Fördjupning - Skyddade fjällmiljöer

De skyddade landområdena i fjällen är mycket omfattande och det finns vidsträckta skyddade områden som innehåller både höga kulturvärden och höga naturvärden t ex världsarvet Laponia. Däremot är skyddet av miljön under vattenytorna begränsat, liksom kunskapen om representativa höga kulturvärden. Också kunskapen om det samiska kulturarvet är begränsad. Det finns ett ännu inte tillgodosett behov av skötsel av de skyddade områdena.

Riksantikvarieämbetet förfogar över anslaget Bidrag till kulturmiljövård. Bidragen har främst gått till restaurering av kåtor, förrådsbodar och andra byggnader, dokumentation av visten m.m. samt till seminarier och rådgivning för kunskapsöverföring i samisk byggnadsvård. Sammantaget leder dessa åtgärder till att delar av det samiska kulturarvet bevaras och utvecklas.

För att kunna skydda höga kulturvärden i fjällområdet krävs en gedigen kunskap om vilka dessa är. Ett tillräckligt bra kunskapsunderlag för att kunna ange kulturmiljövärdena och vilka kulturmiljöer som borde skyddas och vårdas saknas i dagsläget. Vad vi betraktar som värdefullt är föränderligt över tid och beroende av sammanhanget samt vem det är som värderar miljön eller objekten. Ofta är naturmiljöns och kulturmiljöns värden starkt sammanlänkade då de är beroende av varandra. Det krävs vidare kvalitativa uppföljningar i fält för att öka kunskapen om konsekvenserna av insatser i form av skydd och skötsel. Skötsel av tidigare hävdade marker är oftast en förutsättning för att bevara dess värden. 

Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering är en översiktlig dokumentation av förhistoriska och historiska fasta fornlämningar och andra kulturlämningar. Endast en fjärdedel av fjällen har fornminnesinventerats och stora kunskapsluckor återstår att fylla. Det saknas även en samlad kunskap om vilka kulturvärden som finns inom områden som skyddats i första hand för sina biologiska värden. Under 2006 pågår en utvärdering av hur kulturvärden tillvaratas i skyddade områden. Skötselplaner för nationalparker och naturreservat studeras med avseende på dess kulturhistoriska innehåll. Fältstudier genomförs av områden med kulturmiljöer för att utvärdera läsbarheten i landskapet med hänsyn till eventuella skador och underhållsbehov.

En miljömässig hållbar utveckling av det storslagna, betespräglade fjällandskapet kräver fortsatt betesdrift av både natur- och kulturmiljöskäl. Den intensiva renskötsel som tidigare pågick, särskilt i det södra fjällområdet, in på 1900-talet och den fäboddrift som pågick fram till 1950-talet har i vegetationen avsatt helt andra spår än dem vi ser idag av extensiv renskötsel och inhägnade betesfållor. Renarnas mjölkningsplatser och fäbodarna där djuren samlades gav upphov till ett intensivt tramp, bete och gödsling, som medförde en helt annan växtlighet än i övrigt. För att kulturmiljöns objekt som byggnader och andra anordningar ska bevaras och skyddas så krävs det att även de omfattas av skötsel och underhåll, utan dessa tydliga spår försvåras förståelsen och läsbarheten av landskapet.

Genom miljöstöd finns numera möjlighet att erhålla bidrag till att vårda och därmed bevara den betesprägel som detta biologiska kulturarv givit upphov till. Miljöersättningen inom Miljö- och Landsbygdsprogrammet (LBU) för att bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet har höjts av Jordbruksverket för att öka möjligheterna att skydda natur- och kulturvärden som skapats genom den intensiva renskötseln och därigenom bidra till att uppfylla delmålet.

Den totalt i nationalparker, naturreservat och kulturreservat skyddade arealen inom fjällområdet uppgick i mars år 2003 till drygt 3,7 miljoner ha. Under perioden januari 1999–mars 2003 tillkom 1,26 miljoner ha. Den väsentliga ökningen av skyddade områden förklaras av att s.k. domänreservat ombildats till den starkare skyddsformen naturreservat. Tillkomsten av nya naturreservat uppgår till drygt 10 000 ha. För ytterligare information om skyddsarbetet hänvisas till Naturvårdsverkets rapport Uppföljning av reservatsarbetet åren 1999–2002. Alla naturreservat inom fjällområdet ingår i Natura 2000.

Kulturmiljövården har sedan 1999 möjlighet att avsätta miljöer som kulturreservat. Arbetet har under de inledande åren främst koncentrerats till att ta fram råd och riktlinjer för hur arbetet med kulturreservat ska utföras, vilka dokument som behövs etc. Två kulturreservat har bildats i fjällen på sammanlagt 3 638 ha.

Sammantaget kan konstateras att det finns vidsträckta skyddade områden som innehåller både höga kulturvärden och höga naturvärden. Dock behöver klarläggas vilka representativa höga natur- och kulturmiljövärden som saknar långsiktigt skydd och som kräver skötsel och restaurering samt behov av medel till skötsel och restaurering. Dessutom behöver kunskapen om fjällvärldens kulturmiljöer, fornlämningar och bebyggelse kompletteras.
Länsstyrelserna ansvarar för bildandet av naturreservat - men även kommunerna har den möjligheten. Naturreservat är oftast lite större områden - men även mindre skogsområdena på 5–25 ha kan skyddas. De statliga medlen för att ersätta markägare har ökat och är 2002 cirka 500 miljoner kronor för hela landet.
 
Läs mer om Riksantikvarieämbetets miljömålsarbete

För mer information

Naturvårdsverket: http://www.naturvardsverket.se/
Riksantikvarieämbetet: http://www.raa.se/