade bekämpningsmedel förändrats med tiden. Eftersom livsmedel är den stora källan till mödrarnas halter av dessa ämnen så utnyttjas resultaten också vid riskvärdering av miljöföroreningar i livsmedel, samt vid riskvärdering av spädbarns exponering under fosterstadiet och amning.

Mellan åren 1996 och 2010 minskade medianhalterna av dioxiner och PCB 153 med 7-8 procent per år. Medianhalten av p,p´-DDE minskade med 8 procent per år under perioden 1996-2009. En jämförelse av halveringstid för PCB-halterna i modersmjölk mellan Uppsala-studien och en tidigare studie från Stockholm (1972–1997), visar att de uppskattade halveringstiderna är kortare i Uppsala än i Stockholm. De längre halveringstiderna i Stockholm beror troligen framförallt på att man i denna studie inte tagit hänsyn till en ökande medelålder bland kvinnorna som donerade mjölk mellan 1972 och 1997. För halterna av PBDE kan en svagt nedåtgående trend på 5 procent per år utläsas mellan år 1996 och 2010.

Figur 1–4: Halter av miljöföroreningar i modersmjölk från förstföderskor i Uppsalaregionen

Bilaga: Fakta om de undersökta ämnena

Mätningar i olika delar av landet

Provtagningar har även gjorts på förstföderskor från olika platser i Sverige för att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av miljöföroreningar i modersmjölk. Provtagningarna omfattade Göteborg (2001), Lund (2003) och Lycksele (2004) med 30–40 mödrar per region. Analyser gjordes bland annat av PCBer, klorerade pesticider (bl.a. DDE) och PBDE. Efter justering för faktorer som är kända för att påverka halten av organiska miljöföroreningar i modersmjölk (ålder, BMI, viktuppgång under graviditet etcetera) kunde vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade substanserna observeras. Skillnaderna var dock små och generellt var skillnaderna mellan individer större än skillnaderna mellan regioner.

Kostrekommendationer och gränsvärden

För att förhindra ett för högt intag av organiska miljöföroreningar från livsmedel, rekommenderar Livsmedelsverket ett begränsat intag av fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern. Specifikt uppmanas barn, både pojkar och flickor, samtkvinnor i barnafödande ålder (således även gravida och ammande) att högst två–tre gånger per år konsumera strömming från Östersjön, vildfångad lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern, sik från Vänern samt vildfångad röding från Vättern. Inom EU finns gränsvärden samt åtgärdsgränser för dioxiner och dioxinlika PCB:er i livsmedel och djurfoder. Gränsvärdena för livsmedel är fastställda i en förordning som tillämpas från och med december 2006 och en ändring av förordningen genomfördes senast 2011. För kött och köttprodukter, ägg, mjölk och vegetabiliska fetter varierar gränsvärdet för dioxiner mellan 1,25 och 10 pg TEQ/g fett. För fisk och fiskprodukter är gränsvärdet för närvarande 6,5 pg TEQ/g färskvikt. Sverige har ett undantag från gränsvärdet för fisk som permanentades 2012. Detta möjliggör saluförande av fet Östersjöfisk på den egna (nationella) marknaden, oavsett om fisken klarar gränsvärdet eller inte. En viktig förutsättning för det svenska undantaget är att Sverige kan visa att systemet med kostråd innebär ett tillfredsställande skydd ur hälsorisksynpunkt. Livsmedelsverket har därför till uppgift att informera om riskerna med fet fisk från Östersjöområdet, och om kostråden gällande denna fisk.

Länkar

Mer information om organiska miljöföroreningar i modersmjölk och födan, gränsvärden, kostrekommendationer med mera finns på Livsmedelsverkets webplats (öppnas i nytt fönster).

Mer data finns hos datavärden på Institutet för Miljömedicin (IMM).

Mer information om miljöövervakning och mätningar i modersmjölk finns på Naturvårdsverkets webbplats under ”Tillståndet i miljön” – ”Miljöövervakning”.

Mer information om Miljömålet Giftfri miljö, lagar och regler om kemiska produkter m.m. finns på Kemikalieinspektionens webbplats.

Mer information om miljörelaterad ohälsa finns på Socialstyrelsens webbplats.

Följer främst upp