Häckande fåglar i odlingslandskapet
Populationsutveckling (index) från år 2002 och framåt för häckande fåglar i odlingslandskapet.
Svag minskning av antalet fåglar i jordbrukslandskapet
Fåglar står högt upp i näringskedjorna och fungerar som indikatorer på biologisk mångfald i ett vidare perspektiv än just för gruppen fåglar i sig självt. Rika förekomster av fåglar, särskilt av specialiserade arter, tyder på att hela ekosystemet som sådant är art- och individrikt och ”vid god hälsa”. Fåglar är också lätt- och välstuderade vilket innebär att många ekologiska samband när det gäller fåglar och deras omgivning är kända.
Den biologiska mångfalden i odlingslandskapet har påverkats negativt av den intensifiering som har skett av odlingsmetoder och nedläggning av småskaligt jordbruk. Antalet individer av vanliga fågelarter i odlingslandskapet halverats. För den biologiska mångfalden är det viktigt att öka arealen ängs- och betesmarker samt mängden småbiotoper i odlingslandskapet.
Indexet innehåller tre grupper av fåglar knutna till:
- Höga naturvärden i odlingslandskapet i stort: tofsvipa (-), storspov (-), sånglärka (-), ladusvala (+), sydlig gulärla (+), stenskvätta, buskskvätta (-), törnsångare, törnskata, stare (-), hämpling, gulsparv (-), pilfink (+).
- Ängs- och betsmarker: tofsvipa (-), storspov (-), ladusvala (+), sydlig gulärla (+), stenskvätta, buskskvätta (-), törnsångare, törnskata, stare (-), hämpling, gulsparv (-).
- Småbiotoper: stenskvätta, buskskvätta (-), törnsångare, törnskata, stare (-), hämpling, gulsparv (-)
Dessa gruppers populationsutveckling har sedan analyserats baserat på data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter för åren 2002–2011 (www.zoo.ekol.lu.se/birdmonitoring).
Plus- eller minustecken visar på statistiskt säkerställda ökningar (+) eller minskningar (-) för de enskilda arterna. För den analyserade tioårsperioden finns en statistiskt säkerställd minskning för gruppen med arter knutna till småbiotoper. För övriga grupper finns inga säkerställda trender.
2011 års index låg 2 procent under (alla arter), 8 procent under (ängs- & betesmarker) och 14 procent under (småbiotoper) startårets värde (1). Index för ängs- & betesmarker och för småbiotoper 2011 var statistiskt skilda från startårets värden.