Myllrande våtmarker. Bild: Tobias Flygar.

Myllrande våtmarker

Bevarandestatus våtmarkstyper

Förstoring
Diagram

Antal våtmarkstyper i de biogeografiska regioner där de förekommer, fördelat på rapporterad bevarandestatus. Målet är att alla våtmarkstyperna ska ha gynnsam bevarandestatus. Se Fördjupning för mer detaljerade data och diagram.

Varje EU-land ska ha gynnsam bevarandestatus för alla naturtyper i Art- och habitatdirektivet. Vart sjätte år ska Sverige rapportera till EU vilken bevarandestatus de svenska naturtyperna har. Den senaste rapporteringen gjordes i juni 2013.

Indikatorn ger information om miljötillståndet för de naturtyper som helt eller till mycket stor del utgörs av våtmarker. Naturtyper i EU-direktivet där våtmarker utgör en mindre del av naturtypen ingår inte i indikatorn. Indikatorn följer Myrar (torvbildande våtmarker) och Våt mark (ej torvbildande våtmarker). Indikatorn visar också situationen i de av EU:s tre biogeografiska regioner som finns i Sverige: Alpin, Boreal och Kontinental. Bevarandestatus bedöms för 18 våtmarkstyper i de regioner de förekommer i, totalt 40 bedömningenheter. Läs mer om indikatorns utformning under Metod.

Indikatorn och dess underlag ger direkt information om preciseringarna "Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation", "Våtmarkstypernas utbredningsområde" och "Bevarade natur- och kulturmiljöer". Indikatorn ger också indirekt information om våtmarkernas förmåga att leverera ekosystemtjänster.

För närvarande har Sverige endast gynnsam bevarandestatus för 11 av 40 gjorda bedömningar (våtmarkstyper i de regioner de förekommer). Se rådata 2013 under Fördjupning. Situationen är sämst i Kontinental region och bäst i Alpin. Myrar har generellt bättre bevarandestatus än Våt mark, som innehåller många naturtyper som är till stor del är hävdberoende eller behöver naturliga vattenflöden i närliggande vattendrag. En jämförelse med vad som rapporterades 2007 visar att inga förbättringar av bevarandestatusen gjorts sedan dess. Den försämring som syns i diagrammet är inte en faktisk försämring utan beror på en överskattning av bevarandestatusen för en naturtyp 2007.

Det är svårt att uppnå gynnsam bevarandestatus och det krävs stora insatser för att klara miljömålet av den anledningen.

Under Fördjupning kan du se filer med detaljerade underlagsdata för indikatorn och diagram som innehåller mer information. Under Metod kan du läsa om hur indikatorn är utformad, vad som krävs för att gynnsam bevarandestatus ska uppnås och mer om "artikel 17-rapporteringen".

Ansvarig myndighet

Miljökvalitetsmål

Indikatorn används i uppföljningen av miljökvalitetsmålet:

Indikatorn är även viktig för uppföljningen av: