Häckande fåglar vid vatten
Populationsutveckling (index) från år 2002 och framåt för häckande fåglar vid vatten.
Antalet fåglar i sjöar och vattendrag är oförändrat
Fåglar står högt upp i näringskedjorna och fungerar som indikatorer på biologisk mångfald i ett vidare perspektiv än just för gruppen fåglar i sig självt. Rika förekomster av fåglar, särskilt av specialiserade arter, tyder på att hela ekosystemet som sådant är art- och individrikt och ”vid god hälsa”. Fåglar är också lätt- och välstuderade vilket innebär att många ekologiska samband när det gäller fåglar och deras omgivning är kända.
Många inventeringar av fåglar i sjöar och vattendrag under senare tid har visat att denna grupp tillhör de som det har gått allra bäst för. Efter långa tider av utdikningar, försämrad vattenkvalitet och högt jakttryck har utvecklingen under senare år vänt. Sjörestaureringar, förbättrad vattenrening, minskat jaktryck tillsammans med ett mildare vinterklimat har gjort att förutsättningarna för denna grupp av fåglar har förbättrats.
Indexet som redovisas är det geometriska medelvärdet för ingående arters enskilda artindex.
Följande arter ingår: Storlom, smålom, skäggdopping, vigg (-), knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna (-), forsärla. Plus- eller minustecken visar på statistiskt säkerställda ökningar (+) eller minskningar (-) för de enskilda arterna i hela landet. För arter utan efterföljande tecken finns ingen säkerställd förändring under perioden.
För den analyserade tioårsperioden uppvisas totalt sett ingen statistiskt säkerställd förändring för gruppen i sin helhet. Index för 2011 låg 1 procent över startårts värde (1) och var ej statistiskt skiljt från detta.
Populationsutvecklingen för fåglar i sjöar och vattendrag har analyserats baserat på data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter för åren 2002–2011 (www.zoo.ekol.lu.se/birdmonitoring).