Giftfri miljö. Bild: Tobias Flygar.

Giftfri miljö

Fördjupning - Förorenade områden

Vad är förorenade områden?

Förorenade områden är större eller mindre mark- eller vattenområden som innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen från till exempel industrier, soptippar, gruvor eller oljedepåer. De allvarligaste föroreningarna utgörs av kvicksilver, kadmium, arsenik, bly, krom och koppar, dioxiner, klorerade lösningsmedel, svårnedbrytbara bekämpningsmedel, PAH, kreosot och BTEX (bensen toluen, etylbensen, xylen).

Exempel på förorenade områden

Ett förorenat område kan till exempel vara:

  • En sjö där en industri under många år släppt ut avloppsvatten innehållande kvicksilver. Stora mängder kvicksilver har under årens lopp samlats på sjöns botten och tas upp av växter och djur i sjön. En vattentäkt som ligger nedströms hotas.
  • En gammal soptipp. Miljögifter från tippen förorenar grundvattnet i närliggande brunnar och orsakar skador på fisken i en närliggande sjö.
  • Ett gammalt industriområde där man genom spill och läckage fått ut giftiga ämnen i marken. Nu vill man bygga bostäder där, men halterna av miljögifter är för höga för att detta ska kunna tillåtas.
  • Vid en nedlagd bensinstation har marken förorenats av olja och bensin till följd av till exempel spill vid bränslepåfyllning och läckage från ledningar.
  • Ett skjutfält med höga halter tungmetaller från ammunition.

Riskklassning

De förorenade områdena delas normalt in i fyra riskklasser, 1-4. Riskklass 1 är den högsta klassen och objekt i denna riskklass anses vara särskilt angelägna för åtgärd. Riskklass 4 är den lägsta klassen och objekt i denna grupp anses utgöra en liten eller mycket liten risk för negativ påverkan på människor och miljön idag och/eller i framtiden.

Riskklassningen bygger på en av Naturvårdsverket framtagen metodik för risklassning (MIFO). Riskklassningen är en samlad bedömning av föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, förutsättningar för spridning samt områdets och omgivningens känslighet och skyddsvärde. Inventeringsarbetet pågår ute i landet främst i länsstyrelsernas regi, men även SPIMFAB och Försvarsmakten är viktiga aktörer i inventeringsarbetet.

Åtgärder

Förorenade områden kan åtgärdas på olika sätt beroende på förutsättningarna. Jord kan grävas upp och fraktas bort för behandling eller deponering på avfallstippar som uppfyller särskilt höga krav. Marken kan även behandlas direkt på platsen utan föregående uppgrävning genom till exempel biologisk nedbrytning. Alternativt behandlas den uppgrävda jorden direkt på platsen genom till exempel jordtvättning. Även förorenade sjöbottnar kan behandlas antingen på plats eller genom upptag och behandling eller deponering av sedimenten. Åtgärderna är ofta mycket kostsamma och förenade med miljö- och hälsorisker.

För mer information, se Naturvårdsverkets webbplats

Dataunderlaget

Underlaget för indikatorn Förorenade områden hämtas från EBH-stödet, en databas där information om konstaterat eller potentiellt förorenade platser i hela Sverige lagras. Databasen används eller kan användas av länsstyrelser, kommuner och Naturvårdsverket. Uttaget görs varje år inför uppdatering av indikatortexterna. Metoden har förankrats hos EBH-stödets användarråd, som arbetar med utvecklingen av databasen.

Felkällor

Indikatorn baseras på uppgifter som hämtas från EBH-stödet. Att data hämtas från källa vars primära syfte inte inbegriper att hantera information om miljömålsindikatorer är en av flera orsaker till felkällor. Nedan förs resonemang kring ett antal risker för feltolkning eller att material redovisar felaktig information jämfört med faktiska omständigheter.

Exempel på osäkerheter med statistiken:

  • Inaktuell information: Uppgifterna i databasen ändras fortlöpande. Uttaget som ligger till grund för indikatorn visar endast information som fanns i EBH-stödet när den lyftes ut. Då uttag normalt sker en gång per år, kan en hel del ha förändras sen senaste uttaget gjordes

  • Information kan saknas: I dagsläget är det bara länsstyrelserna och Naturvårdsverket som har möjlighet att uppdatera information i EBH-stödet. Kommunerna är ofta tillsynsmyndighet för saneringsåtgärder som därmed kan ske utan länsstyrelsernas vetskap. Av den anledningen kan information om vidtagna saneringsåtgärder undgå att registreras i EBH-stödet.

  • Informationen för att sätta rätt status: Omfattningen på inkommen information varierar. Exempelvis kan länsstyrelsen sakna viss information om kommunens utförda saneringsåtgärder för att kunna ge området den rätta statusen, där kommunen är tillsynsmyndighet.

  • Det finns andra aktörer: Försvaret och SPIMFAB (oljebolagens miljösaneringsfond) är exempel på andra aktörer som arbetar med förorenade områden. Länen kan hantera de objekt som andra aktörer ansvarar för på olika sätt.

Följer främst upp