Skyddande ozonskikt. Bild: Tobias Flygar.

Skyddande ozonskikt

Uppföljning 2013

Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år 2020. Utvecklingen i miljön är positiv.

Många nya studier tyder på att ozonskiktet är på väg att återhämtas, även om det ännu inte är helt säkerställt.

Påverkan från ozonnedbrytande ämnen minskar

Utsläppen fortsätter att minska för de flesta ozonnedbrytande ämnen, både globalt och nationellt. Under 2012 släpptes exempelvis 181 ton klorfluorkarboner (CFC) ut i Sverige. De nationella utsläppen har mer än halverats sedan 2000, och jämfört med 1990 har utsläppen av CFC minskat med 90 procent. Idag består Sveriges utsläpp nästan uteslutande av läckage från produkter som innehåller CFC och fortfarande används eller tagits ur bruk.

Även halterna i atmosfären av de långlivade ozonnedbrytande ämnena minskar. Undantag är halten lustgas och halten HCFC, som fortsätter att öka.

Ozonskiktet återhämtar sig sakta – som det verkar

De senaste mätningarna visar att ozonskiktet globalt idag är 3,5 procent tunnare än under perioden före 1980, då ozonskiktet ansågs opåverkat. Ozonskiktet bedöms dock långsamt bli allt tjockare igen.

Mycket tyder på att återväxten av ozonskiktet påbörjades under perioden 1997–2000. Det bekräftas av vetenskapliga studier som gjorts under 2012. Fortfarande har det dock gått för kort tid, drygt tio år, för att med säkerhet säga att återhämtningen av ozonskiktet börjat.

Det går åt rätt håll, men skäl finns till fortsatt försiktighet

Utvecklingen i miljön är positiv. Många trender pekar åt rätt håll, men det finns ett antal faktorer som riskerar att förändra dagens positiva utveckling:

  • Den globala produktionen och användningen av HCFC leder till fortsatta utsläpp, och såväl CFC och HCFC som haloner fortsätter att läcka från uttjänta produkter.
  • Utsläppen och halterna i atmosfären av lustgas (N2O) ökar. Källorna är mestadels gödselhantering och djurhållning inom jordbruket. 
  • Den pågående klimatförändringen påverkar jordens atmosfär, bland annat har temperaturen i stratosfären sjunkit under senare år. Därmed finns en risk att det kan bildas ozonhål över Arktis, liknande det ozonhål som uppstått över Antarktis varje vårvinter sedan början av 1980-talet. De oväntade och kraftiga ozonminskningarna över Arktis våren 1997 och 2011 kan eventuellt visa på ett samband mellan ozonskiktet och den pågående klimatförändringen.

Viktigt fortsätta arbetet – både nationellt och internationellt

Att det fortfarande finns osäkerheter i tillgängliga mätdata om ozonskiktet och det faktum att både ozonskiktet och klimatet har naturliga variationer bör mana till försiktighet. Det gäller både bedömningar av miljökvalitetsmålet och fortsatta ansträngningar att minska utsläppen av alla ämnen som direkt eller indirekt kan bidra till nedbrytning av ozonskiktet. Därför är det viktigt att Sverige fortsätter att prioritera det internationella förhandlingsarbetet inom ramen för Montrealprotokollet samt även fortsätter det egna åtgärdsarbetet på nationell nivå.

Uttunningen av ozonskiktet har avstannat

Ämnen som bryter ned ozon har under flera decennier släppts ut och lett till att det skyddande ozonskiktet har tunnats ut. Med dagens kunskap pekar det mesta på att ozonuttunningen har avstannat, och att ozonskiktet istället kommer att börja öka i tjocklek före år 2020. Orsaken är att utsläppen, liksom halterna i atmosfären, av ozonnedbrytande gaser minskar, dock med undantag för klorfluorkolväten (HCFC) och lustgas.

Komplicerat att bedöma ozonskiktets tjocklek

Osäkra vetenskapliga data och naturliga variationer gör att det är svårt att göra exakta prognoser av ozonskiktets tjocklek. Ozonskiktet påverkas av klimatet och av växthusgaser genom så kallade återkopplande mekanismer i atmosfären. Enligt de senaste internationella rönen verkar den dominerande effekten av dessa mekanismer bidra till återväxten av ozonskiktet globalt men samtidigt öka risken för nedbrytning ovanför polarområdena.

Fortsatt internationellt samarbete nödvändigt

De internationella åtgärderna inom Montrealprotokollet har sedan 1989 varit mycket framgångsrika. Ozonnedbrytande ämnen har kunnat förbjudas och begränsas. Även framöver kommer arbetet inom Montrealprotokollet att vara viktigt, bland annat för att fortsätta avvecklingen och för att kontrollera att inga nya ozonnedbrytande kemikalier kommer ut på marknaden.

Följs upp inom två områden

Miljökvalitetsmålet följs upp inom två områden:
Vändpunkt och återväxt av ozonskiktet samt Ofarliga halter ozonnedbrytande ämnen.